måndag 23 augusti 2021

Lediga platser...

 Konstaterar varför jag inte stigit på tåget...det fanns ingen ledig plats till målet. Bara att vänta, och medan man väntar, händer en hel del annat. Nåt annat upptar ens väntetid, och man märker inte riktigt tiden på det sättet. Man tänker att man bara ska vänta tills rätt destination, i rätt tid dyker upp på avgångstavlan, nånstans där i bakhuvudet. Då det är dags att kliva på och se om tåget kommer fram...Så gick då en hel del av sommaren, i solens vackra strålar. Inte alla förunnat då det jämsides med covid-19 härjar en massa naturkatastrofer. För att berätta om mej själv, så är jag så nöjd över att ha blivit vaccinerad 2 gånger. Det känns som om jag blivit räddad. Och faktiskt börjat tänka annorlunda, att jag klarat mej. Jag fick ett köksbiträdes sommarvikariat på lite över en månad, och det var riktigt roligt, fast vi jobbade med munskydd och satt långt från varann på pauserna. 

Annars så blev det en del nya växtupplevelser också i sommar. Rosenkvitten som jag så längtat efter hade ju fått sina första äpplen förra året, men så kom den milda vintern och de gröna knopparna började öppna sej, och den hann för långt, så den offrade allt, då snön och kylan kom, den frös ihjäl. Den står kvar, för ibland kan växter börja om från rötterna igen. Men sommaren gick och inget har hänt, så den har väl gett upp. Jag glömmer aldrig den doften av äpplen. Kvittenmarmeladen blev ogjord... 

onsdag 30 december 2020

Att sakta återgå...

Anmäl om arbetslöshet, det ser ut som allt förändras snabbt nu. Men jag konstaterar lugnt att systemet för tillfället har mej med i listan. Jag får väl återkomma med förfrågan om kontakt efter helgen...                       Just nu känns det ju ganska bra, fast Coronan har en tendens att få folk i leda, samtidigt som den får en att rycka upp sej. Man borde nog jobba bort tiden, så att man inte tänker för mycket på situationen.                  Mitt jobb, bagerijobbet försvann efter 4 månader, och nu är situationen annorlunda. Nu är det inga pepparkaksdofter, och inga korta samtal i arbetet, ingen att skratta med. Där fanns små problem att lösa, nya saker att lära. Och nog fick jag en del ny visdom att använda. Jag tränade upp nya förmågor, kanske lite onödigt, men ändå viktiga just då. Så jag måste ju ta det med ro.

 Snart är det nya året här, och jag har länge väntat på ett vaccin som ska rädda oss igen, från en för mej första gången upplevd farosot, som vuxen. Igen, skriver jag, för det har ju hänt förut i det förgångna, med andra virus. Minns inte så mycket om det då det är så länge sen. Men nog hoppas man att det så småningom ska fasa ut denhär gången också, och försvinna...

Så länge jag jobbade blev det lite mindre pysslande, men det blev nog en del iallafall. Tuuri besökte vi också för att julhandla lite och få lite stämning, och det fick vi ju verkligen. Masker och handsprit är ju numera vardag. Tur att det hjälper... vi sydde åt oss en kväll, och det var ju riktigt roligt. En hinterglasmålning skapades också, och då det uppstod lite smärre problem, så provade jag ett nytt sätt, och graverade med ett diamantstift. Blev nog ganska nöjd med resultatet. Det är alltid svårt att fota bilder med glas på, det kommer lite extra blänk...



hemsydda masker...

inramade mandalan

under arbete med pepparkaksmandalan

Så virkade jag en pepparkaksmandala, som jag gav bort. Det var nog ett litet terapiarbete, som passade bra, då man tänkte på arbetet man gjorde i bageriet. Om hur man hjälpte till, så att så många som ville ha pepparkakor skulle få det, och tankarna just då, omkring, hur dom gjordes, upprepade procedurer, vi som var där, och allt sånt. Mandala kan man ju göra av vad som helst. Man kan göra den ute i naturen av stenar, frön eller kottar. Det är ett minne av en stund i tiden...ibland försvinner den, då naturen tar hand om den...

