Mirakel

Trots att snön vräker ner sen igår så tror jag på
mirakler, så jag har planterat en mirakelblomma.
Eller flera var det, säkert en 17 stycken. Jag har
hört det en gång, att man ska plantera ett frö så
har man något att längta efter. Så sen igår, går
jag omkring och längtar.






Shirley, som är en sort av vallmo, ska få en chans
att blomma hos mej också, men då ska snön bort
först, för de ska sås direkt på platsen. Det är ju
ettåringar, men dom frösår sej gärna själva, så
kanske det fortsätter ett litet tag bara man får
början. Snön ska vi hoppas att bara visar sej ett
litet tag till, det är väl det där "takatalvi" som
bara ska bråka lite. Säkerligen planterar jag något
mer ännu, det känns så. Dessutom skulle jag vilja
ändra stort ute på gårdsplanen, men den funderingen
är jag ensam om än, så det får jag bara önska mej.
Men mirakler händer....





Tvåändsstickandet tar tid, och jag avbröt en stund,
och fixade till två par vantar, med virknålen.
Det fanns ett riktigt fint mönster på en blogg.
Jätteroligt att virka vantarna. De påminner mej
om någotsorts vikingamönster.
Jag jobbar ju också nu, så jag hinner inte allt som
jag vill. Men det känns bra att va på jobb.
Vi besökte Esse vildpigs i helgen. Jätte-svin, blir
dom när dom vuxit färdigt, med mycket hår.
Jag har besökt dem flera gånger redan, och
smakat på en konserv med deras kött. Riktigt gott.
Men det kostade också. Det rökta var 3€, för 100 gram,
så det ska va lite extra festligt om det ska serveras,
åtminstone på mitt bord. När de blivit riktigt stora
får de betar. Galten på bilden var den enda jag såg
som hade betar.








Titta gärna in igen....
kanske det finns nåt som intresserar.

Jag sitter fast

Här kommer mitt 81 blogginlägg.
Trodde inte att jag hunnit med så mycket faktiskt.
Aloe vera blomman har visat sin första utslagna
knopp igår. Hoppas det går lika långsamt med
alla övriga, så hinner man njuta av dem en tid.
Så riktigt många blommor blommar inte ännu,
men endel. Novemberkaktusen ger för året, sin
tredje blommning, och det glädjer mej mycket.
Men lite våriver har nog alla i sej.


Våran fågel som heter Joa, har vaknat upp efter att solen alltmer tittar fram. Det är en nymfparakit.
Numera är hon ensam, hon har haft en
kavaljer, men han blev så gammal att han
trillade av pinnen, för två år tillbaka.







Jag är fast i tvåändsstickandet, det är nog
min grej, fast jag inte är riktigt förtjust i att sticka.
Men sättet man stickar på, gör att det blir ett
mönster som jag gillar. Jag trodde att jag måste
ha ett speciellt garn, men det gick ju bra med de
jag provstickat, så jag fortsätter. Nu har jag vågat
börja på vantarna, och jag kan säkert ha dom nästa vinter. Då har jag säkert stickat ett par till, i lite tjockare garn, och fått fixat ett mera passligare mönster åt mej.
En lånad bok från biblioteket hade grundmönstret till vantarna, fick till dom två krokvarven som
smalnar av vanten också i handleden, tummarna
stickar jag nog till sist.
Den vita "skålen" på bilden var tänkt till en mössa, men det blev för lite maskor varvet runt för det. Jag prövade att sticka vartannat varv med tråden över iställetför under, och på det sättet blev mönstret på insidan eller baksidan, mera fiskbensmönstrat. Utsidan blev också ännu
mera levande, kanske det syns bättre om
du klickar på bilden så den blir stor. Det lite
grövre garnet gjorde att det inte heller tog
så lång tid att sticka. Hoptagningen ser fin ut, som ett plus i bottnen eller om man har det till topp på mössan.
Upp och ner, ner och upp.



Kärt återseende av en bild, som blev målad redan
1996, har smugit sej in i kameran, efter ett besök
för en tid sedan. Jag minns ännu hur glad jag var
över färgerna jag fick till skänks, jag ville så gärna
ge något tillbaka, och det blev den tavlan.
Tiden går, och jag har tankar på en ny hinterglasmålning.
Ska se när jag hinner börja på den.

Nya tag

Det surrar lågmält i köket, den nya
Siemens diskmaskinen diskar
väldigt tyst.Och jag är glad för
att ha fått en ny efter att den
gamla diskat så dåligt och
till sist, då den gav upp, (jag också)
hade den ett helt nytt program.
Det kunde variera lite från gång
till gång, men då lampan började
blinka frenetiskt, och jag inte
vågade gå ut om maskinen va på,
fick jag nog. Nu är det lungt igen.
Nästan för lungt,,,, jag undrar om
jag glömt att sätta på den helt enkelt :o)

Jag har virkat lite mindre nu,
och försökt att sticka tvåändsstickat.
Det ser ut att bli nånsorts liten "träningsskål."
Vantar blir väl nästa, om jag får tid till det.
Jag läser en bok också, om Annie Krokfors.
Intressant att läsa eftersom hon bodde i Kronoby.
Just, fick jag min insats på gitarren klar,
alltså målandet, och nu ska den färdigställas
av gossen i skolan. Så nu väntar jag på att
få höra provspelnigen.
Under tiden har jag målat en hinterglasmålning,
och så ska jag jag börja jobba, som annat folk,
nu, när det nästan blivit pop att va permitterad.
Spännande faktiskt. Fast det är det ju nästan
varje dag. Det beror ju på, hur man tar det.

