torsdag 29 januari 2009

Rosa kärlek

Jag hann få min första sjal färdig, under tiden som jag väntade
på mönstret till kärleksmaskorna. Den är enkelt virkad med bara
luftmaskor och stolpar.

Men nu väntar jag på sommaren då jag ska ha min rosa kärlekssjal på mina axlar, och känna den ljumma vinden.
Njuta av solen och blunda. Ja tänk om det vore så enkelt.
Jag satt ganska länge och funderade och provvirkade innan jag hade löst gåtan på kärleksmaskorna, och visst, det är ju alltid svårt i början. Mönstret jag köpte i stan, räckte inte riktigt till, så jag letade vidare och hittade ett diagram på nätet som också det hjälpte till att fundera ut ordningen på allt. Jag var lycklig då det hela löste sej, kunde knappt slita mej för att ta ett kort på bedriften. Ja jag skriver så, för jag har faktiskt svårt att läsa andras mönster. Tanken på hur jag hade kastat allt ifrån mej, föregående kväll, var som bortblåst. Nu går det bra att virka mönstret och jag tror att jag kommer att virka fler. Två nystan ska räcka till en sjal, så den blir inte dyr heller.

Idag hade jag två kattor på besök, det är såna som kommer då man har ett fågelbräde. Jag skrämde bort den ena, och blev själv skrämd av den andra som satt gömd på trappan. Ja, jag gillar ju fåglarna, så man måste ju varna dem.
Till min lycka har jag ju fått se fler småfåglar nu, när vi har brädet. De vanliga fåglarna kommer, men så har en del kommit som jag aldrig sett förut. Gråsiskor och snösiskor har varit hit, grönfinken och pilfinken har jag också fått se. Siskorna stryker, så de kommer inte alla dagar, men jag brukar passa på att kolla dem noga i kikaren då jag ser dem. Idag var de hela 5 stycken, men ingen snösiska, bara dom grå, dom är lite mörkare. Så vackra så ...

torsdag 22 januari 2009

Emil och Ida blev Essebor

Tur att alla dagar har något
nytt att erbjuda. Efter en tids
virkande och funderande,
har en del blivit färdigt, och en
del nya ideer kommit till.
För flera år sen så fick jag i uppdrag av en bekant att måla Emil och Ida, som hade inhandlats i tron att de var färdigmålade.
Det var riktigt roligt, och i samma veva så började jag fundera på att måla desamma som "esseboa". Några par målades, och nu har det sista paret precis i dagarna blivit sålt, och ska skickas till Amerika, från "Föusfiness". Det allra sista paret är mina egna, och har varit med på en del fester.






En av mina dockor från Norge, har fått stå som modell när en brudkrona blev färdig. Kronan blev så liten att den passade perfekt på dockan. Framför henne står en liten virkad ask med lock. Den är har mönstret av mormorsrutor.


En till men större brudkrona, passar ganska bra omkring ett ljus, som sprider ett fint ljus i det skira mönstret. Lite för stor, tycker jag att den blev. Kanske ännu några mönster på kronor virkas ur häftet jag hittade på loppis. Samtidigt försökte jag mej på att virka små rosor. Det gick snabbt och de ser riktigt trevliga ut. Man kan ex. använda dem som knappar, på en tröja av samma garn, om man har en mindre modell, eller som dekoration på en mössa eller vantar. Vill du ha mönstret är det bara att maila. Rosorna ser du på bilden av kronan med ljus inuti.

Några nya maskor ville jag absolut pröva, reliefmaskor. Dom finns i olika modeller men jag valde ett som skulle passa bra till en kudde. Man virkar stolpar och utifrån dem så fixar man mönstret. Det har tagit ganska lång tid att få färdigt. Idag sydde jag fast tyget till bakstycket i omlot och så var det klart.



Så var jag till stan med min mamma inne i veckan och handla, samtidigt skulle jag ha ett par nya virknålar. Vi for in till en handarbetsaffär, och där hittade jag ju förstås också en liten lapp som var virkad i skira virkmaskor.
Mamma sa att min syster ju hade virkat min halsduk med de aktuella kärleksmaskorna, som affärsbiträdet sa att de hette.
Så nu ska jag försöka mej på dom.
Då hade jag ännu inget garn, men så hittade jag ett fint rosa som skulle passa till en sjal. Och någon sjal har jag aldrig fixat förut, så jag ska ge det ett försök.
Måste ännu vänta tills jag får mönstret på maskorna, eller bege mej tillbaka till affären, som villigt lovade visa hur man gör.