Saffransglass

Eftersom jag förut fick reda på hur man kan laga egen glass utan glassmaskin, i ett svenskt tv program, så dök tanken upp igen. Det passade mej utmärkt till julen, och så blev det kvar, så det blir repris på nyår. På bilden har jag gjort marinerade apelsinklyftor med vanilj, och så lite sockrade björnbär. Björnbären tyckte jag var en riktig höjdare till saffransglassen. Glassen gör man av 4 dl vispgrädde och en burk med sockrad kondenserad mjölk. Vispa grädden toppig, och lägg till kondenserade mjölken, plus om du vill ha nån smak, men mera socker behövs inte.  Lägg i en lagom form och in i frysen i 6 timmar, så är det klart. Lägg gärna plast i formen så får du lättare ut den. Så kan det hända att reseptet står på burken också...


Så stickade jag ett par långsockor att ha då det blev riktigt kallt... jaaa det ju blev lite "siochså" med det. Ännu har det inte blivit så kallt att jag behövt ha dom. Men det kommer väl det också. Förr eller senare...

Ha det gott nu, och kom ihåg att ta en kaffe nu och då...



söndag 18 oktober 2020

När drömmar slår in...

...då är man som bubblorna i lemonaden. Man vet att det är något man länge bara drömt om, som blir till en verklighet. Jag påminns om Shirley Clamp, då hon sjunger...tänk att nu leker livet som i mina drömmar...Så man konstaterar att livet är gott nog ibland, och man får ta till vara de stunder som senare kommer att vara en stor del, av vad som varit viktigt i livet. 

I sommar fick jag vänta på värmen tills efter midsommar, innan jag fick övernatta i sängen som egentligen skulle ha stått ute mitt på åkern. Den blev placerad på en uteterass istället. Och det hade egentligen inte så stor betydelse, utan det var nog resan mot målet som varit lagom intressant och motiverande. En speciell natt då man somnade i sovsäcken till alla naturens ljud, i all enkelhet. Visst kom det nån bil förbi, som störde lite. Men det var ju ljust nästan hela natten, och ändå så stilla. 

Det har gått en tid sedan jag skrivit nåt, och det händer ju en hel del. Vissa saker faller lätt i glömska, men efter att ha tittat bland alla bilder i kameran kommer stunderna tillbaka. Så mycket roligt där mitt bland allt annat som finns i livet.

Plötsligt på sommaren fick jag reda på att jag skulle börja jobba, och det kändes som om saker och ting vände. Efter ett år i arbetslöshet, fick man en glimt att få vara med i en helhet igen. Att få ta lite ansvar för mitt eget liv. Jag hade tid på mej att vänja mej vid tanken, och det kändes mera värdefullt det jag gjorde. 

Min kvitten blommade så vackert, men så kom det ju en skur med både regn och hagel, och de små äppelbörjan som fanns slogs ner. Bara ett äpple fanns kvar, och det räcker än att dofta på varje dag, och lägger igång drömmar om när man kn plocka så många att man kan laga en burk kvittenmarmelad, och äntligen få smaka på den underbara doften. Ännu en tid...så vi planterar ett päronträd. Och så plockar vi hjortron igen. Det var så länge sen, att man bara älskar att få känna smaken igen.

Sommaren får oss att söka efter lite spännande i Finlandet i stället för våra resor. Vi besöker några auktioner, och på en, bjuder jag på en stol, som blir min. Sen blir den målad med färgen "Stormy Grey", och jag inspireras av namnet. Den får partly cloudy, en fårfäll till moln. Och så en sol som finns där hela tiden. Framför bakom eller mitt i. 

Med mycket munskydd och corona, så försvinner folk ut i skogarna, då det inte finns annat att fördriva tiden med. Så mycket fler trattkantareller har blivit hittade, och det har ju funnits så mycket i år, då vädret varit idealiskt. Själv har jag plockat ganska mycket, men då jag jobbar har jag varken orkat eller haft tid att sälja på Reko, så då blev det att torka istället. Och det var ju en lärdom,
då jag inte gjort det förut, och någon annan fick chansen att sälja sina svampar på Reko. Mina 3 havtornsträd gav liten skörd i år, och det var ju också lite tajmning, då jag skulle på jobb, och inte hade tid eller ork att plocka. En del hann fåglarna kalasa på. Det brukar de inte hinna, då jag i princip jagade bort dem bara genom att vara där och plocka, de år förut, då det funnits mycket.

Nu är jag med och bakar  pepparkakor varje dag, från morgon till kväll. Förut har jag haft skogsbad, färgbad, och nu har jag doftbad. Jag trivs, och bevarar det i mitt hjärta. 