Min aloe-vera har kämpat på, men det tar
en stund till, innan den slår ut och visar sina
blommor. Orange, man ser det lite redan.
Axet har blivit längre, och det har spridit på blommorna
längre ifrån varann. Jag väntar med spänning.

Nu får man akta sej, så man inte får fallande
snö från taket över sej. Det fick jag, och med
gitarrkroppen i i handen så slogs den iväg
och åkte kana över gårdsplan. Tur att den
bara fick små blessyrer som kunde spacklas.
Själv så blev jag bara ordentligt överraskad,
och gjorde mej inte illa.

Min kamera har det problemet att den liksom slukar batterier.
Nu har den fått nya batterier och blev med ens mera medgörlig.
Fast den älskar batterier ännu, det går visst inte över. Köpte med mera styrka nu, få se hur länge de räcker. Det gick fort att ladda dem. Nu blir det nog att kassera lite av dom gamla.

Åremössa och nya utmaningar.

Jag har fått en bukett underbara tulpaner, från en bekant. Den är så vacker och vårlik.
Lite Nya krafter, har jag visst fått.
Jag bloggar, och har nyss också fått en inbjudan till facebook. Jag vet många som har börjat med det, men själv är jag inte riktigt övertygad än. Funderar att det tar för mycket av min dyrbara tid, att bara lära sej hantera alltihopa. Jag har också kollat en väns, för att se hur det ser ut. Bloggen vinner ännu. Men jag säger inte nej, jag säger kanske, kanske, kanske...
Jag har en Aloe Vera blomma som har skjutit ett blomskott. Ska visa en bild då den blommar, om den inte ångrar sej.


Nu ska jag också visa min nya bindnål, som jag snickat
av ett gammalt penselskaft. Den förra blev förvisad till annat arbete. Nu vet jag, att den hellre ska se ut så som på bilden, för att bättre lägga sej mellan fingrarna och tråden då man nålbinder.
Jag sydde maskorna flera timmar en dag, men med fel tråd, så jag kan ännu inte skarva tråden, inte vända heller, men i framtiden ska det väl lösa sej. Fint fiskbensmönster blev det iallafall,
så fint att jag blev inspirerad till annat.


Min son har ett bra tag hållit på och donat ihop en gitarr i skolan.
Redan då det börjades, blev jag tillfrågad om jag ville måla den, och jag lovade Helst hade jag nog önskat att han skulle göra det själv,
tänkte att han har tid på sej att ändra sej, men det gjorde han inte.
Hoppas vi båda lär oss något av saken. Så jag planerar....och drömmer.




Min vän i Sverige kan detdär med handarbete
otroligt bra, och förebilder ska man ha.
Det känns bra att bli inspirerad, och man önskar
att dom förstår att man gillar det dom gör, när man själv försöker fixa samma sak.
Ett ställe i Sverige heter Åre och där har jag förstått att dom stickar fina mössor. Av min vän fick jag inspiration till att göra en likadan.
Men ack vad gör man, hittar inte en enda skymt av en sticka i storlek 10. Jakten slutade med en svart klädhängare i handen, för jag skulle inte till butiken. Plastgalgen hade måttet jag sökte efter, och dessutom ganska bra glid i ytan.
Det blev ett besök i hobbyrummet och ganska enkelt sågades lämpliga längder till. 5 kortare och 2 längre. Två galgar hade fått en ny uppgift, med bandslipen slipads och formades ändarna lagom vassa. Säkert är dom från butiken ännu bättre, men, men.... dom går att sticka med.

Jag kunde ju heller inte genast börja sticka. Först måste jag ju prova om det också gick att virka samma sak, alltså Åremössan. Det gick hur bra som helst, jag borde bara ha virkat ännu längre, och haft några maskor till, i början. Det är den bruna på bilden. Det blåa bakom är en lite större filt av kärleksmaskor som mäter 1.30x1.65. Och den vita är alltså en Åremössa al`a mej. Skulle nån vara intresserad så kan jag berätta att man stickar den, om man ska göra som den som den egentligen ska va`.
Man lägger upp ca 40 maskor på två långa 10 stickor , det blir lagom löst, och stickar 1 avig och e1 rät, tills man har en längd på ca 50 cm. Sen syr man ihop uppläggningskanten mot avmaskningskanten. Tråcklar ihop toppen, genom att sy en tråd runt ena cylinderkanten, och dra ihop. Sen är det bara att fästa trådarna och klippa av och ta på mössan och gå ut och testa den i väder och vind. Garnet ska va`relativt tjockt. Jag hade inget så jag använde dubbla. Annars går det ett nystan på 100 gram.

