tisdag 26 februari 2008

Allt tar sin tid

Sportlovsveckan har startat, och ikväll är vår son med sin pappa till Kaustby och ränner. Kunde inte följa med. Innan de for iväg hann han baka en kaka. Här ska ni få det vanliga reseptet, som är jättelätt, få ingredienser och ett lyxigt resultat. Favorit hos mej, som gillar vanilj.
3 ägg
3 dl socker
1 dl kokande vatten
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

VANILJFYLLNINGEN INNEHÅLLER
125 gr margarin
1 dl mjölk
4 tsk vaniljsocker (el. enl. smak)
Sätt ugnen på 225*, vispa äggen och sockret pösigt.Tillsätt det kokande vattnet och rör om. Blanda mjölet med bakpulvret och rör ner det i äggsmeten. Häll smeten i en smord och brödad form. Grädda i nedre delen av ugnen i ca. 40 min.
Koka margarinet med mjölken, häftigt i ca. 2 min. Ta kastrullen från värmen, och vispa i vaniljsockret. Dela den fortfarande varma kakan i två bottnar. Dränk båda bottnarna med den heta vaniljsockermjölken. Lägg ihop bottnarna så att kakan blir hel igen, sikta florsocker över kakan då den kallnat helt.
Efter veckan som gått har jag dag för dag, upplevt hur allt tar sin tid. Jag är på väg att återhämta mej från en galloperation, ett dagkirurgiskt ingrepp, som gick bra. Jag hade dessvärre ett navelbråck också, som syddes ihop, och det är nog det som gör att jag känner mej sämre än jag räknat med från början. Lösa byxor i midjan är ett måste nu. Före trodde jag inte att det skulle vara några problem, men visst måste det ha varit lättare att skriva att efter ett dygn kan du leva normalt, och på andra dagen får du duscha. Lättare sagt än gjort. Jag blev sjukskriven 2 veckor, så jag är nog sjuk, konstaterade jag. Jag upptäckte att jag behöver vara uppe hela dagen, för att inte få sömnbesvär till natten. Och så har jag insett att, nu går det inte så fort, och inte mycket blir gjort. Det är som att känna hur det känns att vara gammal, behöva hjälp av andra, och gå sakta, tänka fort och vilja mycket mer, än man klarar av. Tur att det är tillfälligt, och att jag ännu har år på mej, innan jag blir riktigt gammal.
Jag skulle ju fixa ett smycke av stenen, men den har förpassats till en mörk låda. Jag vet att den inte kommer att användas mer, så ful som den var, svart, hemsk och stor. Så fick jag också höra att de kan falla ihop när som helst, när de kommit i en annan miljö.
När jag kunde vara mera uppe på söndagen, var vi till loppis i stan och jag inhandlade 16 kristaller istället, som satt fast på en ljustykta. Och idag har jag suttit och påtat ihop ett armband och ett par örhängen i silver, av de vackra kristallerna. Det vackra vädret lockade till en promenad, men det är lite tidigt ännu, fördjupade mej ännu mera i kristallernaoch tänkte att,: kanske det imorgon blir en kortare promenad ute, om det inte är halt.
Få se vad morgondagen bjuder. Allt startar om efter en natts skön sömn, så rullar det på.



söndag 17 februari 2008

Flakabräden eller flagabräden?

Igår var det en vacker dag, och det blev en vandring igen, i bright light. Det var underbart att se solen så länge, det var ett tag sedan. Vi var också ut på en tur med bilen till Larsmo, för att titta lite på havet. Det hade kommit en del snö, och när den smälte blev de som kristaller som blänkte i träden, när solen lyste på dem. Otroligt fint. Man blev på gott humör. Folk var ute på isen och hade en del aktiviteter. Det känns bra när man åter känner att man vill fixa lite mera.

I slutet på förra veckan hade jag börjat måla på ett bräde jag fått av min pappa. Han har snickat några nu, sitt alldeles egna mönster. Ett har jag redan målat och det blev mera i blått. Nu ville mamma ha ett med lila toner, och här är nu resultatet. Det blev lackat klart igår kväll. Jag har alltid undrat om det heter flakabräden eller flagabräden. Jag själv tror mest på flakabräden så det använder jag mest. Nån som vet det rätta?

Jag har fått en iver på mej att fixa ett slags serveringsvagn till sommaren. Hittade en fin ritning, och har redan börjat se över delarna. Fick benen av pappa. Limträskivan jag hade var okej, men nu måste jag ha en annan tjockare till den som ska bli bordsskivan. Hjul ska den gå på, och dom finns också redan. Egentligen så är det nog för att jag får måla den sen, som jag ska snicka och skruva ihop den. Det är målet. Tror att den blir åt det brunare hållet.Bets låter bra, men jag kan ju alltid ändra mej många gånger än.