Du känner väl igen Sjöbergs pepparkakor.







onsdag 3 juni 2020

Klöverblommor i kransen...

Spiralen...


Jag följer med Online virkcafe på facebook, och där fanns en kvinna som skulle virka en midsommarkrans med klöverblommor, men hittade inget mönster till klöverblommorna. Det blev ju intressant och jag ville prova, hitta på... Det gick inte så bra i början, men sen kom jag ihåg spiralen som jag virkat förut. Försökte med 50 lm, men det blev för mycket, så det blev:
30 lm, med ett ganska tunt bomullsgarn och virknål 2 mm
andra varvet 2 fm i alla maskor, (= 60)
tredje varvet * 5 lm, 1 sm i samma maska, 1 sm i nästa * uppepa *-*
Sen rullade jag ihop den, och sydde ihop den rakt igenom. Provat lite olika garner,
det var ju roligt... nu ska det väl bli några klöverblad också.
Hoppas du får ihop till din egen blomsterkrans till midsommaren...

Jag dekorerade en burk istället

onsdag 20 maj 2020

Mumin på burk...


I år föll polletten på plats med  mitt bakande. Det som först skulle vara mannens projekt, att baka ett bröd, blev en helvändning för mej, då jag läste olika recept, och kom över långjästa bröd. Tänkte att det är ju lätt som en plätt...Mitt stora problem har alltid varit mina kalla händer, och oviljan att knåda. Stora bakmaskiner ryms inte i mitt kök heller. Jäsningen blev sällan nån höjdare, och fast det blev bättre med ett inköp av en termometer, så överlät jag mitt bakande till proffsen. Men som sagt, det har ändrat, och nu är jag på gång. Plus en massa folk som bakar nu, då de har tid, och bröd vill ju man sällan vara utan. Det doftar gott och hemtrevligt i stugan, och en smörgås sitter sällan fel. Det har blivit en massa olika degar med olika vätskor och mjöl. Mitt senaste bröd idag är med havtornskross och lite spansk körvel, då bären är så sura. Körveln har precis kommit till sin ljusgröna omogna snälla vårfärg, och den är ung och vacker. Och jag är helförtjust i Manitobamjölet som äntligen kommit till Finland. Trots det, fick jag handla det från Tuuri, så det var ganska långt efter det, men det var ju bättre än att vara utan, och till Haparanda kunde man ju inte resa. Så kan jag konstatera att torrjäst är helt okej att använda. Det fungerar perfekt.

nyaste sockorna, med mönster från Allas
 Så blev det ju en massa stickande och virkande också. Bland annat herr och fru Mumin...
Muminmamman och pappan...

...och en mandala...
Så har jag stickat ett antal sockor och mössor, och lagat egna tofsar.




Höskrindan...
Mannen har pysslat väldigt mycket på sistone. Han har lagat en höskrinda, och i den sätter vi det vi räfsat upp eller kvistar då vi klippt nån buske och dylikt.
Rosenkvitten, älskar den...
Så gjorde han ett litet kaffebord av stockar, jag själv stod för designen, men som kvinna, så har jag ingen kraft i mina händer som han har. Vi förstår varandra bra, och det blev riktigt fint när det blev färdigt, och då tog jag hand om ytbehandligen. Så kanske det ska finnas nån blomma där i framtiden också, och pryda stockbordet...
Han tog också det sista ur en traktorkvarn, och fick till en spis att grilla korv i ute. Allt möjligt ligger för hans kreativa ådra just nu. Igår kväll fick jag en ny tunna att plantera i. Och det blir troligen min nya kvitten som ska planteras i den. Den fick sova i en gjutjärnsgryta, nergrävd i jorden i drivbänken i vinter. Grävde upp den för nån vecka sen. Den har fått lite blad nu. Älskar den doften av äpplen...



Just nu är det mest roligt att kunna få vara ute de varmaste dagarna, och pyssla lite med växterna.

