Ugglor i mossen...

...då anar man oråd. Det har jag inte anat, men jag har virkat, sytt och stickat på en uggla. Jag ville att den skulle se lite "riktig" ut. Det är en hornuggla. Sen blev det lite återanvändning...
Det finns många som virkar på kedjor nu, och jag ville ju också, hittade en kedja på loppis som passa för ändamålet, men ett virkat armband fick räcka.
Det fanns mycket kedja kvar, hela 65 cm, och något halsband ville jag inte ha. Så det blev en korg i grovt bomullstyg istället. Troligtvis har jag större nytta av den.
Och så var det ju ett längre projekt som blev klart idag, eller kanske inte riktigt, för det är ju meningen att den ska lysa också, lampan i plast. Det började redan för ett tag sen då vi  var till Thailand i slutet på februari. Då såg jag puzzel-lampan första gången, och tänkte köpa den. Tvärs över gatan, där fanns den, men jag kom mej aldrig dit. Dom lyste i alla färger, som grönt, rött, gult, rosa, orange, blå...äch, den är ju så stor så den får jag ändå inte hem, tänkte jag. Då visste jag inte vad jag vet i dag. Säkert hade man fått köpa den som ett litet paket med alla 30 plastbitarna och en anvisning om hur man sätter ihop den. Tillika skulle man säkert veta var, och hur stort hål det ska va i bollen för att få in sladden med lampan. Och när jag kom hem från resan, hade jag nästan glömt den, då jag råkade se den på en bild, och läste att den var uppfunnen av Holger Ström 1973, och först hette den IQ Light. Men nu är den på ropet igen. Hos oss i staden Jakobstad kan man köpa den för 70€ i Prisma. Och den heter jigsawlamp också.

Keiju-smörbollen

Lamineringsförsöket

Men man kan ju tillverka en själv om man vill, och har tid, och intresse.
 Återanvända plast. Leta på nätet...Först blev det en del försök med formen i tunnare papper, som misslyckades, sen använde jag ett genomskinligt plastritningsplast, som också var för tunt, men jag laminerade dem, och klippte en gång till, så då lyckades jag få det till en boll. Sonen var den som fick ihop sista varvet. Vi tittade på en hel del youtube-klipp i repriser. Efter försöket kom jag underfund med hur tjock plasten ska va, för att lyckas. Så nästa boll blev av locken från de många Keiju-smörlådor jag sparat. Bollarna blev ju inte så stora så jag ville ännu försöka med  en större. Utan plast var jag, men så kom jag på att jag kunde återanvända plastlådor,  eller "dynon" som vi kallar dem, som kommer till storköken.  Jag fick hjälp av fd. arbetskamrater att samla de 30 plastlådorna. Efter det så gjorde jag bollen helt själv. Den blev 35 cm hög. Bäst blev nog Keiju-smörbollen, fast det var riktigt roligt att få till den sista stora bollen också, och så ska jag samsas med tanken att dom är riktigt dekorativa utan lampa i också. Men man vet aldrig... för nu vet jag hur jag ska göra det också, öppna en snurra med fem fästen, lägg i sladden med lampan och sätt fast igen...................några timmar senare, fixa större hål med håltången, i med sladden.

Det lyser dagsljus på lampan

Lampan lyser  i taket

Ingen rök utan eld

 Med våren kommer veden... den ska
användas, flyttas, staplas, kapas eller bjudas ut till försäljning.
Så det har varit mycket ved nu. Jag har ju mest kastat in den i vedlidret, för att den blivit torr och den nya veden ska ju under taket den med. Märkligt att jag började önska mej ett nytt vedlider i år. Tyckte vi skulle kunna ha en lada. Få se om det blir nåt.

Korndrällsduken fick en virkad kant.

 Men emellanåt måste man ju handarbeta och jag har sett till så att korndrällsduken blev fållad, och så fick den virkade spetskanter på långsidorna. Så nu borde jag komma på något nytt igen i hantverksväg. Visserligen kommer det annat att göra nu också då det blivit lite varmare på dagarna.