onsdag 13 februari 2008

Alla hjärtans dag



Den kärlek du ger bort
är den enda du kan ha


Den som älskar mycket, förlåter mycket


tisdag 12 februari 2008

Ford my lord

Min son gillar Ford, och med all rätt. En bil av sådan modell blev min, året efter blev den vår, och förblev så i 14 år, och jag har tyckt mycket om den. Så blev den bortknuffad, och vi köpte en nyare bil. Forden hade tjänat sitt,för oss, men den är nu i min sons händer, och han donar lite med den, och har haft den som "måsabil". Jag är inte den som gillar bilar mer än vad dom förtjänar, det är ju bara en praktisk sak, som man har en hel del nytta av. Nåja, jag tänkte berätta lite mer om vad vår son donar med. Han har alltid gillat eld,bl.a så eldar han åt grannen, som är bortrest.Och den senaste skapelsen är en egen smidesässja som han tillverkat själv. För att vara 14 år så blev den riktigt bra.Han har en pappa som är väldigt intresserad av det han håller på med, så de diskuterar en hel del, om både ett och annat. Efter en del prat om hur en dylik ser ut, så skred han till verket, och på kvällen var den klar.En hårfön fick sin plats att uppfylla i det nya livet, om man kan skriva så...nu blåser den på för fullt och kolen blir riktigt heta. Jag var inte riktigt road av iden, men det var ju en typisk pojksak. Den skulle ju provas genast och det var ju tur att vi hade kvar grillkol från sommaren. Jag hade glädjen att få hans första prov-grej, en korköppnare. Vacker i sej, bjuder den på glädjen att pröva, "se hur det blir" andan. Ska nog bli roligt att se vad han i framtiden bjuder i smidesväg, all vår början bliver svår. Men oj, så intressant.

Ibland gör vi saker i hop, han och jag, och det är lärorikt och roligt, trots att det finns små eller större bekymmer under arbetets gång. Det tycker nog hans pappa också, och de har nog haft långt flera projekt ihop.

Han gjorde en hinterglasmålning med ford på, när han var hemma, och sjuk idag, febern var som bortblåst efter att han sovit sen han kom hem dagen före, från skolan kl.13, och till 10 dagen därpå. Han behövde nåt att göra, och trots att han inte kunde måla, som han sa, så lyckades det ju riktigt bra. I morgon far han nog säkert till skolan igen.


En sak som vi gjort ihop, är på en grå tröja,
som hans mommo sytt åt honom. Han hittade bilden på nätet, han tycker om tribaler, och dendär örnen var så fin. Jag fick ju hjälpa, men det som man ser på kan man också lära av, och vissa saker kan han ju göra. Det blev att spraya på klister på schablonen, och att sätta fast den på tröjan, sen kunde han ju också stöppla på färgen. Sen var det bara att ta bort den, och stryka på tröjan, då den torkat, och nu är den klar att användas.

En sak till, just nu iskolan så håller han på att fixa en el- gitarr. Ett långt projekt. Jag blev så inspirerad, och sa att jag skulle vilja laga en jag också, bara för att få måla den precis som jag vill. Men vad skulle jag med den till, jag har inte tänkt lära mej spela,så jag målar nåt annat istället. Här kommer min senaste hinterglasmålning!




torsdag 7 februari 2008

Kedjor, tråd


Idag har jag varit ute på min runda redan på morgontimmarna, inget speciellt hände...ha,ha.Efter duchen var jag redo att börja pyssla lite, målade lite, och sen påtade jag ihop ett armband i 1 mm:s mässingstråd.Det tog tre timmar. Ganska fint blev det, en modell från Egypten. Silverpriserna har stigit ganska mycket den senaste tiden, och för att inte bli sysslolös, har jag gått över till mässingstråd och koppar, som är betydligt billigare. Men det tar ändå lika länge att laga smyckena. Till plånbokskedjorna använde jag också najtråd. Det är en sorts glödgad järntråd (så att den inte ska rosta) som används till bindning av armeringsjärn när man gjuter med betong. Den är robust och ser maskulin ut. Finns mej veterligen i två tjocklekar.Den passar inte till hals- eller armband eftersom den säkert lossar lite färg. Den nöter hårt på verktygen också.
Mässingstråden kan nog också ge ränder på halsen, när man har en kedja på länge. Men man tvättar ju sej, och vips är det borta. Lite svårt att få tag på tunnare eller tjockare mässingstråd, här nära i nån butik. Så jag använder mest 1 mm:s, och får välja kedjemönster som passar istället. Det var länge sedan jag lagat nån kedja. Det var roligt med ett nytt mönster. Jag visar ett par örhängen också som jag fixade till förut i höstas.

onsdag 6 februari 2008

Sport och älgar

Sen slutet av 2007 december har jag i jämn takt gått ut på promenader som räckt från 45 minuter till 1 tim och 15 minuter. Trots att jag inte alls har något stort intresse av sportande är jag inte heller hela tiden upp slukad av att lata mej. Jag tror att alla behöver en del motion, och för mej är det inte sportande. En stackars arbetssökande blir lätt sittandes på rumpan, men jag är inte den sorten, åtminstone inte hela tiden. Men det kräver att man faktiskt tar tag i saken och ger sej av. När det är riktigt halt stannar jag hemma, jag får ont i fötterna av skridskorna och väntar hellre på att sandbilen ska dyka upp. Det är svårt att i en by hitta en motionsform som passar. Annat är det för den som bor i staden. Där finns alltmöjligt att ta för sej. Men jag har mina gångstavar. Ibland är jag riktigt välutrustad när jag går ut. Och ofta går jag ensam, så då sätter jag proppar i öronen och lyssnar till utvald musik. Dessutom kan jag ibland om det är mörkt, förse mej med en pannlampa och dessutom en varnande väst, för att se och synas. Och så mera sällan har jag lånat en stegmätare och en pulsmätare. Dessa är inte så praktiska eftersom jag ska ha fram glasögonen för att se vad den visar, men lite roligt i alla fall.

