torsdag 22 juni 2017

Älskade blommor...

Törnrosas kjortel


För en månad sedan köpte jag en törnrosas kjortel, en sommarblomma, eller kanske den övervintrar inne i hemmet i vinter. Det är ju mitt mål. Kjorteln hade jag planterat från frön också, men det blev ingenting med det. Fröna sov, och det blev inga plantor. Läste på, och konstaterade att det är bäst att överlåta åt experter att odla upp dem. Finns inga insekter som pollinerar dessa...eller har jag läst fel?
Blomman var illa packad, den hade redan fått långa rankor och de var hoprullade och inplastade för att underlätta försäljningen. Väl hemma lindades den upp och den fick en större kruka. Den friheten var svår, blomman blev ju helt utmattad och jag lät den vila en månad, tills idag då den fick nytt att klättra på, och så klippte jag av de längsta rankorna. Man måste ju prova lite, om man kan få någon ny planta kanske, så de är nu i en vas och jag får vänta på att de ska få rötter, så jag kan plantera dem. Få se om det lyckas. Nya rankor ser det ut att komma från roten. Undrar ännu om den har två sorters blommor... eller om de alla får en mörkare kjortel undertill då det är tid för det...

Ifjol hade jag också bestämt att jag skulle hitta en Mårbacka pelargon. Två har jag nu, en rosa och en vit. Den vita hittade jag först, men då det var den rosa jag hellre ville ha, så fick det bli två. Jag har provat övervintra andra sorters pelargoner förut, men det har inte lyckats så bra. så jag lånade en bok från biblioteket, "200 pelargoner och hur du sköter dem" som berättar hur man gör. Nu vet jag att det inte är så svårt, bara man visste att det ska också vara ljust där man har dem över vintern och lite svalare, och den platsen är hittad nu. Några sticklingar har jag redan tagit, då det kan vara bra att toppa sina pelargoner ibland. Visst är det bra med böcker. Nu kan jag ju det där, bara att träna på...
På bilden med orange virkat ser man ena Mårbacka pelargonen...



Man har spått en kall midsommar och det har känts redan, besväret övergår i att jag sätter mer kläder på och börjar handarbeta. Den här gången blev det att virka. Då byn hade ordnat med loppisrace i helgen, så hade veckan också varit arbetsam med tillställningen. Grannen sålde lite garner, och jag fick tag på ett gammalt fint Kotiväki i orange. Det finns inte numera utan heter Kartano, och färgen tror jag har gått ut för tillfället. Olika saker gjorde att jag virkade på en gurkburk (mönstret fanns hos novita) och fick till en av sommarens populära bordstabletter. Så roligt att virka "sousplat" att jag funderar på att fixa några fler. Liknar ju mest en mormors-rund duk. En stor sån, har jag virkat förut i vanligt sjubröder garn.
Den syns lite på bilden av törnrosas kjortel. Blomman står på den...
Fedorahattarna som jag virkade har det också blivit en till, så nu är de 4. Så kan jag berätta att hatten jag tjärat  har torkat upp ganska bra nu, så man kan använda den om man vill. Men det tog längre än jag trodde, nämligen  ända sen jag bloggade sist.

Fedorahattarna...

Färgen är lika mörk som tidigare, och doften sitter kvar.
Prövade också att virka med samma "garn" som fedora-hattarna, på en gurkburk. Resultatet blev att mönstret inte syns lika bra som på den orangefärgade...men allt har sin charm, och den bruna burken, fick årets första torkade skörd av gräslök.
Nu blir det midsommar nästa...








onsdag 31 maj 2017

Tjära hatt...


Det har blivit hattar till sommaren.


Tjärdoftande hatt...
Fedorahattar... idag hittade jag en pappershatt för en billig peng, som jag tyckte jag kunde prova måla. Eller ytbehandla, låter mera rätt, då jag strök tjära över hela hatten, och jag lät det blommiga bandet vara kvar. Tjärdoften kunde ju fungera mot en massa småkryp och myggor i sommar. Det lär nog ta över en vecka innan den torkat, och man kan bära hatten. Men det är ju ingen sommar än, och jag har ju bara sett till flugor ännu, inga mygg, men var så säker, de dyker alltid upp. Då ska det testas om det fungerar, eller är helt som vanligt.
Kan ju noteras att jag gillar tjärdoften, alla gör ju inte det heller...

Kära hatt...