Rökbastun har varit lite mer i användning, och som alltid så ska den ju städas ur efter vintern, och i år ville jag möblera om  i förkammaren, där man sitter och vilar lite och tar en öl, byter kläder och torkar sej. Där finns också veden som man eldar med, och den behövde flyttas,( den också.) Nu fick den en hylla uppefter väggen som jag radat in den i, men senare ska vi se, om det blir en annan variant då min händige man får se min ide, och när jag berättar hur den egentligen skulle va, men jag kunde ju inte fixa det själv.
Försökte få bort alla plastföremål, som använts inne i bastun, och istället använda rostfritt, metall och trä. Det blir lite mer känsla över det hela då. Problemet är ju att metallföremålen blir ordentligt heta inne i bastuvärmen, där har ju plasten en fördel.
När man värmer upp våran rökbastu så har den ett metallkärl som är fyllt med vatten och ett rör som går in och runt i botten på eldstaden så att vattnet värms upp. Det kalla vattnet har vi i gamla mjölkkanistrar, (som vi kör dit på en mjölkkärra,) och  då får man ta en skopa och ösa upp det varma vattnet, och blanda det med det kalla. På bilden ser man hur rökigt det är, då man eldar. Där ljuset lyser in, är det en rökglugg, ett litet fönster som används då man eldar genom att ha det öppet, och efteråt om man gått i bastun för tidigt, och glöden inte riktigt har brunnit ut. Då kan man öppna för att få drag, så röken som svider i ögonen, försvinner lite. Eller om man tycker det är lite för varmt kan man släppa ut lite värme. En rökbastu har ingen skorsten. Därför blir väggarna svarta av sot och det ligger sot lite överallt. Bastun har väldigt små fönster, bara tre A4 gluggar, så det är väldigt mörkt där inne. Men det är ju ganska mysigt  när man har ljus med sej, då man bastar. Många tror att man blir smutsig i en rökbastu, men då har man nog strukit sej uppefter väggarna.  Och när man eldat färdigt ska man skölja av stenarna, genom att hälla vatten på dom före man går in och badar. Sittunderlagen kan man förvara utanför bastun, så dom inte blir sotiga. Smått trevligt pysslande är det med rökbastun.

Så kommer en bild på den fina påskbrasan vi hade i byn

                              Den brann och sprakade så inga häxor syntes till

Ett eget recept...

Den ogräddade kakan

...på memmatårta.

Den gräddade kakan

Några påskar har varit sedan jag första gången tänkte att jag nångång ska baka en påsktårta med memma. Nu fanns det tid, och jag hade väl funderat klart.
Nästa gång ska jag försöka laga kanterna lite tunnare och så ska jag lite flitigare, kolla ugnen så att den inte blir så länge gräddad, som denhär gången. Själv tycker jag att den blev god, jag åt den sval, och har ännu inte testat den, då den blivit kylskåpskall. Fundera faktiskt på att hälla lite vanlig vispgrädde på ännu, det liksom var lite för lite. Kvargen var ju dessutom fettfri så...
Jag använde en form med löstagbara kanter,( täck botten med ett bakplåtspapper, och smörj kanten) och ett vanligt recept på kakan. Ugnen  på 175* ,och  gräddade i ca. 35-40 minuter.
Blanda dethär i en matberedare tills det tar ihop;
3,5 dl vetemjöl
1,5 dl strösocker
1 tsk bakpulver
125 gr margarin, rumsvarmt
1 ägg
Tryck ut degen i formen, och upp mot kanterna.
Och fyllningen är bara att blanda ihop alltihopa, och hälla i ;
250 gr kvarg
1 dl socker
2 ägg
1 tsk vanilj
och finrivet skal av en tvättad citron

En halv riva Saarioinens memma skedas upp i en plast spritspåse och spritsas ut i en spiral i kvargen.
En tandpetare dras inifrån och ut, och utifrån och in i fyllningen. Så sätts den i ugnen. Låt kakan svalna helt innan du flyttar den. Så kan du ställa den och kallna helt i kylen.
Jag önskar alla en Glad Påsk. 