Nu senast idag var jag ut på min lite kortare promenad, gick där och rensade tankarna, och funderade hur jag ska reda ut en del problem, efter halva vägen började jag fundera på något annat. Det syntes tydligt att något hade legat omkullvält och vilat sej i snön på vår åker, troligtvis en älg. En massa klövspår i ringlande banor på hela åkern. Va kul, det skulle fotas, men min kamera var ju hemma. Jag hade redan blivit omkörd och mött av en jättetraktor med pisstunno, och hade också detta i tankarna, när jag funderade ut att ta bilen tillbaka och fota. Väl hemma och hämtat kameran och kört tillbaka till platsen och fotat, så hör jag att pisstunno kommer efter vägen. Ja, nu borde jag ju laga mej ur vägen fort, för så stor som den var, så skulle vi inte kunna mötas. Traktorn kom närmare, jag hann inte undan, och jag måste backa, påstressad av att traktorn i sakta mak kom efter så blev det kringelkrokar i backandet, svårighet att se eftersom jag är så kort. Det blev långt att backa och plötsligt hade jag fastnat i dikesrenen. Å så förargligt. Bara för en "älgligo".

Det är nog sånt man önskade skulle hända när man var yngre, och en intressant kille dök upp. Nåja, jag meddelade, efter att jag öppnat dörren som verkade gå fel väg på traktorhytten, att detdär såg du ju hur det skulle sluta,så bra är jag nog inte att backa, han bara log, med telefon i handen. Han hade redan ringt efter hjälp, men vad visste jag. Jag gick tillbaka till bilen och plockade ihop det som tycktes nödvändigt att ta med och tänkte ge mej iväg hemåt, tänkte att bilen får stå där, vi hämtar den ikväll.Då kom han och log igen, och sa att de kommer med sand,det är ju så halt, men om jag kunde hoppa in i bilen igen och köra lite, så skulle han knuffa och se, om det gick att komma loss. Det trodde jag väl inte, men se bara efter andra försöket så lossnar den och så "vart ska jag fa nö" ? Ja, du får väl backa till vägskelet. Ja det skulle jag göra fast jag just hade fastnat i dikesrenen, så nog trodde han väl att jag skulle lyckas ialla fall. Det gjorde jag, men uch, så jag skämdes.
Sen var det bara att åka hem och parkera. Ett par kort hann jag få, här är ett.




Undrar om det var värt besväret. Men som sagt fick jag annat att tänka på. Och det var nog meningen att bilden skulle hamna i bloggen från början. Synd att jag åkte iväg sådär, jag borde ha tagit kort av killen i traktorn också, men ... Så kan en dag se ut för en arbestsökande, vilken tur att det finns dom som inte ger upp. Klockan blev till middagstid och dagen fortsätter. Hej på er.

tisdag 5 februari 2008

Bok -stav -konst-

Visst finns det fina bokstäver, fonter som dom kallas på datorspråk, alla med sin egen uppbyggnad. Initialer, förkortningar av ditt namn, eller anfanger som finns i början på en skrift, eller kan uppta en hel sida, kan vara väldigt fina. En alldeles underbar dekorativ bokstav att vila ögonen på, allt emellan man läser. När jag ska måla en glasmålning, också kallad eglomise´, så brukar jag leta efter fina bokstäver. Verket kräver ofta för känslan, en utvald font. Man får välja med omsorg. När det blir att börja måla ska alltihopa vara spegelvänt, eftersom det sen ska betraktas från den andra sidan. Vill man göra det ordentligt så börjar man måla det som ska synnas längst fram först . Ofta måste det svarta målas två gånger, och en ljuskälla bakom, underlättar. Jag visar en bild på en glasmålning som inte alltid för mej behöver vara en traditionell hinterglasmålning. Denhär är målad med vanlig akrylfärg.
Just att ta kort av en målning med glas på, lyckas inte alltid så bra. Problem med speglingar av vad som helst, och alltsom oftast av blixten, är svåra att undvika. Det är ju förstås intressant att se hur olika bilderna kan bli, med samma kamera men med olika inställningar. Inte alltid vad man ser på riktigt!
Den första bilden visar nog mest hur den ser ut på riktigt, färgmässigt, men glittret syns inte så bra. De andra har ju fått en sol som inte ska vara där. Men visst syns glittret riktigt fint. Ramen på de flesta bilder blir borttagen eftersom bilden annars skulle se så sned ut. Ofta blir vinkeln fel när man tar kortet.