Annars så skulle så jag gärna få vara med och väva i vävstugan här nära. Men jag vet inte vad jag skulle med en filt till, då jag redan har så många, och får så lite sålt. Men filten hade ett jättefint mönster, så jag får stå och beundra andra händers verk då de är klara. Frågade hur länge det skulle ta att väva en handuk i vitt, 80 cm. som såg väldigt fin ut. Det skulle nog ta en dag att färdigställa en handuk. Så skulle de också fixa badhandukar, i riktigt fint avvägda jordfärger. På måndagar väver dom från morgonen, så man kan ta sej en titt allt emellan och se hur det går för dem. Så går våra dagar, medan vi fyller dem med något....

onsdag 21 januari 2009

Vänstervana

Till jul fick jag en ny sax, inget märkvärdigt med det, fast det finns många som skulle behöva en. En Fiskars röd functional form universalsax 21 cm. för den vänstra handen. På bilden ser du två, den övre saxen från Fiskars som hängt med mej sen jag började i första klassen 1967. Jag var otroligt lycklig över att få den av mamma och pappa, och att använda den. Något nött, men fungerar fortfarande. Saxen är unik i sej, eftersom den ännu då var så ny, greppet var det rätta, men bladen, ligger på fel sida. Man märker det, när man ska klippa efter en linje på pappret och man får titta bakom bladet för att se var linjen går. Numera använder jag den nyuppdaterade Fiskars saxen med rättväg vända klippblad, och det känns riktigt naturligt att klippa med den, det är den nedre saxen på bilden. Jag vet inte vilket år den nya modellen började tillverkas. Den är faktiskt inte, en riktigt spegelvänd version av den högerhänta, som är orange, vilket jag alltid trott.
Att vara vänsterhänt är en situation man ska klara av nästan varje dag. Irritationsmoment som andra inte märker, ska lösas. Specialtillverkade produkter brukar vara dyra.
Konservöppnare, linjaler, såsslevar med pip, datormusen, ritblock med ringar i vänstra sidan. Handen över texten syndromet. Problemet "med och motsols". Ibörjan då man är liten kan klockan vara ett problem. Högerhänta verktyg kan vara farliga i början, då man ska klara av den felvända formen i vänsterhanden samtidigt som man kanske inte använt verktyget förut. Man måste ofta vara observant. Av det myckna tränandet, blir man duktig till slut. Man blir mera van vid, att det inte ska kännas riktigt rätt. Trots allt dethär så går jag ju inte omkring och hatar allt som är högerhänt. Men man är väldigt medveten om problemet.
När det handlar om praktiska saker, och man som vänsterhänt ska dela arbetet med en högerhänt, kan det också uppstå problem, eftersom de flesta maskiner är för högerhänta. Ofta vill man ju svänga alltihopa, och den andra vill ju svänga tillbaka. Hitta balansen, och slippa all irritation lyckas inte alltid. Situationerna går till tankar, att vi alla är olika. Som man och kvinna. Rätt och fel, avig och rät, höger och vänster. Allt har sin motsats.
Och vi söker balans. Det bästa vore ju en form på allt som passar båda, alla. Fiskars har faktiskt också en sax som passar båda. Enligt mej borde detmesta utgå från "en mitt" istället för att välja en sida. Sidor har också det problemet att man kan stöta sej på dem. Därför ska en vänsterhänt sitta till vänster om en högerhänt, vid matbordet, just för rörelsen ifråga.
Tänk om man fick sitta mitt i bilen och köra, det vore nåt. Borde börja skissa på den bilen, men bilar ligger lågt just nu.
För mycket och för lite skämmer allt. Man borde, just det, hitta "gråzoonen".
Jag har, som de flesta vänsterhänta inom hantverk, försökt att hitta "min egen väg". På det sättet har jag tillex. lärt mej virka, fast det var svårt med höger hand. Jag var nog 30 ungefär när jag tyckte att det började gå lättare. Det om det.
Sätter in en bild på en upphöjd linjal som följt med ganska länge den också. Ett praktiskt redskap om man ofta klottar ner, det man målar eller skriver, med handen.