Estelle

Estelle koftan stickas

Jag har stickat ganska flitigt på Estelle-koftan,
jag ville  ha den klar så att den inte skulle bli
liggandes nånstans halvfärdig.
Idag sydde jag i hop den. Äntligen, kanske
jag kan ta en paus nu...
Mönstret är från Hemmets Journal, nr.9
Ett riktigt bra mönster som var lätt att följa.
Den koftan är  vit, stickad i bomull.
Mitt garn vet jag inte ens vad det är, eller vad det heter. Nånslags yllegarn, med små prickar av olika färger utspridda i det annars så gråa garnet.
Det blir säkert handtvätt på den.
90 gram väger koftan, så den är ju ganska tunn,
och lätt.
Den som stickar i bomullsgarnet M&K Victoria
som rekommenderas, får en tröja som väger 450 gram,
om man stickar den största modellen.
Lite bastantare, och slitstarkare.

Spår i snön

Estelle koftan klar

                  På en vandring i byn upptäckte vi ett underligt spår i snön, vad kan det ha varit för ett djur, med svansen släpande efter sej? Djuret hade gått över vägen och ner i diket igen.
Vädret är ju vackert för det mesta nu, och man har fått se vackra norrsken, men kylan håller i sej. Månne det ännu blir  stugsittande,

Såhär fint har vädret skulpterat i mitt betongblad

innan det blir lagom varmt att gå ut, för den som älskar värmen?

Gloxinia o ch basilika

Efter att ha besökt Thailand och kommit hem, så är mitt batteri så fulladdat, att jag är väldigt trött. De bilder som mest ploppar upp, är de vackra blommorna...och jag minns...Jag har planterat några skott, men om de lyckas så är de ju också så små, så det skulle ta väldigt länge, innan jag skulle få resultat. Igår måste jag bara höra efter Bougainvillia, eller trillingblomman, som den också kallas, i Petterssons blomsteraffär. Men nej, du får nog vänta till morsdag, sa hon. Och det är ju inte så länge, men jag köpte en annan blomma att vila ögonen på så länge, och då jag kom hem var jag inte sen att tipsa om en morsdagspresent från just Petterssons trädgård. Tid finns ju.  Bomman jag köpte heter Gloxinia. Otroligt vacker, ljuslila och så har den massor av knoppar. Fixade till en lapp med namnet och gav den en passlig ytterkruka. Den doftar inte.


Basilika,  det är en känslig kryddväxt i Finland.Troligtvis har den redan i transporten utsatts för påfrestningar. Därför ska den enligt min erfarenhet, alltid användas genast, alltihopa. Sparar man den så vissnar den. Man vet inte om man ska ha den i kylen, framme, i sol eller skugga. Numera så handlar jag den inte som kryddväxt, utan har en burk Pesto som Pirkka har. Den goda smaken av basilika är dominant och god. Aningen för salt, men den passar på smörgåsen med ost eller utan ost, rostad eller orostad, ofta har man tomat också. Och så är den utmärkt till pastarätter.

Gloxinians knoppar

Idag har jag tagit fram fröna för tredje gången, dom jag köpte i Thailand. Basilika-frön. En påse på 100 gram, som räcker att prova lite olika sorter med. Det första jag provade för nån dag sen, var ett recept på en slags fruktdrink, eller om man vill kalla det efterrätt.
Till 2 stycken behövs;
5 gram frön som sköljs, och får stå i 1 dl kallt vatten (röra om lite) och svälla 3 minuter, då får de en hinna och det ser ut som mindre korn i grodrom, 4 dl vatten till, och så smaksätter man med  2 dl rosenvatten. Men rosenvatten hade inte jag, så jag satte bara till den som mängd vatten och så smaksatte jag med vaniljsocker, sen var det bara att lägga till  så mycket sött man vill ha 2-3 msk socker och 1 msk honung. Den jag smakade i Thailand hade nån sort av frukt i sej, men jag vet inte vad det var, kanske longan, lychee eller rambutan. Vi hade tagit hem några mangon så jag tärnade lite sånt, och satte det med i drinken (skulle säker ha passat med banan också). Den ser ju lite märkvärdig ut, när den är klar, men den blev läskande och god, och texturen den fick av fröna, var ju lite rolig.

