fredag 29 augusti 2008

Veneziaden, så härlig

Ska titta in och sätta in några bilder angående
den anstående festen i våra omnejder, alltså Veneziaden, och hoppas att den inte regnar bort.
Min första resa till utlandet 1991-92, eftersom det var över nyåret.
Jag upplevde nyåret där som den största veneziad jag någonsin sett, på Madeira, ståendes mitt i Funchal på torget, med ett skumppa glas i ena handen, tillsammans med en massa folk. Tittandes uppåt, och det fullkomligen regnade raketer, så stora att jag bara gapade, den ena underbarare än den andra. Och färger, färger, färger Dom avlöste varann hela tiden, och det var ett jubel utan like. Jag har aldrig upplevt något liknande, varken förr eller senare.
Jag önskar mej varje år tillbaka dit, bara för att uppleva det en gång till. Och det är den årliga veneziaden hos oss här i Finland, som liksom kittlar tanken. Tanken att gå där igen, på alla upplysta gator, och bara liksom . . . .
Vi har ingen villa, men jag sätter numera varje år ett par lampor i våran trädgård som lyser upp våra vackra bollpilträd, det är ingenting i jämförelse med den bild du ser, som är av träden från Madeira. Men minnet lever, och jag behöver bara blunda.

Hoppas på ett fint raketväder i år också, åt alla som är på den stora spegeln eller på sina villor, så de ska kunna njuta av alla blinkande fina lyktor, och alla raketer och alla underbara ljus.
Ja, vi ska inte klaga på mörkret, det gör ju så att allt det vackra syns ännu bättre. Och den stora spegeln dubblar alltihopa. Så tänd många eldar, ha det trevligt och umgås. Kolla här hur det kan se ut på Madeira.

måndag 25 augusti 2008

Att upptäcka...

Ibland blir jag jätteglad över en liten sak, det kan ge mej glimtar tillbaka till den tid då jag var liten, eller som tonåring. Igår mindes jag en liten gosse som brukade komma och hälsa på till oss. Han var väl en 5 år och jag 13. Han kunde komma "flygandes" iklädd supermannens kläder, ett litet yrväder som var full av upptåg. Han blandade in roliga historier i sitt lekande och kunde fånga sjörövare och sånt, lycklig i det lilla. Ibland kom han med oss, när vi for på en mindre utflykt, och det var alltid lika roligt då han var med. Han fick mej att skratta, och jag kände mej speciell. Jag ville gärna umgås med honom fast han var bara fem år, jag kände ett litet gryende ansvar, han var en fantasi-lillabror. Han hade ofta bråttom till nästa äventyr, och lika fort som han dök upp, så var han försvunnen. Samma känsla, för ett ögonblick, fick jag då en gosse kom hem till oss igår. Han hittade det tusenåriga bläcket, undersökte och petade på det, och jag sa att du får gärna måla med det om du vill. Jag trodde inte att han hade lust med det, men glatt sa han att han gärna provar, och jag ställde fram papper, pensel, vattenkopp och visade hur han kunde göra. Jag sa att han kan ju skriva sitt namn och årtal nere på sidan, om han vill ge bilden åt mej. Så började han måla, och jag gick bort en stund. Senare då jag gick tillbaka hade han försvunnit, och teckningen hade han tagit med sej, då mindes jag den lilla killen som brukade hälsa på hos oss då jag var liten,(och som senare blev till barndagvårdare) Jag kände hans spänning och glädje av att få skriva med tusenårigt bläck, hans lycka över att han skulle visa vad han åstadkommit, för någon säkert, fast jag inte hann se just det, utan jag fick se något annat.

Här kan du lyssna på en polka som jag tycker är helt häftig och medryckande.