 Jo, det kan tveklöst sägas att det hänt massor  den senaste tiden.  Och i sommar ska jag sova utomhus i en säng som har tak av jutetyg, och ett jättestort gardin, som skyddar för myggen. Fantastiska drömmar. Och jag måste fantisera, annars dör jag, för det har jag drömt om. Nu väntar vi på den underbara sommaren...

måndag 30 september 2019

Snurr...på stickan

Efter att ha testat ett annat sätt att sticka, ett spiralmönster, så ville jag prova laga ett par inlägg för att blocka sockor. Det går ju också att använda väldigt tunna plastskärbräden till samma ändamål. Så hade jag tänkt, men jag skulle pröva formen först, och då de blev i tjockt kartongpapper från en sparad låda, så tyckte jag att det säkert skulle bli bra om jag bara satte på lite skyddsplast. Jag gillar ju att återvinna så...
Jag duschar vatten på sockorna så de blir ordentligt fuktiga, men inte alldeles våta, så trär jag dem på "sockblockarna", så får de torka i lugn och ro...
Sockorna är stickade i 2 olika Nallegarn, och mönstret är ett vanligt sockmönster. Maskorna är förskjutna, och det är 5 räta och 2 aviga. De 2 aviga är mörkbruna för att synas. Eftersom garnet är tunt, så blev ju sockorna tjockare med två trådar. Så på ett sätt är de tvåändsstickade...
För att visa hur det ser ut på baksidan har jag ännu en bild längst ner i inlägget. Det är handledsvärmare i samma teknik. Man kan använda den sida man vill ha utåt. Kruset är också lite annorlunda på de båda sidorna...

Sockorna med spiralmönster, det gröna är inläggen för blockningen...

Här ligger sockorna på tork...
Innan sommaren tagit slut hade jag ju samlat lite örter till ett par örtkuddar jag länge tänkt göra. Nu har de äntligen blivit klara. Inuti finns humle, ljung, rölleka, salvia och rödklöver. De håller 1 år, sen är det dags att laga nya igen, om man vill ha. Man behöver nog ha en innerkudde som har ordentligt tät vävd struktur, så att inte materialet kommer ut. Ytterkuddfodralet är bara sytt så att det blir omlott en ficka att trä innerkudden i.

Örtkuddarna
Min senaste hinterglasmålning, även kallad ryssmålning, målade jag på Essemässan. För att ge folk något intressant att titta på, då de besökte mej i min utställningsruta. Den blev klar först ett tag efter mässan, då den behöver målas 2 gånger för att täcka det svarta. Så ska det ju torka nån dag, eller åtminstone en dag, innan den sätts ihop med glitterpapper emellan.
Sen får den glittra på väggen...
Ryssmålning...
Handledsvärmare...

fredag 20 september 2019

I havtornens underbara värld...

Hösten kom snabbt för min del, då jag också jobbat. Men jag kan ju inte bara sluta med allt som jag tycker om, utan försöker få det att passa in. Havtornen har växt till sej och är större än vanligt. Och jag trodde i början att de skulle bli mindre än vanligt, då det varit så omslag i vädret. Oavsett, finns det variationer på träden. Hittade ett rekordstort bär i år också. Lite kallt att plocka, klagar för egen del, men vi har ju Marjukka havtornsplockare i år, så händerna är inte lika utsatta som vanligt. Man kan till och med ha på sej vantar, då man plockar. Helst fingervantar, och gärna med plastprickar på, som stretar lite på den glidande plastbehållaren. Ett par yogavantar blev bra, men det blev att ha ett par till, med hela fingrar för att inte fingertopparna ska frysa. Lite väl mycket regn också, så ibland har det blivit lite för långt mellan plockturerna. Men man plockar då det finns tid och ork. Plockarna rymmer 600 ml.
Då jag provat att pressa havtornssaft i saftcentrifugen, så blev det ju frön och skal kvar. Tänkte lite längre än vanligt att bara torka dem, och gjorde lite marmelad av alltihopa. Det blev gott till rostbrödet, lika bra på reissumies också.

Så bara blev det en dag, då jag konstaterar att det finns jordgubbsmjölk i affären i Sverige att köpa, men inte i Finland. Och jag tyckte ju att jag borde prova med havtorn istället.
Mellanmålet blev alltså havtornsmjölk med lite lindblomshonung.
Överraskad av hur gott det blev. Man ska nog dricka det genast man blandat,
då det annars skär sej, och börjar se fult ut i glaset.


Ringblomsoljan...














Så får man lite rivsår och instuckna taggar i händerna då man plockar havtornen.
I årets MI-kurshäfte fanns en kurs där man lagar bivaxsalva. Det var bara en kvällskurs,
så jag googlade och tyckte att jag skulle göra det hemma istället.

