måndag 6 november 2017

Höst pickla...


Det blir en massa pyssel för mej, då det blir höst. Jag trivs med det. Jag börjar måla, fotografera, handarbeta och fixa ljus,och mat. Så pepparkaksdegen kan jag nog börja baka när som helst. Den ligger och gottar sej i kylen.
Ibland så gör jag en adventskalender också. I år blir det en godiskalender, men den är inte klar än.



Alla helgons helgen blev riktigt trevlig tycker jag. Med tända ljus och minnen.
En sväng i skogen och titta, och då fanns det ännu frysta trattkantareller att plocka. Så roligt och så glad jag blev. Jag har inte kunnat gå i skogen på ett bra tag. Det klonkade hårt i ämbaret då svamparna landade på bottnen, till slut var ämbaret fyllt, och inget fel på svamparna, fast de till en del var frusna (och kallt om händerna fick vi.)  Det blev lite mera vätska att koka bort bara...

Klart för rensning...
Jag brukar inte ha så fullt i frysen som jag har i år, men det kom ju nya bär som plockades, och tar plats, så jag tyckte att jag skulle försöka mej på att pickla svampen istället. Det har jag inte gjort förr. Så jag har ju inte smakat den ännu heller, men burken med innehåll ser fin ut, och det blev mycket. En liten burk kom på slutet då allt inte rymdes i den stora, så den får bli som första smakprov. Passar fint till julens mat, inbillar jag mej. Så nu har jag picklat trattisar, rödlök, tomater och paprika. Det är inte så svårt. Det är som att lägga in sill. Du borde prova! Till svampen till exempel, hade jag en lag med 2 dl ättika, 3 dl vatten och 2 dl socker, lite kryddor och lök. Den borde hålla ca. 1 år. Men jag har räknat med att dela med mej, så den tar säkert slut före 2018...


Picklad trattkantarell...

En efterapning från en annan bild jag sett...här kan man hänga sina vintervåta vantar...

En halskrage skulle pappa ha, den till vänster... men det blev 2 till, jag hittade ett nytt hålmönster jag ville prova
Ljusbollar har virkats lite olika, det här är en av dem...passar fint med en liten ljusslinga i...

...och en drömfångare har jag alltid velat laga...duken är från loppis...

En enkel spets till högt blockljus, på ett enkelt krukfat...

Så en ljusbricka, för glaslyktor, eller vad den nu passar till...
 Oj, oj, så där håller jag på. Borde ännu fara och sälja på Rekomarknaden i stan. Men kanske inte ännu denna vecka. Så nu fortsätter jag med mina pyssel, och hoppas att jag har fått någon inspirerad till ett som annat...så funderar jag på vad det är för vits med att sticka vridna maskor? Jag har ställt frågan på nätet, och får kanske svar på det den här veckan, eller kanske du vet?



torsdag 12 oktober 2017

Efter sommaren kommer hösten...

...och de som eldar kan med fördel använda sina gamla sparade ljusstumpar till att fixa nya "tändor", som gör det lite enklare att göra upp eld. För då det blir svalare, så eldar man, och så sätter man på sej sina ullsockar. Dessutom så kommer det lite myskvällar då man också tänder ljus och får nya ljusstumpar, och den som spar han har...sina ljusstumpar kvar, och i dem finns det också vekar man kan använda.



Kanske en äggkartong också finns kvar, eller vänta ett tag tills du får tömt en. Då kan du fixa till dehär praktiska "tändorna". Lite sågspån behövs också, och det borde ju finnas där, med veden nånstans...Så tar man fram nåt att smälta stearinet i, och nån frysklamp, och en dagstidning att ställa äggkartongen på. Så smälter man stearinet och häller i botten på alla äggropar, strör på lite spån, och låter det stelna lite, så fyller man på ännu mera stearin och spån och så sätter man en ljusveke i mitten. Frysklamparna ser till att det stelnar lite snabbare i kartongen och inte blir så kladdit i bottnen. Låt tidningen vara kvar under tills stearinet stelnat. Sen är det bara att förvara" tändorna"nära spisen, och bryta loss en med  papper kvar runt då man behöver
en. Placera den strax under ett vedträ och tänd på.