Jag ska skriva lite om kryddor också. Knorr, gillar jag. Så när jag far till Sverige så blir det lite uppköp av den sorten. Här har vi egentligen bara tillgång till
Aromat och kött och grillkrydda. Jag vet inte om det finns fler
kryddor heller, än de jag har hittat.
Men alla använder vi, och alla gillar vi. Men visst har man favoriter. Och ibland gör jag egna kryddor, som ex. örtsalt.
Att rekommendera annat än Knorr, så blir det mest av
Santa Marias kryddor.
CITRUS, är en gillkrydda i en förträfflig kombination
till både kött och fisk, värd att prova.
Så finns det en för mej ny krydda som ännu är oprövad,
nämligen AMERICAN BBQ SPICE, chili & smoky, som innehåller en mjuk smak av mesquiterök. Snart ska jag prova.
Det har ju varit dåligt grillväder och det blir nog
mest lagat mat i köket och inte på grillen,
men det går ju också.

Hösten kom och nu har ju den nya katalogen kommit med alla kurser. Jag borde ju gå nån, tänkte jag. Men det är svårt att välja. Sticka och virka från grunden, ska dom ha i vår by. Och kanske jag ska fara på den. Men lite egna projekt har jag ju också. Läs och bli inspirerad du också. Kanske du börjar virka korgar. Jag gillar att fixa lite förvaring, och testa lite olika garner. Nu blir det snöre istället.
Fröken Elsas virkblogg verkar vara nåt att titta in till och få tips.

Jag visade aldrig hur den fina gången blev, men nu är det dags. Vad tycks. Jag är jättenöjd.


Så ska du få ett resept på min stora
mazarin,
175* 20-25 min
formen ca. 25-30 cm i diam.

100 gr rumsvarmt smör
1/2 dl socker
rörs ihop
3 1/2 dl vetemjöl
1 ägg
1 tsk vanilj tillsätts, formen kläs med degen
Fyllning;
150 gr mandelmassa
65 gr smör
1 ägg
5 droppar bittermandelolja
allt blandas ex. i en matberedare eller med elvisp
Glasyr; som sätts på den svala kakan
1 dl florsocker 1 msk vatten
(eller saft enligt smak) Lycka till!

torsdag 14 augusti 2008

Tips och sån*t


Ska försöka förmedla lite tips idag.
Det är ett ordentligt huller om buller i vädret och man behöver sysselsätta sej med ett eller annat. Mellan skurarna har det plockats vinbär, och skatterna har kommit på flaska. Nytt för i år för mej var ett paket med laser & injekt dataetiketter. 5 olika storlekar av etiketter, och en skiva följde med, och med lätthet fick man fixa till etiketter efter att man installerat programmet som hade det fina namnet printparade.Det enda jag glömde var årtalet som jag alltid brukar ha på etiketten, men det är ju lätt fixat.
Ja, så har jag hamnat i virkandets underbara stillhet igen, och på frågan "Va virka dö mamm"? Blev svaret: Nå na ti lägg över beine, tå i vaar ännö kaaltari. En lite mindre filt alltså, passar ju också när man sitter och läser. Jag har nu börjat med den andra boken av Tusen och en Natt.
Här kan du printa ut mina egna ritade etiketter, skriva text, klippa ut och spraya på löstagbart etikettklister och fästa på din sylt eller saft flaska, berätta gärna om du lyckades.
Jo, så skulle jag då berätta om det tusenåriga bläcket. Det blev tillverkat idag och här får du reda på hur man gör det. Ett hemmagjort billigt bläck som ska ha en livslängd på 1000 år, men vem hinner nu prova det?. Vi hoppas att det är sant istället.
Du behöver, om du gör som jag;
en eldstad att skrapa bort lite sot från insidan av skorstenen, man behöver ca 2 msk, och var försiktig, man blir lite svart här och där. Jag satte pulvret i min fina lilla mortel, och mortlade en bra stund, försiktigt tills det blev riktigt fint. Sen så blandade jag i 2 tsk honung (som bindemedel, så stannar sotet kvar på pappret då man målat) av den sort, som inte är riktigt hård (men inte den på flaska) rörde om till en tjock lite seg kräm och tog 4 små knäckformar och fyllde dem med hjälp av en glasspinne. Färgen kan man använda direkt genom att stryka med en våt pensel över det, precis som med akvarellfärger. Lämnar du färgen att torka nån vecka kan man använda den likadant fast den torkat, och passar utmärkt till att skriva med. Så om du gillar att måla och skriva kanske det vore värt att prova. Lycka till!
En låt jag hörde häromdagen, ledsam, ledsam, men vacker så man gråter.
FLICKAN OCH KRÅKAN

måndag 11 augusti 2008

Nya möjligheter . . .