tisdag 13 januari 2009

Motivationsmotion och bilder


Knappt hinner man vänja sej vid vädret, det förändras så snabbt. Jag hann skida en gång, nu är spåret försvunnet. Svårt att hitta nån motionsform på landet, som passar till det ombytliga vädret, och mej. Man borde vara tillräckligt motiverad också. Snart blir det nog simhallen som får besök, synd för det kostar ju en del. Jag är av den sorten, att motion inte ska kosta, de extra kilona svider redan, och att dessutom betala för att få bort nåt sånt, är mej ganska främmande. Just nu finns det ingen snö att skotta...
Det hala väglaget har också stretat. Igår var det dags att städa bort julen, så jag fick faktiskt ett ordentligt motionspass, det tog nog ca. 4 tim, men sen var ju allt borta, i sina lådor igen, och nya gardiner uppe.
Igår prövade jag också en motionscykel på kvällen, ganska tråkiga 45 minuter, men det fungerade. Nästa gång ska jag nog ha musik i örona, eller knäppa på tv, men det måste ju komma nåt bra program då...
Annars så ska det komma en ny kanal som heter liv, snart. Åtminstone i min tv. I Amerika ska dom i februari släcka ner, och bara sända digitalt.
Jag ska visa mitt fågelbräde som just nu inte ser ut som på bilden. Det är tomt på fåglar, åtminstone igår, gräsmattan visade sej igen, fast under natten har det kommit ett litet snötäcke igen. Några minusgrader.
Öt håller på att skapa ett stort bildgalleri, jag har en gång skickat en bild dit. Att tänka på, är att bilden eller bilderna får publiceras utan att fråga dej, då du redan gett ditt tillstånd, genom att skicka den, el. dem till galleriet.
Ja nu gick det en halvtimme igen, dags att röra på sej. Det börjar ljusna, lite.

tisdag 6 januari 2009

Just nu

Här är min senaste hinterglasmålning.
Många av dem har tiden inblandad. Lite filosofiskt tänkande finns för ämnet, och därför återkommer det med jämna mellanrum. Tid har väl också något med energi att göra?
Många gör dessa tavlor med en vit bakgrund istället för svart. Jag har själv prövat och också andra tekniker har jag provat. Det som känns bäst med den svarta bakgrunden är nog kontrasten. Budskapet blir så tydligt och de starka färgerna kommer till sin rätt. Visst är tavlorna till en del dyster i sin framtoning, men ingenting är heller, helt lätt i livet. Texten har förstås betydelse till vilken bakgrundsfärg som väljs. Jag vill nog förmedla ljuset i mörkret, med mina hinterglasmålningar. Tröst och eftertanke.


Dethär är en bild målad redan 1999. Jag ville då beskriva de "knutar" vi får i livet, rent symbolmässigt. Att se på dem, hur vi ska lösa dem, om så bara i tanken. Att inte alltid vara så fast i övertygelsen. En knuten hand, att öppna istället för att hålla fast. Fotspåren över tavlan (syns inte så bra), mörka och ljusa går bredvid varann, ibland behöver man stanna upp och fundera... Den vita knuten är en räddningsknut, som vi alla kan behöva nångång, när det är fara å färde, en länk till något, som praktiskt också kan användas.
Jag ville berätta att det finns kontraster i allt, att vi ska försöka hitta balansen däremellan. Att se, det som är viktigt
och resonligt, just då det behövs. Att vi alla behöver varann.
Att allt litet kan ha sin betydelse, och man ska använda knutar med sitt förstånd.
Knutar behövs rent praktiskt i en hel del. De har tillockmed en livsviktig uppgift ibland, om man tänker på dem inom tillex. kirurgi. Men efter fullbordad uppgift tas de bort, eller så sker det genom ett naturligt försvinnande. Just då, har redan varit... det behov som fanns är över, knuten är öppen och bandet väntar på sin nästa uppgift.

Strax före jul, fick vi lagat till ett nytt fågelbräde. Och jag har till min glädje en hel del fåglar på besök till den nya uterestaurangen. Massor av småfåglar, så roligt att se dem. Dessutom kommer två hackspettar ibland också. Så vackra med sina röda inslag i fjäderdräkten. Jag har nog försökt ta bilder men det blev inte bra genom fönstret. Kanske jag ska ta ett senare nån dag, när det är ljust, och lägga in så du får se bilden. Nu när jag börjat mata dem, och det kommer så många, måste jag se till att de har mat alla dagar. Dessutom fick jag en fågelbok av "tomten". Hade han sett fågelbrädet månne?
Nu kanske folk börjar vintersporta lite, när det kommit mera snö. Åtminstone känns det lite ljusare, men var är solen, nån som sett var den fastnat?