Med andra ord...efter sommaren kommer hösten, det är som efter en stor fest, det blev lite rörigt och vi måste städa efter...finurligt nog har naturen nästan ordnat det själv...det tar bara tid, om man orkar vänta, eller så går man ut och räfsar och hjälper till, då vädret ser ut att klarna. Hösten har mycket fint att erbjuda, den ger oss frukter och vackra färger, och det finns frön som ska ge oss en ny sommar, och dem kan vi också samla om vi vill... den visar oss att vi ska komma ihåg att vila allt emellanåt. Den ger oss tid att tänka efter..och uppmuntrar oss...en mittemellantid.


I somras hade jag Mårbacka pelargoner. För första gången såg jag fröna, de är väldigt vackra, med en liten fjäder på. Så nu kan jag så en pelargon om jag vill, men ännu vet jag inte när man sår dem, så det blir väl nästa sak att ta reda på om pelargoner...



Här ser man fröna i den torkade blomman...


Så besökte vi Tuuri...

7 färger















...och de skulle de ha en sticktävling, och den ville jag ju vara med i.
Tyvärr så vann inte jag, men hon som vann hade riktigt fina mönstrade sockor. Jag hade tänkt mer på dem i försäljningssynpunkt, och att det skulle vara nåt som passade alla, och lätt att sticka.
Nå, det blir ju ingen tävling utan deltagare, så det så. Gärna skulle jag se vilka andra bidrag som lämnades in, men det har inte funnits på deras sida ännu heller...
Garnet påminner riktigt mycket om Novitas, och det gillade ju jag...

Mina bidrag till Keskinens socktävling
Numera finns det ingen jag känner, som snickar flakabräden, och som anlitar mej för att måla dem. Det är en stor sorg. För 3 år sedan trodde jag att jag aldrig mera skulle måla ett flakabräde, men då hade jag fel.Och för ännu flera år sen trodde jag aldrig att jag skulle måla dem överhuvudtaget. Jag blev övertalad att göra det, och det fanns de som trodde på mej, och så fick det ta den tid det tog, och så till slut så var det första färdigt...så målade jag många, jag minns inte hur många det blev...
De 2 bräden jag hittat hittills, efter det, har funnits på loppisar, och jag har varit lycklig över att kunnat köpa hem och måla dem, då de också varit omålade. Det är inte ofta man hittar dem. Det är ju ingen som använder spinnrockar just mera heller. Bara de som spinner sitt eget garn...Så numera är det troligen bara tidsfördriv och intresse som gör att flakabräden tillverkas. Själv ser jag dem som riktiga fina konsthantverk. Duktiga snickare gjorde sådana till fästmön som gåvor förr i tiden, för att visa vad han kunde. Då hade de inte lika mycket färger på dem, eftersom det inte fanns, och de målades mest med endast en färg, eller två, tre...

Okänd snickare...

fredag 28 juli 2017

Andra chansen...
















Sommaren fortsätter med sitt dåliga väder. I byn hade det ordnats för loppisrace. Det kom mycket folk, men det såldes inte så mycket. Inte hos oss i varje fall. Så nån vecka senare hade vi fyllt på och ordnade själv vårt eget popup sommarloppis i 4 dagar. Så det blev en andra chans på loppiset. Men det var ingen försäljning då heller, så vi ska väl plocka bort allting så småningom.

Andra chansen...














Då vi ordnade för loppiset hittade vi lite söndriga saker som vi försökte "hela". Jag kallade det för "andra chansen", och ville göra det för att visa andra vad man kan ha roligt med innan det kastas. Största delen blev till ljusstakar. Bl.a en Humppilavas som bottnen gått ur fick en ny, likaså ett rött glas som hade mist sin fot... på bilden ser man alla föremål vi tillverkade.Vi hade riktigt roligt då vi fixade med betong och gjöt.


Nya maskorna...





Handväskor har jag virkat i början på sommaren.
Men ingen har blivit såld ännu. Jag lärde mej nya maskor igen, och tyckte de blev så fina...nånsorts stjärnmaskor...

Tycker att väskorna blir finare med foder också, så de syddes lite också...kattväskan fick en stor egentillverkad knapp också, färgen på bilden ljuger lite, den är nog ljusbrun som på bilden av nya maskorna...

Kattväskan...

Den första väskan i 1700-tals virkning...