...under tiden kan jag ju ha den andra hatten som jag virkat. Ungefär en dag tar det nog att få ihop en.
Två stycken har jag hittills virkat. Inget speciellt mönster jag följer slaviskt, men jag har nog kollat några, för att få valt rätt maskor.  Den färdiga pappershatten fanns förut hos oss, i en lite större modell, som också varit en förebild på hur de ska se ut. Den virkade hatten kan ju stärkas så att den håller formen. Jag har stärkt med potatismjöl, och det tar nog nån dag innan den torkat. Fördelen med att stärka med potatismjöl är ju att man kan tvätta hatten, men man får ju förstås göra om stärkningen då. Eftersom jag nyss fått en hatt färdig har jag ännu inte bestämt om det ska vara ett band innanför också. Men det skulle ju helt klart se mera färdigt och snyggt ut. Hattarna blir säkert bättre ju flera jag virkar, och kan rätta till misstagen...vill man kunna byta bandfärg kan man ju virka hela hatten i samma färg och lägga till lämpligt band. Så varför inte ta och virka en hatt, den skyddar mot lite allt möjligt.

lördag 22 april 2017

Vårfärger...

Våren i år håller hårt om greppet, den vill inte riktigt ge några varma dagar.
Uppsala slippers
Nu när jag ser ut så kommer det snö igen. Men annars är det ju ganska bar mark.
Men oberoende av vad vädret vill så har man fått lite vårkänslor i alla fall.
Det märks mest då det är påsk tider. Den gula färgen tränger sej på,
trots att jag inte är alldeles förtjust i den. Men den gör en glad, då man ser på den.
När jag hittade de två nystanen Lauri, med riktigt lysande gul och ett grönt,
så visste jag, att det inte skulle dröja länge innan jag hade börjat handarbeta
ihop nåt av dem.
Jag har sett dem förut, Uppsala slippers, och jag tyckte om  mönstret.
Nu blev det av, och jag måste ju säga att det var roligt att sticka dem,
mycket för färgens skull. Ingen har ännu hunnit prova dem, men de
blev för stora åt mej, så det är nog någon annan som ska få dem.

Före jag stickade Uppsala slippers hade jag kämpat på med ett par fingervantar och jag trodde aldrig att de skulle bli färdiga. Jag hade inget mönster utan räknade och tittade på ett par som blev köpta på en marknad för länge sen, då kunde jag inte sticka annat än riktig nybörjarstickning och jag beundrade vantarna enormt mycket. Då tänkte jag att, aldrig i mitt liv att jag skulle kunna sticka ett par så fina vantar, så jag köpte dem till min man. Han var ju försiktig då han använde dem, men tummarna gick sönder. Hmmmm...man skulle ju kunna prova, tänkte jag, och stickade en sak i taget, och hade de köpta vantarna som förebild. Det tog ett bra tag, och nästan färdiga så fick jag riva upp tummen som blivit för kort. Summan av alltihopa är ju att det går mycket lättare nästa gång jag ska sticka ett par. Men kan jag då månne glömt en del igen, trots att jag skrivit upp en hel del? Det får framtiden utvisa. På bilden ser de nyare vantarna väldigt stora ut, men det är för att de är på en kudde.

Lite rutor ska man virka ibland
I vårfärger
Och en grytlapp med en tumme...om man ska grilla korv...


Senaste påbörjade sockorna...


Min man han fixar en hel del ved, och jag bränner upp den, haha...nå det har blivit smått roligt det där att jag gärna bränner saker i trä, men den här gången blev det min man som själv brände sina alster i trä. Efter en halv dag i garaget stod de på trappan, en från förr, som spruckit och blivit limmad, och så de andra nya. Riktigt fina yxor, och nyslipade och vassa också. Själv använder jag inte såna. Det har jag ännu inte lärt mej.

söndag 2 april 2017

Mera bullar...

Det blev 6 månader igen på jobbet, och dags att sluta. Jag ville bjuda på kaffebullar den dan...
Så det blev en fortsättning på prinsess-semlorna i en annan form. Modellerade små marsipanrosor och två blad per bulle, satte dem på en rågbrödsbit med en tandpetare i för att torka lite...


Eftersom bullarna var frysta gick det bra att gröpa ut ett hål med pariserjärnet,
efter en liten stund framme på bordet. Locket skars av och ett till hål för sylten gröptes ur.


Det blev boysenbärssylt...
Ovanpå det lite mandelmassa



och en spritsad kant med vispad grädde...












Locket på och så lite grädde i gropen och så placerades rosen däri med sina två blad.


 Tyckte det var en riktigt festlig bulle att bjuda på, och jag tror nog att jag kommer att reprisa den...

måndag 20 mars 2017

Rulla gröna bullar...

