söndag 19 februari 2012

Den ljusnande framtid är vår

I sakta mak börjar det viktiga ljuset allt mer visa sej, hönorna började värpa  ägg förr i världen denhär tiden, efter en tids mörkt uppehåll. Så småningom hör man åter fåglar sjunga, man får en liten längtan, och tittar till sina fröpåsar, om man kanske redan kunde lägga något i jorden för att få en meningsfull väntan. Jag har alltid älskat ljuset och det ter sej uttryck i avsaknaden av den, att jag försöker återskapa den i ett som annat. Lamporna i sovrummet fick nya skärmar efter att de förra fått mörka märken efter att de varit för nära den varma lampan.
wc-belysningen
sovrumslamporna
Så kom också tanken på att en takbelysning i lilla wc aldrig funnits, sen vi byggde. I julas önskade jag mej en boll med plastprismor, som fanns vid Halpa Halli i Jakobstad, och efter att jag funderat så kom lösningen att den skulle få lysa där  i taket. Dessutom bytte vi ut lampan som funnits ovanför spegeln till två väggarmaturer, en till höger och en till vänster. Det e mycket ljusare i det lilla rummet nu.
 Nästan alla vintrar så e det samma mönster som upprepar sej, men i olika saker. En till lampa köptes helt nyligen från loppis och den ville jag ha i fönstret istället för jul-ljusstaken, som nu inte längre får stå där ända till slutet på februari. Troligen, så kommer den att få en ny virkad  skärm i framtiden. Allt emellan så ska det virkas lite eller fixas nåt annat hantverk. Idag känns det som om jag borde måla nåt, och innan det blir kväll kan allting se annorlunda ut. Lever man i nuet, kan man befinna sej varsom helst helt plötsligt.

Leksaksbilarna blir större...
Cross-cart-bilen
En längre tid har en dröm funnits, nu e den i garaget och har växt till sej, för far och son. Förut fanns den bara på papper, en ritning till en cross-cart bil. Så för nåt är sen blev ramen klar. Nu i år skjuter allt i knopp, och både far och son har suttit klistrade vid detta projekt, då ledig tid funnits, i önskan om att få den klar och att kunna köra den. I processen har inte bara bilen blivit till, den har i obemärkthet lärt dessa två en hel del. Samvaro,den egna viljan, framtidsdrömmar och fantasi, arbetsglädje, envishet och säkert nåt annat också. Varje dag har man fått höra vad nytt som åstadkommits, och vad som planeras och vad som måste köpas eller letas efter. Nångång har de också rådfrågat andra, och ibland har någon annan hjälpt till med det som de inte själva klarat av. Just nu pratar de om att det är finliret kvar, men det tar väl också tid?  Så går också dessa mörka dagar, och varmare väder kommer då den ska köras, endera på is eller grus. Jättespännande!
 
mormors zig-zag och hundtand
Idag är det snålblåst på gång, och man drar jackan tätare omkring sej om man e ute, det yr en massa snö också, och däremellan snöar det. Så jag stannar gärna inne och virkar på en del saker som jag har på gång. Helt nyligen har jag lärt mej att sticka fiskbensmönster och virka mormors-mönster i en zig-zag- variant.
Fiskbensmönstret blev ett par halvvantar, och en mössa, med en reflexkant,( lite ljus i mörkret som är viktigt för att synas) och mormors-mönstret blir en liten filt. Och så håller jag på med ett sittunderlag till nån stol, där man virkar maskor som kallas hundtand, den blir i restgarner i en massa färger. Lite Kaffe Fassett inspirerat.





De nya fotoringarn
Jag borde fota lite mera också, och träna med de nyinförskaffade ringarna som jag haft i några månader. Riktigt intressant, det lilla jag provat. Men det tar tid, och nu vill ja inte va ute med den i snön. Tid kommer. Allt har sitt, tar sitt, och som vanligt vill jag alltför mycket. Därför virkar jag lite för att lugna ner mej. Så kommer topparna igen, för man kan inte ta det lilla lugna hela tiden.
                       Det gäller att hitta balansen.