Idag börjar skolorna ta emot sina elever, och penalerna har fyllts på med nya pennor att nöta på, och suddgummin att ta bort misstagen med. Jag har på semesterresan till Sverige, också försett mej med nya pennor, och ska försöka börja träna på att måla och rita med dem. Det blev pennor som Derwent, både färgpennor och blyerts, man kan alltså använda vatten och pensel också, eftersom de är vattenlösliga. Har provat lite redan. Gillar dem verkligen. Hoppas jag lyckas med något av det jag ska försöka måla med dem. Akvarellpapper är dyrt och jag har nog bara skolmodellen att måla på ännu, tills jag blir lite säkrare.

Sommaren börjar lida mot sitt slut, svalorna började samlas och dansade över åkern igår, och med vemod mottog jag budskapet. Jag väntade förgäves denna sommar.
Känslan infann sej aldrig, och det känns ledsamt att inte sommaren gav mer,
mer SOL, ville jag ha. Men man kan inte få allt, och obalansen ska försöka återställas.
Trots allt, så fick jag jobba 5 veckor, så att någon annan kunde ha ledigt, jag fick se den stora charmlocken från Terjärv, på Jakobs dagar. Jag har uppvaktat en 80-åring den 8.8 2008. Jag har suttit i en trafikstockning på grund av vägarbete, första gången i mitt liv, i Sverige. Ett underbart land där man talar svenska, en hel bunt med svenska resept från deras butiker, kom med hem. Jag var till Noliamässan, och fick se Amy Diamond i en show. Jag firar jubileum över min blogg som har gett mej över tusen besökare. Härligt!!! Tack ska ni ha.
En hel del trevliga saker trots det dåliga vädret, och det tröstar lite att alla andra hade det också, samma väder alltså. Vår son har nu både traktorkort och mopedkort, och blev konfirmerad, allt i sommar. Han växer så det syns.

Här är en semesterbild från Kukkolaforsen.



Ska ännu visa vasen som kom från Estland. Vackert röd.



Nu kommer de vackra höstdagarna då vi ska samla, samla till vintern. Planera lite för kalla dagar.
Hoppas ni hittar bär och svampar, i lagom mängd. Nu har det blivit lättare att hitta en halloumiost i kyldiskarna i staden. Det finns olika sorter att välja på också. Och vet du, ännu hinner du hämta Nisses biffar till villaavslutningen om du har lust. Garanterat goda, jag har prövat, och många andra också.




Såhär såg min portion ut, när jag åt grillad halloumi första gången, ris och majs, med melon och grillspett.
Mums...
Fick höra att jag ska få träffa alla små fnissande pojkar och flickor
som gick på min klass då jag gick första året i Kållby skola. Det ska bli roligt. Det var lääääääänge sen man var 6 år, och obildad. . .

Lyssna när shirley sjunger Eviga längtan

söndag 3 augusti 2008

Limegrön legend

Vi ska ut och resa lite, ungefär en vecka. Före det ska jag nu visa er bilderna på den fina limegröna "Legend" bilen, som ägs av Ristimaa, för nu har den visats i österbottens tidning, och mej veterligen så borde jag få visa bilderna då. Bilderna är tagna inne i hallen på Ekeri, så jag fick inte så bra bilder, det blev en massa blänk och lampprickar, dessutom så var den ju inte heller färdig, men fin är den, och nu borde den ju vara färdig då, och klar att visas.