 Jag ville ha ringblomsolja i salvan. Men mina ringblommor hade inte kommit upp i år,
så jag tänkte handla på torget lite blommor då jag blev tipsad om att det fanns.
Samtidigt ville en kamrat bjuda mej på
Bivaxsalva i kinderäggen...

Japansk rosenkvitten
blommorna, om jag plockade själv, och det kändes ju tacksamt.. Så jag besökte henne och det är ju ca. 1 månad sen. På den tiden har jag torkat blombladen och lagt dem i olja i en burk, som jag haft i fönstret och skakat varje dag. Då det blev klart, så var det bara att fixa salvan. Jag hade inga små burkar så det blev att lägga i små kinderplastägg. Fungerar jättebra. Och just nu så använder jag salvan på mina såriga händer, som dock är relativt bra i år.



Så har jag lagt mycket tid på att försöka ta reda på hur man ska vinterförvara en japansk rosenkvitten. Den blommade så vackert i orange, och den fick äpplen. Jag tog in dem i förrgår, och de doftar ju otroligt gott. Inte genast, men då man låtit dem ligga en stund. Inte helt lätt att förklara doften men jag gör ett försök.

Den påminner om gardenia-blomman, nån indisk rökelse, tazetter, söt nektar, jasmin,  eller apelsin eller nån cirtus-blomma, lite gammalt skåp, nån parfym...ja, den har en verkligt god doft. Man kan helt enkelt få för mycket av den kan jag tro...                                                                                                                                           
Rosenkvittens frukter

Skönt att sticka lite mellan varven och känna värme och mjukhet...

fredag 9 augusti 2019

Samla örter...

Röllika
Dagen har i stort sätt fyllts med att samla örter, påbörjad torkning och lite planering.
Alltså, jag blev intresserad av att plocka lite örter till vintern, för att ha till te, eller infusioner, som de kan kallas, och så tyckte jag att det skulle vara intressant att sova på en ört kudde.
Så jag har ju läst lite på nätet om hur man pressar växter.  Just nu har jag återigen satt växter i press. Förra gången blev inte så bra. Nu vet jag att det är bäst att sätta bakplåtspapper omkring växterna så att de inte fastnar i pappret. Hoppas hårt på att få fina rosenvial från pressen. Men kanske inte heller färgen blir kvar denhär gången, men det är roligt att försöka. Någon press har jag inte utan använder den traditionella metoden,

Salviaknippen, som små bastukvastar...

Rödklöver har fytohormoner
Ljung är rogivande















ungefär som att sätta dem i en bok och ha något tungt på.
Salvian har jag i knippen att hänga. Försöker mej på att torka örterna i bastun. 35 grader ska va bra. Få se hur länge det tar. Förutom det på bilden så har jag också samlat nässelfrön och humle.
Jo, om man läser om dessa örter egenskaper, ska man visst hjälpa klimateriebesvären att må bättre.
Rödklövern har ett bra näringsinnehåll:
Lättupptagligt protein, kalcium, krom, magnesium, kalium, fosfor, B- och C-vitaminer, fytohormoner.
Så den reglerar hormoner och är ett bra alternativ vid klimakteriebesvär som vallningar, svettningar, torra slemhinnor. Nässelfrön är också bra då de innehåller fytoöstrogen.
Ljungen, salvian och humlen kommer att passa bra i örtkudden.
Nu är det bara att vänta, och sen sy en kudde, och fixa till sitt te.
Härligt med naturens alla gåvor...

fredag 28 juni 2019

Mjukt och lätt...

Den här gången ska jag skriva lite om städande. På resor till Thailand har jag iakttagit lite smått hur de städar. Vissa saker lämnar i minnet medan andra stannar. Som deras kvastar, gjorda av nån fiber från kokosträdet eller nötterna. De här kvastarna får man ofta köpa till att sopa rent sin solstol från sand. Den är ganska liten och platt, men bred. Det finns större modeller, och jag köpte en i Vasa. Man kan använda den på sommaren på terassen, då det ex. kommit en massa fallande löv efter att det blåst mycket, och man har en stor matta som det står en tung möbel på. Då är den väldigt fördelaktig att använda då den så lätt flyttar bort skräpet utan stora ansträngningar. Man behöver inte flytta på möblerna eller damma mattan, eller släpa ut en dammsugare. Damm som pollen går också lätt att sopa bort. Varför den större borsten har en sväng på vet jag inte... I trädgården på små stigar går det också lätt att städa upp lite med borsten, istället för en räfsa. Men det ska va torrt förstås.