 "Sätt ett frö och ha något 
      att  längta efter"
Den meningen har jag läst nånstans, nångång.
Idag har jag hällt lite av fröna på ett fuktigt hushållspapper i en burk, och ska se om de groddar sej och jag kan äta dem efter en vecka eller så då de blivit lite gröna.(Vattnas varje dag och häll bort överflödigt vatten)

Alldeles snart kan man börja plantera sina frön.

Fiskben

Fisken är den enda som får ha benen på bordet.
Att sluta virka och sticka är nog så svårt, man tycker att man kanske borde göra något annat, men just nu hinner jag det också, så jag fortsätter. Idag har jag äntligen lärt mej att sticka fiskbensmaskor.
Smått lycklig!
Det är inte så många som förstår hur det känns, då man äntligen lyckas med nåt man hållit på med länge, och försökt lära sej. Eller finns det?
Nu har jag ju äntligen en ny början igen. När man når sitt mål, så börjar man smått lägga upp nya , det är som svampar som växer upp lite var stans, då de kommer. Det är en ringeffekt av ansträngningen som väller ut. Ingenting tar slut, utom livet, nån dag, så man ska göra sånt man vill, och mår bra av.
Samtidigt som jag tog kort på fiskbenen så passade jag på att fota den nya gaffelvirkade halskragen. Den passar säkert bäst åt nån mindre flicka, eftersom den inte blev så stor.
Ett par 1700-tals virkade överstora vantar, har fått sin plats i kökslådan, och används istället för de sydda köpta grytvantarna. De har nog så fina maskor, fast fiskbenen är snyggare.

Grytvantarnas baksida blev framsidan

Så ska man ju rugga upp lite, så det blir mjukt, sa Benita.

Här är maskorna på framsidan

Fina fisken...fiskbensmaskor...

Gaffelvirkade halskragen

Mor-mors-armband

Smycken har jag ju också fixat förut, de tränger sej på lite nu igen. Ett mor-mors-armband. Det stretchar lite, så det behövdes inget lås. Annars tar jag gärna emot tips på gaffelvirkningsprojekt, om det finns nåt.
Jaha, då blev det sportlov igen då, lite paus i arbetet. Nån som hann med fastlagsbulle? Tänk, jag nästan glömde den. Men jag fick en, med mandelmassa. Och nu är ju Februari-dagarna snart slut, så då får vi börja räkna Mars.

Upp och ner

Mormors-skål

 Trevlig "AllaHjärtansDag" till alla!
Allt emellan allt annat, finns virkningen.
Min runda virkade mormors-plätt, blev till en mormors-skål.
Prövat på att gaffelvirka igen, men har ingen bild på halskragen ännu.

Kakfatsfågelbräde

 Man får så många olika tips när man letar på nätet, så ibland kan man få aha-upplevelser, och så vet man hur man ska fixa till nåt. Min senaste aha- blev till av ett "fågelbräde", som var gjort av ett porslinsfat och en liten skål med höga kanter. Den blev borrad hål i...och det är ju inte så lätt utan att det går sönder. Men i mitt skåp fanns flera kakfat av modellen "våning" i metall. Tyckte att den kan man säkert vända på lite.
Lite skruvande och så ett annat rör emellan, så var det klart. Trots att den har så fin upphängning så behövdes det ett band ändå.
Och nån dag ännu, ska den få en krok undertill, så att man kan hänga en talgboll där. Det är den på bilden,  den hänger i ett pilträd och har ofta besök. Pilen är ju ganska
tät av kvistar, så fåglarna trivs där.

Krokodiler i Finland...