Så gjorde jag ett eget loppisfynd som jag kunde arbeta en stund med. En fin stol som hade stått ute i regnet alltför länge. Den var ljust träfärgad som sitsen, och lackad. Så jag brände bort lacken och så fick stolen bli svart istället. Den var helt vind då den hade varit våt, men det ordnade sej vartefter den torkade. Man blir ordentligt svart när man håller på med det här så det är bäst att ta på oömma kläder. Och efteråt sitter det bra med en dusch.
Nu är ju stolen klar...dags för lite virkade möbeltassar igen?
Tror nog det...

torsdag 22 juni 2017

Älskade blommor...

Törnrosas kjortel


För en månad sedan köpte jag en törnrosas kjortel, en sommarblomma, eller kanske den övervintrar inne i hemmet i vinter. Det är ju mitt mål. Kjorteln hade jag planterat från frön också, men det blev ingenting med det. Fröna sov, och det blev inga plantor. Läste på, och konstaterade att det är bäst att överlåta åt experter att odla upp dem. Finns inga insekter som pollinerar dessa...eller har jag läst fel?
Blomman var illa packad, den hade redan fått långa rankor och de var hoprullade och inplastade för att underlätta försäljningen. Väl hemma lindades den upp och den fick en större kruka. Den friheten var svår, blomman blev ju helt utmattad och jag lät den vila en månad, tills idag då den fick nytt att klättra på, och så klippte jag av de längsta rankorna. Man måste ju prova lite, om man kan få någon ny planta kanske, så de är nu i en vas och jag får vänta på att de ska få rötter, så jag kan plantera dem. Få se om det lyckas. Nya rankor ser det ut att komma från roten. Undrar ännu om den har två sorters blommor... eller om de alla får en mörkare kjortel undertill då det är tid för det...

Ifjol hade jag också bestämt att jag skulle hitta en Mårbacka pelargon. Två har jag nu, en rosa och en vit. Den vita hittade jag först, men då det var den rosa jag hellre ville ha, så fick det bli två. Jag har provat övervintra andra sorters pelargoner förut, men det har inte lyckats så bra. så jag lånade en bok från biblioteket, "200 pelargoner och hur du sköter dem" som berättar hur man gör. Nu vet jag att det inte är så svårt, bara man visste att det ska också vara ljust där man har dem över vintern och lite svalare, och den platsen är hittad nu. Några sticklingar har jag redan tagit, då det kan vara bra att toppa sina pelargoner ibland. Visst är det bra med böcker. Nu kan jag ju det där, bara att träna på...
På bilden med orange virkat ser man ena Mårbacka pelargonen...



Man har spått en kall midsommar och det har känts redan, besväret övergår i att jag sätter mer kläder på och börjar handarbeta. Den här gången blev det att virka. Då byn hade ordnat med loppisrace i helgen, så hade veckan också varit arbetsam med tillställningen. Grannen sålde lite garner, och jag fick tag på ett gammalt fint Kotiväki i orange. Det finns inte numera utan heter Kartano, och färgen tror jag har gått ut för tillfället. Olika saker gjorde att jag virkade på en gurkburk (mönstret fanns hos novita) och fick till en av sommarens populära bordstabletter. Så roligt att virka "sousplat" att jag funderar på att fixa några fler. Liknar ju mest en mormors-rund duk. En stor sån, har jag virkat förut i vanligt sjubröder garn.
Den syns lite på bilden av törnrosas kjortel. Blomman står på den...
Fedorahattarna som jag virkade har det också blivit en till, så nu är de 4. Så kan jag berätta att hatten jag tjärat  har torkat upp ganska bra nu, så man kan använda den om man vill. Men det tog längre än jag trodde, nämligen  ända sen jag bloggade sist.

Fedorahattarna...

Färgen är lika mörk som tidigare, och doften sitter kvar.
Prövade också att virka med samma "garn" som fedora-hattarna, på en gurkburk. Resultatet blev att mönstret inte syns lika bra som på den orangefärgade...men allt har sin charm, och den bruna burken, fick årets första torkade skörd av gräslök.
Nu blir det midsommar nästa...








onsdag 31 maj 2017

Tjära hatt...


Det har blivit hattar till sommaren.


