torsdag 12 oktober 2017

Efter sommaren kommer hösten...

...och de som eldar kan med fördel använda sina gamla sparade ljusstumpar till att fixa nya "tändor", som gör det lite enklare att göra upp eld. För då det blir svalare, så eldar man, och så sätter man på sej sina ullsockar. Dessutom så kommer det lite myskvällar då man också tänder ljus och får nya ljusstumpar, och den som spar han har...sina ljusstumpar kvar, och i dem finns det också vekar man kan använda.



Kanske en äggkartong också finns kvar, eller vänta ett tag tills du får tömt en. Då kan du fixa till dehär praktiska "tändorna". Lite sågspån behövs också, och det borde ju finnas där, med veden nånstans...Så tar man fram nåt att smälta stearinet i, och nån frysklamp, och en dagstidning att ställa äggkartongen på. Så smälter man stearinet och häller i botten på alla äggropar, strör på lite spån, och låter det stelna lite, så fyller man på ännu mera stearin och spån och så sätter man en ljusveke i mitten. Frysklamparna ser till att det stelnar lite snabbare i kartongen och inte blir så kladdit i bottnen. Låt tidningen vara kvar under tills stearinet stelnat. Sen är det bara att förvara" tändorna"nära spisen, och bryta loss en med  papper kvar runt då man behöver
en. Placera den strax under ett vedträ och tänd på.

Med andra ord...efter sommaren kommer hösten, det är som efter en stor fest, det blev lite rörigt och vi måste städa efter...finurligt nog har naturen nästan ordnat det själv...det tar bara tid, om man orkar vänta, eller så går man ut och räfsar och hjälper till, då vädret ser ut att klarna. Hösten har mycket fint att erbjuda, den ger oss frukter och vackra färger, och det finns frön som ska ge oss en ny sommar, och dem kan vi också samla om vi vill... den visar oss att vi ska komma ihåg att vila allt emellanåt. Den ger oss tid att tänka efter..och uppmuntrar oss...en mittemellantid.


I somras hade jag Mårbacka pelargoner. För första gången såg jag fröna, de är väldigt vackra, med en liten fjäder på. Så nu kan jag så en pelargon om jag vill, men ännu vet jag inte när man sår dem, så det blir väl nästa sak att ta reda på om pelargoner...



Här ser man fröna i den torkade blomman...


Så besökte vi Tuuri...

7 färger















...och de skulle de ha en sticktävling, och den ville jag ju vara med i.
Tyvärr så vann inte jag, men hon som vann hade riktigt fina mönstrade sockor. Jag hade tänkt mer på dem i försäljningssynpunkt, och att det skulle vara nåt som passade alla, och lätt att sticka.
Nå, det blir ju ingen tävling utan deltagare, så det så. Gärna skulle jag se vilka andra bidrag som lämnades in, men det har inte funnits på deras sida ännu heller...
Garnet påminner riktigt mycket om Novitas, och det gillade ju jag...

Mina bidrag till Keskinens socktävling
Numera finns det ingen jag känner, som snickar flakabräden, och som anlitar mej för att måla dem. Det är en stor sorg. För 3 år sedan trodde jag att jag aldrig mera skulle måla ett flakabräde, men då hade jag fel.Och för ännu flera år sen trodde jag aldrig att jag skulle måla dem överhuvudtaget. Jag blev övertalad att göra det, och det fanns de som trodde på mej, och så fick det ta den tid det tog, och så till slut så var det första färdigt...så målade jag många, jag minns inte hur många det blev...
De 2 bräden jag hittat hittills, efter det, har funnits på loppisar, och jag har varit lycklig över att kunnat köpa hem och måla dem, då de också varit omålade. Det är inte ofta man hittar dem. Det är ju ingen som använder spinnrockar just mera heller. Bara de som spinner sitt eget garn...Så numera är det troligen bara tidsfördriv och intresse som gör att flakabräden tillverkas. Själv ser jag dem som riktiga fina konsthantverk. Duktiga snickare gjorde sådana till fästmön som gåvor förr i tiden, för att visa vad han kunde. Då hade de inte lika mycket färger på dem, eftersom det inte fanns, och de målades mest med endast en färg, eller två, tre...

Okänd snickare...