tisdag 24 november 2015

Russinkakan till jul...


...eller Washingtonkakan, som den också heter, har nu bakats.
Resultatet från bakdagen, en tämligen syrlig kaka, med en liten sötma från russinen. Ganska torr, strax den blev färdig... Man måste ju smaka. Den blev bättre nästa dag, men svår att skära upp, så den hamnade i frysen, och då gick det ju genast bättre att skiva den, då den var lite halvfrusen, eller halvtinad...Annars blev den ju fin, och fick ingen upphöjning, utan blev väldigt slät under. Temperaturen låg på 165 grader

Alla ingredienser




 En söt vaniljsås skulle nog passa till, då man tar sej en bit, och ett glas punsch, som rekommenderades i receptet. Vanligt kaffe funkar säkert också bra.

söndag 22 november 2015

Torka vinbär


Gamla minnen kom upp, och jag tyckte igen, att jag borde leta efter ett recept på kakan till jul. Helt säker blir jag ju aldrig, om det är rätt kaka, då de som berättat inte längre finns, och det första försöket inte gillades, som var för flera år sedan, det var helt enkelt fel recept, men kakan var visst god ändå. I år ska jag  prova baka ett annat recept på den. Den Amerikanska Russinkakan som bakats i Bäckby, för länge sen. Hoppas att de som finns runtomkring mej nu, gillar den. Mitt första problem var att jag inte hade några torkade vinbär, som skulle finnas med i detta kakrecept. Mina egna hade redan blivit till saft, men ett 6 liters ämbar fanns i frysen att hämta hos min far. Han berättade hur han torkat blåbär, vilket går lite fortare än att torka röda vinbär, som innehåller ganska mycket mera vatten, men jag ville ju också prova hur det fungerar. Just nu eldar vi nästan varje dag i spisen i vardagsrummet, och bakugnen är ungefär 50 grader. Det blev bakplåtsklädda plåtar, med utspridda bär. Hela veckan gick åt att hålla reda på dem, hålla luckan på glänt, vända dem och byta plats. Det tog ca. 2 dagar för en plåt att bli klar. Och så mycket blev det inte då det var klart, en stor burk. Nästan 600 gram. De ser ut som mörkröda korinter. Så var det  ju också ett ekonomiskt sätt att utnyttja värmen från spisen, istället för att använda den elektriska ugnen. Inget sommarjobb alltså. Snart nu, så ska jag baka russinkakan. Då man kan ha den i frysen i två månader, så är det ju bra att ha den klar innan jul. Och de torkade bären, de borde ju klara sej ordentligt länge, jag behöver ju inte allt...

fredag 13 november 2015

Mycket ljus och mycket värme...


En ovanligt mörk november har inletts. Det brukar alltid vara snöslask denhär tiden, men inte i år...
Den sedvanliga känslan över att försöka övervinna mörkret infinner sej, och helt lätt går man in i månadens tema, nämligen ljuset. Det blir alltid så viktigt. Man tänder ljus och brasa, och längtar efter dedär små men inte obetydliga ljuspunkterna, som får en att känna sej bra till mods, trots allt mörker. Pysselkänslan finns tämligen hela tiden. Det har resulterat i ett tag nu att fixa reflexer, nya lampor,vikt stjärnor och inhandlat  nya stearinljus. Dessutom är det ju aktuellt att fixa julkorten nu, om man brukar göra det.
Jag är ju en riktig "frusilåppo", som min syster kallar mej, och hon har ju inte helt fel. Jag brukar ju klä mej i stickade sockor varje dag, och så vill jag ha en tröja också, som lätt går att ta på och ta av, helt enligt önskemål. Så för en månad sen köpte jag en norsk ulltröja, fast den bara hade en kort halsöppning, med två knäppen. Fundera på att fixa till den med systern, men kom fram till att hon inte har tid, så det blev istället att fråga lite hur hon skulle göra, om hon skulle göra den. Riktigt fina tips fick jag. Ett tag tog det ju att fixa till det som behövdes. Alltså ett lagom likadant mörkblått garn i ungefär samma tjocklek, att sticka till remsor som skulle sys fast på vardera sidan då man klippt upp där fram. Ett mörkblått lagom långt blixtlås. Allt tar sin tid, och det stickades remsor och sprättades bort ett dekorationsband.  Precis då jag skulle klippa upp där fram, var ett spännande ögonblick, jag skulle förstöra lite av det vackra stickade för att kunna fixa till det, till en annan tröjmodell. Men jag gillar ju att klippa, och helt plötsligt hade jag annat att tänka på. Tur att jag i mina unga år skaffade en symaskin, för nu skulle det sys...


Blixtlåset ska sys fast...

Här är tröjan klar...
Den blev inte heller blev fodrad, som jag först hade tänkt. Men det går bra att ha den utanpå en tunnare jacka i nylon också. Liten som jag är med korta armar, så får jag vika upp ärmarna. Det går det också.


Efter ett besök till Ikea, hade jag handlat en alltför liten sittkudde, och den låg ett tag på bordet istället. Så plötsligt kom jag på att den kunde agera nåldyna, åtminstone en stund, tills jag kommer på nåt bättre. Det var väl mitt första "Ikeaomtänk" eller vad det nu kan kallas.


Lampskärmen i brunt är gjort av nånsorts väggisolering i papper, och den andra av aluminium. Min
man har mest jobbat med dom, efter idebollande med mej. Själv tycker jag att dom blev riktigt bra, fast ändå tycker jag att de kunde ha ett lite mer utspritt ljus. Försökte med lite plast innanför men det passa inte,och just nu finns inga andra material att använda. Det är sånt som löser sej med tiden, allt går ju inte i en handvändning,som en en vän brukar säja, så man fortsätter experimentera...
Aluminiumskärmen fick en ledljusslinga i sej, och därför så har den ett så kallt sken. Ljusslingan  fästes försiktigt i toppen på insidan. Den glittrar som en liten julgran. Vi försökte också ha den ute med värmeljus på olika höjder för att få till mera ljus. Men det verkar nog bäst vi har den inne, fast den inte är rostkänslig.

En ny brun lampskärm...

...och en annan lampskärm som passar bättre till dekoration...
 Julstjärnorna var riktigt roliga och dessutom enkla att göra då mallen var klar, lite svårt att få limmet att fästa på den glatta ytan det glittriga pappret har. Pysselmånaden november är ju inte helt fel, så sätt igång nu, du också...

Mina nyvikta julstjärnor