Tjärdoftande hatt...
Fedorahattar... idag hittade jag en pappershatt för en billig peng, som jag tyckte jag kunde prova måla. Eller ytbehandla, låter mera rätt, då jag strök tjära över hela hatten, och jag lät det blommiga bandet vara kvar. Tjärdoften kunde ju fungera mot en massa småkryp och myggor i sommar. Det lär nog ta över en vecka innan den torkat, och man kan bära hatten. Men det är ju ingen sommar än, och jag har ju bara sett till flugor ännu, inga mygg, men var så säker, de dyker alltid upp. Då ska det testas om det fungerar, eller är helt som vanligt.
Kan ju noteras att jag gillar tjärdoften, alla gör ju inte det heller...

Kära hatt...








...under tiden kan jag ju ha den andra hatten som jag virkat. Ungefär en dag tar det nog att få ihop en.
Två stycken har jag hittills virkat. Inget speciellt mönster jag följer slaviskt, men jag har nog kollat några, för att få valt rätt maskor.  Den färdiga pappershatten fanns förut hos oss, i en lite större modell, som också varit en förebild på hur de ska se ut. Den virkade hatten kan ju stärkas så att den håller formen. Jag har stärkt med potatismjöl, och det tar nog nån dag innan den torkat. Fördelen med att stärka med potatismjöl är ju att man kan tvätta hatten, men man får ju förstås göra om stärkningen då. Eftersom jag nyss fått en hatt färdig har jag ännu inte bestämt om det ska vara ett band innanför också. Men det skulle ju helt klart se mera färdigt och snyggt ut. Hattarna blir säkert bättre ju flera jag virkar, och kan rätta till misstagen...vill man kunna byta bandfärg kan man ju virka hela hatten i samma färg och lägga till lämpligt band. Så varför inte ta och virka en hatt, den skyddar mot lite allt möjligt.

lördag 22 april 2017

Vårfärger...

Våren i år håller hårt om greppet, den vill inte riktigt ge några varma dagar.
Uppsala slippers
Nu när jag ser ut så kommer det snö igen. Men annars är det ju ganska bar mark.
Men oberoende av vad vädret vill så har man fått lite vårkänslor i alla fall.
Det märks mest då det är påsk tider. Den gula färgen tränger sej på,
trots att jag inte är alldeles förtjust i den. Men den gör en glad, då man ser på den.
När jag hittade de två nystanen Lauri, med riktigt lysande gul och ett grönt,
så visste jag, att det inte skulle dröja länge innan jag hade börjat handarbeta
ihop nåt av dem.
Jag har sett dem förut, Uppsala slippers, och jag tyckte om  mönstret.
Nu blev det av, och jag måste ju säga att det var roligt att sticka dem,
mycket för färgens skull. Ingen har ännu hunnit prova dem, men de
blev för stora åt mej, så det är nog någon annan som ska få dem.

Före jag stickade Uppsala slippers hade jag kämpat på med ett par fingervantar och jag trodde aldrig att de skulle bli färdiga. Jag hade inget mönster utan räknade och tittade på ett par som blev köpta på en marknad för länge sen, då kunde jag inte sticka annat än riktig nybörjarstickning och jag beundrade vantarna enormt mycket. Då tänkte jag att, aldrig i mitt liv att jag skulle kunna sticka ett par så fina vantar, så jag köpte dem till min man. Han var ju försiktig då han använde dem, men tummarna gick sönder. Hmmmm...man skulle ju kunna prova, tänkte jag, och stickade en sak i taget, och hade de köpta vantarna som förebild. Det tog ett bra tag, och nästan färdiga så fick jag riva upp tummen som blivit för kort. Summan av alltihopa är ju att det går mycket lättare nästa gång jag ska sticka ett par. Men kan jag då månne glömt en del igen, trots att jag skrivit upp en hel del? Det får framtiden utvisa. På bilden ser de nyare vantarna väldigt stora ut, men det är för att de är på en kudde.

Lite rutor ska man virka ibland
I vårfärger
Och en grytlapp med en tumme...om man ska grilla korv...


Senaste påbörjade sockorna...


Min man han fixar en hel del ved, och jag bränner upp den, haha...nå det har blivit smått roligt det där att jag gärna bränner saker i trä, men den här gången blev det min man som själv brände sina alster i trä. Efter en halv dag i garaget stod de på trappan, en från förr, som spruckit och blivit limmad, och så de andra nya. Riktigt fina yxor, och nyslipade och vassa också. Själv använder jag inte såna. Det har jag ännu inte lärt mej.

söndag 2 april 2017

Mera bullar...

