tisdag 19 februari 2013

Fiskben


Fisken är den enda som får ha benen på bordet.
Att sluta virka och sticka är nog så svårt, man tycker att man kanske borde göra något annat, men just nu hinner jag det också, så jag fortsätter. Idag har jag äntligen lärt mej att sticka fiskbensmaskor.
Smått lycklig!
Det är inte så många som förstår hur det känns, då man äntligen lyckas med nåt man hållit på med länge, och försökt lära sej. Eller finns det?
Nu har jag ju äntligen en ny början igen. När man når sitt mål, så börjar man smått lägga upp nya , det är som svampar som växer upp lite var stans, då de kommer. Det är en ringeffekt av ansträngningen som väller ut. Ingenting tar slut, utom livet, nån dag, så man ska göra sånt man vill, och mår bra av.
Samtidigt som jag tog kort på fiskbenen så passade jag på att fota den nya gaffelvirkade halskragen. Den passar säkert bäst åt nån mindre flicka, eftersom den inte blev så stor.
Ett par 1700-tals virkade överstora vantar, har fått sin plats i kökslådan, och används istället för de sydda köpta grytvantarna. De har nog så fina maskor, fast fiskbenen är snyggare.


Grytvantarnas baksida blev framsidan
Så ska man ju rugga upp lite, så det blir mjukt, sa Benita.

Här är maskorna på framsidan




Fina fisken...fiskbensmaskor...
Gaffelvirkade halskragen

Mor-mors-armband
Smycken har jag ju också fixat förut, de tränger sej på lite nu igen. Ett mor-mors-armband. Det stretchar lite, så det behövdes inget lås. Annars tar jag gärna emot tips på gaffelvirkningsprojekt, om det finns nåt.
Jaha, då blev det sportlov igen då, lite paus i arbetet. Nån som hann med fastlagsbulle? Tänk, jag nästan glömde den. Men jag fick en, med mandelmassa. Och nu är ju Februari-dagarna snart slut, så då får vi börja räkna Mars.


1 kommentar:

Mia sa...

fina fiskben, jag har lust att prova lära det jag också. var det svårt ?