På jakten efter det bästa bullareseptet, så blev fastlagsbullarna en aning försenade,
men en bulle kan man ju ta lite när som helst. Reseptet är ju också av det slaget att det innehåller en hel del för mycket av det goda. Men ibland vill man också pröva det, och se om det blir något bättre.
För att få luftigare bullar ska man ha i bakpulver sa någon, och så finns det ju nåt bra emulgeringsmedel också, men det är ju inte helt lätt att få tag i, och så kanske det är lika bra att hoppa över E  i de hemlagade bullarna. Lite lat och sparsam blev jag dock, och använde mej av Cessibon spraygrädden som blivit kvar i kylen. Så blev de heller inte luftiga, om man menar att det skulle bli lite hål av jäsandet i dem.
Här kommer det "saftiga" reseptet på bullar man kan äta med en sked;

50 gr jäst
2.5 dl mjölk
650 gr special vetemjöl
2 ägg
1 dl socker
1 msk bakpulver
2 tsk kardemumma
1 tsk salt
1 msk vaniljsocker
200 gr smör
Det blir tolv stora bullar av reseptet, bra med rumsvarma ingredienser, knåda åtminstone 10 minuter i matberedaren, jäs som vanligt, pensla med uppvispat ägg, och inget pärlsocker på bullar du ska använda till prinsessorna.
Ugnen 200 grader ca. 12-15 minuter.


Jag prövade att laga de populära prinsess-semlorna, men det var inte helt lätt att få på marsipanen. Minns "musslorna" som jag gjort ett annat år, det var ju lite lättare. De blev ju riktigt fina med en vit marsipanpärla i. Prinsessornas gröna marsipan fick lite olja på för att fästa. Tyckte att det fick räcka med att täcka locket. De fick den vanliga fyllningen som fastlagsbullar har, men det blev lite sylt också.




Det var ju Sankt Patricks day i helgen, och sonen fundera om det var därför jag hade nåt som liknade fyrklöver på dem. Han tyckte det var mäktiga bullar, orka inte riktigt hela...Så gick det bra att äta dem med sked också.


Efter senaste Sverigeturen fick jag köpt en vispel med termometer, en OBH-NORDICA.
Det är inte ofta jag köper det märket, för det brukar finnas nåt som är fel på dem. Denhär gången så var jag så nöjd, ända tills jag upptäckte att vispeln var för högerhänta. Sådär... om jag ska använda den så läser jag siffrorna uppsomner. Det går ju det också. Konstigt var det också, då det kokade redan vid 90 grader. Hmmmmm....kanske den inte stämmer riktigt, eller har jag månne lärt mej fel. Men annars var den ju riktigt finurlig då man kunde skruva  bort vispeln, och bara använda termometern. Nåja, jag och min vänsterhand har det lite knepigt ibland, men man kan ju inte få allt, men nästan...


Bara så ni också vet, så finns det en "här går hon" också, 
jag hittade henne i Sverige...

Från Skrattlas-skogarna, där skogarna ibland möts,
och numera finns det vildrenar där också...

Sportlov...
En bild från Kalajoki, då de hade ställt ut många olika
 isskulpturer, underbara ljusen gillade jag mest...

fredag 17 februari 2017

Små ting, har betydelse...

Man blir så glad av att titta på tulpaner...


Nu är klockan klar. Jag kom ihåg mina körsbärskärnor, och tyckte de kunde passa till ytterkanten på klockan. De limmades fast och målades med  vit Annie Sloan färg. Tyckte inte att det passade att sätta siffror på den fina "duken", utan satte fast små pärlor istället. Klockan är ganska stor, 44 cm i diameter, så jag har ännu inte hittat nån plats åt den...






Provade sticka ett par sockar i tvåändstekniken för att de skulle bli en aning tjockare och hållbarare. Att tänka på, är att de blir lite mindre då man använder två trådar, så man får ta ett nummer större då man stickar.
Gillade färgerna, och är riktigt nöjd.
Och så börjar man alltid på något nytt igen. Det blev de långskaftade sockorna jag skrev om i förra inlägget, stickar med
7 bröder, och mera i grönt.



På alla hjärtans dag fick jag ett hjärta ute på gården. Det finns säkert kvar där länge än.
Jag kör över det med bilen varje dag då jag kommer hem, och ska parkera.
Blir lika glad varje gång...

lördag 4 februari 2017

Mjölkiga glas...

Vasen före...


...har ingen möjlighet att bli klara igen. Det kostar skjortan att få dom uppolerade igen, och hur det görs har jag ingen aning om. Det är länge sen jag köpte en loppisvas, och trodde att jag kunde göra den fin igen, och till en del har det lyckats.Vasen blev blank igen, då jag torkade den med lite vanlig matolja på insidan, men det försvinner ju som trolleri igen, då man diskar den. Kanske det hålls blankt också om man inte sätter annat än vanligt vatten i och blommor...vanliga dricksglas behöver nog smältas ner igen för att få ett nytt liv. Har man tur går vissa vaser att rädda med lite citronsyra. Man kan ju också måla vasen på insidan, om man bara ska ha den som prydnad...