Krokodilfjäll

 ...är säkert gröna de också om de finns...

Sen jag haft paus med duken, så har jag virkat mest. Sen blev det bara så också, att jag måste testa att virka ett par krokodiltossor, fast jag inte hade något mönster. Fina bilder på nätet, men inget mönster. Allt blev lite hopplock av vad jag kan, ser och hittar. Gröna blev de inte heller, för jag gillar ju många färger, så det blev många färger. Ett par dagar behövde jag, framför allt då jag skulle virka ihop över tårna, då fick jag fundera lite så jag inte skulle behöva riva så mycket. Under tiden virkade jag  halskragar i olika färger och olika garner, det blev en hel del av dem, 7 stycken hittills. Och nu har jag lovat att visa dem på bloggen, tossorna och några av kragarna. Ett våtservettsfodral fick plats här också. Det var allt för denna gång.

   

Våtservettsfodral

Halskragarna

Parad-pannlapp

Pannlappen med sydda stjärnor

Någon har i mitt liv gett mej en kaffelapp som jag alltid
haft på en krok i köket, den har bara blivit beundrad
och annars inte använd, därför att den för mej, har
varit en parad-pannlapp, om man kan kalla dem så,
pannlapparna man bara titar på och begrundar och
beundrar. Förut hade min mamma sådana också.
Jag besökte en bekant från byn, och hon fördrev tiden
med just denhär pannlappen, och då tänkte jag att jag
ska också virka en sån, med hjälp av  hennes tips och
den som hängde i vårt kök. Den är klar nu, och jag
skrev ett mönster också.. Jag kan dessvärre inte alla funktioner på skrivprogrammet, så jag gjorde det på det
sätt jag kunde, hoppas det går att skriva ut om du vill, och
att man kan virka mönstret, trots att det ser smått ut här intill.
Hoppas det fungerar...
Den gula på bilden är just den lapp som jag fått. Min nyvirkade, var lite för mörk att se som exempelbild.


Nu har jag gått med i Pinterest också, men det är så nytt för mej, så det är mycket jag inte vet hur det fungerar.. Men kul är det, fast man har ju inte hur mycket tid som helst att lägga på det heller, fast det finns massor man vill lära sej.  Men hoppeligen hittar man till intressanta ämnen man gillar, jag kan kommentera där, men ännu inte "pinna" något. Men det löser väl sej.  Plötsligt kanske man får kontakt med nån som kan berätta hur man gör. Hittills så har gossen hjälpt mej med en del.
Nåja, nu blev det fredag igen, och regnar gör det, ingen sol , den lyser "nånannanstans". Skidorna har jag använt en gång nu, men sen blev det blidväder, tänk att det aldrig ska gå jämt. Har man dom framme så ska man inte ha dom och är dom på vinden så ska man ha dom...

Duken

Min korndrällsduk

Jag har tillbringat mycket tid med att sy på korndrällsduken, så nu ska jag ta en paus fast den ännu inte är färdig. Den är ju 1.70 lång så det tar en stund innan man kommer till andra ändan. Lite svårt att bestämma längden på sytråden, men det som var bra var att börja på mitten, då man har så lång tråd.  Mönstret är ju som en spegel, lika på båda långsidor. Syr jag fler, tror jag att den blir mindre, men just nu så är det alltså en paus. Mönstret jag skulle följa hade dålig bildkvalitet och  jag kunde inte fixa de där fina axen, men annars så är ju sysättet jättelätt, en 6 åring skulle klara det, efter lite undervisning. Jag hittade också ett lätt och tydligt mönster på nätet, men ville inte sy det. Istället så började jag göra ett eget mönster efterhand som jag sydde, och det var ju också lite intressant. Kan man nu kalla duken för korndräll längre, har jag ingen susning om. Men vissa stygn liknar ju nog dom man använder. Efter ett tag använde jag också bomullsgarn som jag har på nystan. Lika grovlek och lite andra färger eftersom jag bara köpt brunt. Sen ska ju duken fållas också...