Den mindre solstolsborsten...

Större borste med längre skaft
Så om pälsar. 
Hur rengör man sin päls? Det verkar vara en viktig sak att ta reda på redan då man inhandlar pälsen. I andra hand kan det bli svårare att få reda på hur man ska göra. 
Googlar runt lite på nätet men hittar först mest om hur man fixar hundens päls. 
Men sen lossnar det lite och till slut hittar jag lite info. Funderar plötsligt att man kanske kan hitta info på biblioteket...
Vissa pälsar kan man faktiskt tvätta, men det verkar bäst att lägga dem till kemtvätt.
Passligt att på sommaren ta med sej pälsen till stranden verkar fördelaktigt, då sanden är varm kan man "tvätta" pälsen med den varma sanden. Sen behöver den nog ruskas ordentligt. Och man behöver nog lite mer info om man verkligen ska göra det själv hemma. 
Swakara-pälsjacka?
Vissa pälsar kan man ju borsta, men en astrakhanpäls ska inte borstas. Ännu vet jag inte hur man fräschar upp en sån, som också kallas krakul. Om min päls är en äkta krakul vet jag inte, jag vet för lite om sånt. Men det intresserar...som så mycket annat, och om man inte frågar får man heller inga svar. Så berätta gärna du som vet...

Rengöringsmedlet, Universal Stone...
Så ska jag tipsa om ett rengörings- och poleringsmedel som man kan använda på en massa olika material, och som är giftfritt, biologiskt nedbrytbart. Det heter Universal Stone. Och det är verkligen bra. Inget jag använder hela tiden, men lite nu och då. Då jag vill polera upp diskbänken fungerar det riktigt bra. Så på rostfritt kan man använda det, eller annan metall eller porslin, plast, glas, trä, nästan vad  som helst. Finns på Prisma el. dylik.






Lite om återvinning. Då jag hade bakat vaniljhjärtan så skulle jag ju pudra på pudersocker. Tyckte det skulle va riktigt bra om det fanns i en lätt-tillgänglig burk att bara ta och skaka. Så då fixade jag en. Två använda kryddburkar och en tesil från loppis. Tycker själv om lösningen. Inga stordåd, men lite smått och pyssligt. Så går det ju att ta av och på korken då det ska fyllas på.  Den kommer nog fram igen då det blir jultårtor..



Dags för eftermiddagskaffe med vaniljhjärta...


lördag 4 maj 2019

Sprängticka, Chaga...




Av en händelse så fick jag en sprängticka som satt fast på en björk. Det är alltså en björkparasit...inte helt ovanlig...alltså, då menar jag där det växer björkar, i Finland...
Av en bekant som använder den, fick jag upplysning om att ta in den och torka den,
annars så möglar den. Jag fick samtidigt lite mera uppgifter om till exempel, förvaringen.
Sen började jag ta fram lite mera information om den.
Tickan kallas också Chaga, och den har fått lovord för sina höga halter av antioxidanter, ett så kallat ORAC värde på 100.000. Antioxidanter finns också i ex. blåbär, men inte i samma mängd, ca. 4.500 på 100 gram. Om man utgår från färger så är det sådana bär t.ex, som har stark färg
som har högre halter av antioxidanter. Det finns alltså olika sorters antioxidanter, så man ska välja många olika färger...så hjälper man kroppen.
Kroppen, ditt hem...behöver ca. 3000 ORAC per dag. ORAC betyder översatt; kapacitet att absorbera syraradikaler. På engelska, Oxygen Radical Absorbanse Capasity
Tickan innehåller också mineraler.
Ord som beskriver tickans utseende är ju; svart, matt, krackelerad, sprängd, skrovlig, bränd...
inuti är den mera ljusbrun.

Man kan dela tickan i bitar eller mala den. Jag föredrar att ha den i små bitar, som jag kokar sakta i vatten till ett konjaksfärgat te ca. 30 minuter. Vattnet kallar jag ticktackvatten...




Den smakar en aning av skog, jord, bark, trä, svamp. En angenäm mild smak. En kopp om dagen ska väl räcka, funderar jag...

Den lär läka magbesvär och stärka immunförsvaret, vilket ju är fina egenskaper.
Säkert finns det ännu mera att berätta om denna spännande  ticka.