...vasen efter...
Med våren har en del andra små projekt smugit sej på. En del äter man upp, och andra är mer bestående. Kan det nu ha varit 2 år sen jag inhandlade en stickad fin duk på ett loppisrace i en by. Nu kom jag på att jag skulle använda den och fixa en klocka. Jag "målade" fast den på en kartongskiva. Nu är monteringen av visarna klar, men den behöver få en ram runtom och en upphängning.





 Sist somras fick vi en hel del björnbär, de hamnade ju i frysen, och har använts till ett som annat. Bland annat i kakor, och efterrätter. Tror att Bols likör, med smak av vit choklad är ganska ny. Provade att blanda runt lite med de halvt upptinade bären, och sen äta med vaniljglass, en ganska bra kombination. En annan dag prövade jag baka tartaletter, som jag fyllde med lite smaksatt philadelphiaost, boysenbärssylt och björnbär på toppen, lite vispad vanillakräm och oboypulver på tallriken, och i brist på färsk citronmelissa blev det frysta blad


Allra senaste vantarna
Tvåändstickat passar att blocka


Så jobbar jag ju också, däremellan har man fri tid, och den fyller man. När jag har lust så stickar jag. De senaste vantarna i rosa ljusblå och grått, är en kombination av olika intressanta detaljer som jag sett. Nu i efterhand tycker jag kanske att jag borde ha använt andra färger, men det kommer ju nya möjligheter, och man kan ju reprisa senare.
Ett par långsockor åt mej själv blev det också...som borde komma i repris i grönt...

söndag 1 januari 2017

Med båda fötterna på jorden...

...hoppas jag att jag hålls, dethär året...
Stax innan 12 slaget, 5 före var de klara. Sockorna till min man, stickade i Nallegarn. Han väntar på kallare väder, säger han, och tyckte inte att han skulle ha dem som skogssockor. Det nya året har en hel del att komma med, man undrar vad det ska bli.  En hel del förändringar i världen, både på gott och ont.
Själv brukar jag inte ha så stora förväntningar, det blir som det blir. Men det är bra med folk som säger till, då det blir för mycket...eller för lite...
Jag borde blogga mera, men tiden räcker inte till allt. Jag plockar gärna ut godbitarna själv, var helst det passar.
Fjolårets sista pyssel med gamla konservburkar blev till glorior på en ljusstake. Inget för barnfamiljer att ha framme, då de är så vassa.
Så har jag ju planer på ett par egna långstrumpor, det blir säkert det första jag ska sticka i år 2017. Garnet finns redan inhandlat, och det blir nog i Nalle det också. Tunt, så det tar längre tid, men det är det säkert värt, och inte har jag ju bråttom heller.







lördag 3 december 2016

Lyfta yllemaskor i advent...


Av garnet joki

 Adventskalendrarna är i användning, vilken man valt är ju en smaksak. Hos oss har vi en köpt papperskalender, och en som är laddad med choklad. Den andra är en hemmagjord med klädknäppen som jag visat förut.
Vid början av advent började jag sticka ett par nya nattsockor i helylle. Tyckte mycket om anelmasockans häl, och provade på den. Kanske du sett den i novitas sockmagasin? Fortsatte med de lyfta maskorna på sockan efter minskningarna, kunde va roligt att prova också med flera färger. Nu blev det bara vitt...

Nattsockorna









Till advent och lillajul brukar jag ha bakat lite pepparkakor på pinne, fast jag kallar det pepparkaksställning, och sen 2012 har jag gjort dem. Så också i år. Det är en kännspak doft man aldrig glömmer, den har sina minnen, mest goda, och det är ju trevligt med sådana fina minnen i de mörka månaderna. Alltid finns ett ljus tänt också på bakbordet.

Pepparkakor på pinne















Lite pyssel kom plötsligt fram och ville bli klart. 2 helt underbara dekorativa presentblommor i ett iriserande genomskinligt band som jag fått av min syster. De har legat i en låda en lång tid, för jag har inte nämnts att sätta dom på något paket. Nu tyckte jag att det var dags att fixa en tavla, så jag kunde se på dem oftare. Annars blir de lätt dammiga och svåra att hålla rena och glansiga. Fint med en ram, ett loppisfynd, åtminstone fick jag början. Ramen var rosa, och fick bli vit. Så behövde den bli lite högre, så att blomman inte skulle pressas och missformas mot glaset. Efter ett tag blev det ju klart. Den andra blomman har jag ännu inte hittat nån lämplig ram åt, men tids nog säkert.


Efter att ha sett dem pyssla ljuskronor på Strömsö, ville jag ju testa på en egen variant. Det fick bli lite gammalt, lite loppisfynd och gamla konservburkar, dessutom behövdes det kulor. Inte helt dumt att använda julkulor. En riktigt rolig sysselsättning, då man är less på det mörka och vill tända ljus. Min ljuskrona passar bäst att ha värmeljus på.