torsdag 18 april 2013

Ugglor i mossen...



...då anar man oråd. Det har jag inte anat, men jag har virkat, sytt och stickat på en uggla. Jag ville att den skulle se lite "riktig" ut. Det är en hornuggla. Sen blev det lite återanvändning...
Det finns många som virkar på kedjor nu, och jag ville ju också, hittade en kedja på loppis som passa för ändamålet, men ett virkat armband fick räcka.
Det fanns mycket kedja kvar, hela 65 cm, och något halsband ville jag inte ha. Så det blev en korg i grovt bomullstyg istället. Troligtvis har jag större nytta av den.
Och så var det ju ett längre projekt som blev klart idag, eller kanske inte riktigt, för det är ju meningen att den ska lysa också, lampan i plast. Det började redan för ett tag sen då vi  var till Thailand i slutet på februari. Då såg jag puzzel-lampan första gången, och tänkte köpa den. Tvärs över gatan, där fanns den, men jag kom mej aldrig dit. Dom lyste i alla färger, som grönt, rött, gult, rosa, orange, blå...äch, den är ju så stor så den får jag ändå inte hem, tänkte jag. Då visste jag inte vad jag vet i dag. Säkert hade man fått köpa den som ett litet paket med alla 30 plastbitarna och en anvisning om hur man sätter ihop den. Tillika skulle man säkert veta var, och hur stort hål det ska va i bollen för att få in sladden med lampan. Och när jag kom hem från resan, hade jag nästan glömt den, då jag råkade se den på en bild, och läste att den var uppfunnen av Holger Ström 1973, och först hette den IQ Light. Men nu är den på ropet igen. Hos oss i staden Jakobstad kan man köpa den för 70€ i Prisma. Och den heter jigsawlamp också.
Keiju-smörbollen
Lamineringsförsöket
Men man kan ju tillverka en själv om man vill, och har tid, och intresse.
 Återanvända plast. Leta på nätet...Först blev det en del försök med formen i tunnare papper, som misslyckades, sen använde jag ett genomskinligt plastritningsplast, som också var för tunt, men jag laminerade dem, och klippte en gång till, så då lyckades jag få det till en boll. Sonen var den som fick ihop sista varvet. Vi tittade på en hel del youtube-klipp i repriser. Efter försöket kom jag underfund med hur tjock plasten ska va, för att lyckas. Så nästa boll blev av locken från de många Keiju-smörlådor jag sparat. Bollarna blev ju inte så stora så jag ville ännu försöka med  en större. Utan plast var jag, men så kom jag på att jag kunde återanvända plastlådor,  eller "dynon" som vi kallar dem, som kommer till storköken.  Jag fick hjälp av fd. arbetskamrater att samla de 30 plastlådorna. Efter det så gjorde jag bollen helt själv. Den blev 35 cm hög. Bäst blev nog Keiju-smörbollen, fast det var riktigt roligt att få till den sista stora bollen också, och så ska jag samsas med tanken att dom är riktigt dekorativa utan lampa i också. Men man vet aldrig... för nu vet jag hur jag ska göra det också, öppna en snurra med fem fästen, lägg i sladden med lampan och sätt fast igen...................några timmar senare, fixa större hål med håltången, i med sladden.
Det lyser dagsljus på lampan

Lampan lyser  i taket

torsdag 4 april 2013

Ingen rök utan eld

 Med våren kommer veden... den ska
användas, flyttas, staplas, kapas eller bjudas ut till försäljning.
Så det har varit mycket ved nu. Jag har ju mest kastat in den i vedlidret, för att den blivit torr och den nya veden ska ju under taket den med. Märkligt att jag började önska mej ett nytt vedlider i år. Tyckte vi skulle kunna ha en lada. Få se om det blir nåt.

Korndrällsduken fick en virkad kant.
 Men emellanåt måste man ju handarbeta och jag har sett till så att korndrällsduken blev fållad, och så fick den virkade spetskanter på långsidorna. Så nu borde jag komma på något nytt igen i hantverksväg. Visserligen kommer det annat att göra nu också då det blivit lite varmare på dagarna.



Rökbastun har varit lite mer i användning, och som alltid så ska den ju städas ur efter vintern, och i år ville jag möblera om  i förkammaren, där man sitter och vilar lite och tar en öl, byter kläder och torkar sej. Där finns också veden som man eldar med, och den behövde flyttas,( den också.) Nu fick den en hylla uppefter väggen som jag radat in den i, men senare ska vi se, om det blir en annan variant då min händige man får se min ide, och när jag berättar hur den egentligen skulle va, men jag kunde ju inte fixa det själv.
Försökte få bort alla plastföremål, som använts inne i bastun, och istället använda rostfritt, metall och trä. Det blir lite mer känsla över det hela då. Problemet är ju att metallföremålen blir ordentligt heta inne i bastuvärmen, där har ju plasten en fördel.
När man värmer upp våran rökbastu så har den ett metallkärl som är fyllt med vatten och ett rör som går in och runt i botten på eldstaden så att vattnet värms upp. Det kalla vattnet har vi i gamla mjölkkanistrar, (som vi kör dit på en mjölkkärra,) och  då får man ta en skopa och ösa upp det varma vattnet, och blanda det med det kalla. På bilden ser man hur rökigt det är, då man eldar. Där ljuset lyser in, är det en rökglugg, ett litet fönster som används då man eldar genom att ha det öppet, och efteråt om man gått i bastun för tidigt, och glöden inte riktigt har brunnit ut. Då kan man öppna för att få drag, så röken som svider i ögonen, försvinner lite. Eller om man tycker det är lite för varmt kan man släppa ut lite värme. En rökbastu har ingen skorsten. Därför blir väggarna svarta av sot och det ligger sot lite överallt. Bastun har väldigt små fönster, bara tre A4 gluggar, så det är väldigt mörkt där inne. Men det är ju ganska mysigt  när man har ljus med sej, då man bastar. Många tror att man blir smutsig i en rökbastu, men då har man nog strukit sej uppefter väggarna.  Och när man eldat färdigt ska man skölja av stenarna, genom att hälla vatten på dom före man går in och badar. Sittunderlagen kan man förvara utanför bastun, så dom inte blir sotiga. Smått trevligt pysslande är det med rökbastun.

Så kommer en bild på den fina påskbrasan vi hade i byn
                              Den brann och sprakade så inga häxor syntes till