torsdag 11 september 2014

Vart jag mej i värden vänder...

Mini-nallen, 8 cm
Jag vet att man "borde" blogga regelbundet...men,men,.. så lätt är det inte.
Men plötsligt en dag, så är man redo för ett nytt inlägg igen.

Sen sist, så har sommaren varit mycket föränderlig. Både i väder och omställningar. Man får ta emot allt, och försöka klara av det allteftersom. Sommarens sorger har blandats med allt som sommaren bjudit, kanske tack vare den som man orkar. När man mister någon, finns det vackra i livet inom räckhåll, och tröstar.  Man blir mera medveten om att ta vara på det man har, för livet har inga repriser. Det förgångna kan man inte ta på, det finns i våra minnen, men framtiden kan man påverka. Så jag försöker att inte sörja det jag inte har, utan glädjas åt det jag har. Faktiskt så låter det så lätt. Och till en viss del, är det sant. Trots det, så tror, jag att man kan gråta, och jag minns hur en väns syster, när jag var liten, läste en vers som lyder ungefär så här: "Tidens tand, som torkat så många tårar, ska låta gräs växa, även över dessa sår"
Åland i mitt hjärta
                                       
Bland allt som jag gjort i sommar, finns det saker som jag alltid kommer att minnas. De otroligt varma dagarna, var ju för varma. De som jobbade borde ha fått "siesta".
Själv satt jag mest i bilen då, stickade lite nya sockor och reste från hem, till Åland och vidare till Sverige, med jämna uppehåll, och över till Finland igen, via Haparanda. Jag hade fått träffa vänner som jag sällan träffar. Uppleva nya saker. Det blev en resa till, den var till Storkyro, där de hade gammaldagsmarknad.
Sakta övergår sommaren i lite höst, som fortsätter sitt antågande. Fjolårets storm, fick skorstenen att rasa på vårt gamla hus intill. Nu när det blev svalare, har muraren gjort sitt och det blev riktigt bra.
Så har vi planterat 2 nya äppelträd, ett för framtiden, och ett för barnen.
Kanske det blir fler träd senare... Hoppas nu de klarar av livet, och får ge sina glädjande skördar. Vi hjälper till så gott vi kan.


Mina sydda ugglor i jeanstyg
Pappersuggla










Saltade kantareller


Svampar har vi plockat ganska mycket,
eftersom de ploppat upp ganska så bra. I år hittar man också lite Karl-Johan. Svampar har jag alltid förvällt, packat och placerat i frysen. Efter att ha läst att kantareller blir segare och beskare efter frysning, så tänkte jag prova att salta dem. Förra gången då jag tänkte göra det, var då vi ville laga svampsallad av dessa, men det blev aldrig av. Men nu så ligger en omgång gula fina kantareller i en burk varvade med grovsalt, för att senare läggas i blöt över en natt, och lagas till något önskvärt. Egentligen så ska man ju inte salta kantareller, utan det är bättre att använda riskor. Men nu hade vi inte hittat dem denhär gången, så då fick det bli kantareller. Ännu finns tid kvar att plocka riskor, om man vill utsätta sej för älgflugorna. Och så har jag ju lånat pappas bok "Hulluna sieniin," som är full med finska recept på svamprätter. Det blir en sak, att klura ut allt på svenska.

Bland allt som jag handarbetat i sommar finns amigurumi med också. Så jag får lov att säga;
"säg aldrig aldrig, för man vet aldrig".
 Jag trodde som sagt aldrig, att jag skulle virka amigurumi, men nu har jag gjort det i alla fall. Ugglor,och en nalle. 
Dessutom så har jag börjat virka en ny serie med möbeltassar. De behöver virkas hårt och en aaaning mindre än benet, knappt så man får på dem, då blir de tajta och bra. Jag har ju haft dem en tid, och de borde kanske aldrig ha tvättats, utan bara borstats av, med en fuktig borste. Inte för att de inte skulle klara av vatten, för det gör de, men det har gjort dem en aning lösa, så de lossnar ganska lätt. Man kan ju sätta en liten bit dubbelhäftande tejp under stolen, och sätta tillbaka möbeltassen, men nu vill jag nog ha nya. De känns och ser ut som gamla sockor. Och nu har vi ju haft dem i 3 år. Sockor i regelbunden användning blir nog också uppnötta. Utan möbeltassar vill jag inte vara, de borde finnas mera, men vem vill virka till den mängd stolar som exempelvis finns i ett cafe, men det är faktiskt där de skulle behövas, mycket illa oljud skulle då försvinna. Men det finns ju så många modeller på stolar också...suck. Kanske framtidens stolar får automatiskt tillsatta möbeltassar i modernare tappning. Man kan ju alltid önska sej...men då kan man kanske inte såga av benen om man vill...



Mina små ugglor i blåbärsriset.
TV-stolens fotpall
 TV-stolens fotpall har sockor på sen läge, det passar bra. 
Det finns ju enfärgade sådana också.

Mina ugglor, med Marias i mitten.

Knapp-halsbandet
Knappar tycker jag om, smycken också, 
nu har jag kombinerat. 
Detta tack vare andra som inspirerar.