Det blev 6 månader igen på jobbet, och dags att sluta. Jag ville bjuda på kaffebullar den dan...
Så det blev en fortsättning på prinsess-semlorna i en annan form. Modellerade små marsipanrosor och två blad per bulle, satte dem på en rågbrödsbit med en tandpetare i för att torka lite...


Eftersom bullarna var frysta gick det bra att gröpa ut ett hål med pariserjärnet,
efter en liten stund framme på bordet. Locket skars av och ett till hål för sylten gröptes ur.


Det blev boysenbärssylt...
Ovanpå det lite mandelmassa



och en spritsad kant med vispad grädde...












Locket på och så lite grädde i gropen och så placerades rosen däri med sina två blad.


 Tyckte det var en riktigt festlig bulle att bjuda på, och jag tror nog att jag kommer att reprisa den...

måndag 20 mars 2017

Rulla gröna bullar...

På jakten efter det bästa bullareseptet, så blev fastlagsbullarna en aning försenade,
men en bulle kan man ju ta lite när som helst. Reseptet är ju också av det slaget att det innehåller en hel del för mycket av det goda. Men ibland vill man också pröva det, och se om det blir något bättre.
För att få luftigare bullar ska man ha i bakpulver sa någon, och så finns det ju nåt bra emulgeringsmedel också, men det är ju inte helt lätt att få tag i, och så kanske det är lika bra att hoppa över E  i de hemlagade bullarna. Lite lat och sparsam blev jag dock, och använde mej av Cessibon spraygrädden som blivit kvar i kylen. Så blev de heller inte luftiga, om man menar att det skulle bli lite hål av jäsandet i dem.
Här kommer det "saftiga" reseptet på bullar man kan äta med en sked;

50 gr jäst
2.5 dl mjölk
650 gr special vetemjöl
2 ägg
1 dl socker
1 msk bakpulver
2 tsk kardemumma
1 tsk salt
1 msk vaniljsocker
200 gr smör
Det blir tolv stora bullar av reseptet, bra med rumsvarma ingredienser, knåda åtminstone 10 minuter i matberedaren, jäs som vanligt, pensla med uppvispat ägg, och inget pärlsocker på bullar du ska använda till prinsessorna.
Ugnen 200 grader ca. 12-15 minuter.


Jag prövade att laga de populära prinsess-semlorna, men det var inte helt lätt att få på marsipanen. Minns "musslorna" som jag gjort ett annat år, det var ju lite lättare. De blev ju riktigt fina med en vit marsipanpärla i. Prinsessornas gröna marsipan fick lite olja på för att fästa. Tyckte att det fick räcka med att täcka locket. De fick den vanliga fyllningen som fastlagsbullar har, men det blev lite sylt också.




Det var ju Sankt Patricks day i helgen, och sonen fundera om det var därför jag hade nåt som liknade fyrklöver på dem. Han tyckte det var mäktiga bullar, orka inte riktigt hela...Så gick det bra att äta dem med sked också.


Efter senaste Sverigeturen fick jag köpt en vispel med termometer, en OBH-NORDICA.
Det är inte ofta jag köper det märket, för det brukar finnas nåt som är fel på dem. Denhär gången så var jag så nöjd, ända tills jag upptäckte att vispeln var för högerhänta. Sådär... om jag ska använda den så läser jag siffrorna uppsomner. Det går ju det också. Konstigt var det också, då det kokade redan vid 90 grader. Hmmmmm....kanske den inte stämmer riktigt, eller har jag månne lärt mej fel. Men annars var den ju riktigt finurlig då man kunde skruva  bort vispeln, och bara använda termometern. Nåja, jag och min vänsterhand har det lite knepigt ibland, men man kan ju inte få allt, men nästan...


Bara så ni också vet, så finns det en "här går hon" också, 
jag hittade henne i Sverige...

Från Skrattlas-skogarna, där skogarna ibland möts,
och numera finns det vildrenar där också...

Sportlov...
En bild från Kalajoki, då de hade ställt ut många olika
 isskulpturer, underbara ljusen gillade jag mest...