Gaffelvirkningen och nålbindning

Sportlovet är slut, och jag blev förkyld med feber på slutrakan. Synd, för söndagen hade jättefint soligt väder. Jag lapade sol genom fönstet istället. Varmt och skönt.
Idag är det lite bättre, men jag hålls inne.

Det blev lite gaffelvirkande,
såg att jag köpt min gaffel i september-08. Nu har jag gjort mitt första hantverk i tekniken. Det blev inte felfritt, men det hade jag inte väntat mej heller. Nu kan jag
i allafall grunderna.
Att tänka på är väl att kolla så man har alla maskor där dom ska va, och att man kan vända dem om man vill,
och att man kan experimentera lite
sen man kan grunderna. Jag fantiserade om en liten filt,
men det blev en halsduk. Trots att det här ser ut att går fort så gör det inte det. Kom ihåg att allt tar sin tid.
Den yttersta kanten virkades för att fästa dom
lösa maskorna med varann.
En fastmaska i öglan och en luftmaska emellan.
Här finns det mycket man kan variera mellan.
Olika färger, andra sorters garner. Jag satt och tänkte på pärlor att lägga till, när jag virkade.
Svårt att hitta mönster, men det kommer väl med tiden. Man ska kunna laga så att det ser ut som blommor också, har jag förstått.






Ännu har jag inte virkat klart mina sjalar, den sista är
ännu halvfärdig. Det är den sjalen där jag använder alla färger som blev över. Jag tog kort på alla, trodde jag, men jag hade räknat fel och missat en. Men här kommer en bild på nästan alla.

Nu ska jag berätta om nålbindningen som håller på att ta form, med filmer att se på. Något för den som är intresserad av hantverket. Här krävs nog tålamod, så det ska man be om.
Skriv i adressfältet www.skogsformedlig.se och klicka upp handarbeten så hittar du filmer på nålbindning.
Här kan du följa med hur du kan nålbinda varma vantar. Jag hittade sidan för inte så länge sen, och gillar tanken på att kunna fixa ett par sånadär varma vantar. Filmen från Strömsö visar på ett annat sätt hur man gör, men jag själv kan inte få upp filmen på min dator.
Jag har som jag förut skrivit, fixat en nål i trä för ändamålet. Om det blir något mera lär tiden utvisa. För som sagt, så går ingenting i en handvändning. Själv så tycker jag att det ser svårt ut,
men alla behöver ju inte tycka det. Men slutresultatet borde vara förväntansfullt. Praktiskt, varmt, vackert, hållbart, hantverk. Så lycka till!

Kära risgryn

Det är nu du ska ta fram dedär finfina jordgubbarna du plockade förra sen sommaren. Fixa till en god kräm av dem, och för att riktigt få fram den goda smaken av gubbarna, så tillsätter du lite färskpressad citron, sisådär en två tre matskedar på 1 och en halv liter kräm.
Så tar du fram din gryta och kokar risgrynsgröt, och om risgrynskokandet har blivit lite tråkigt, och sammalunda, så ska jag ge dej ett tips. Men man måste förstås gilla smaken av kokos, och helst de andra som ska äta också. När koket snart är klart, så brukar man behöva späda lite, då tillsätter du en dl. kokosmjölk, om du kokat på en liter, kanske inte mer, eftersom det kan bli för mycket, salta som vanligt, och låt gröten stå en stund innan du serverar, med krämen på. Och det på bästa bröllopsporslinet, som stått i skåpet oanvänt, för att det är för fint att användas. Man lever bara en gång. Så är det bara att njuta, och nästan garanterat tror jag att du tänker på hur underbar sommaren är, och hur goda dina gubbar är, vilken tur att du plockade dom, och såg till att fåglarna inte hann ta dom. En stund guld värd, att minnas, och med nya krafter, på en mätt mage, orkar du ända till kvällen. Och som en vän sa en gång, på en mätt mage sitter ett glatt huvud.Och så har man vips en annan tanke att ta fram, när man plockar gubbar nästa gång.

Tvål, nål och hål.

En hel del nya bilder att kolla på idag.
Trots att jag lessnat lite, på att virka sjalarna, ska jag troligtvis virka några till.
Åtminstone har jag något att göra och eftersom jag kan, ser jag ju resultat, och hoppeligen ska jag inse vitsen med det hela längre fram. Den allra senaste blev lite naturfärgad.




En tvåkvällskurs i tillverkning av tvålar och schampo, resulterade i att jag fick lära mej lite nytt, fast svårt var det ju inte. Kan tänka mej att det är något helt annat om en Martha ska åta sej uppgiften, och koka tvål från grunden. Dethär var ju inget grovarbete, nej det hade redan avverkats. Det var bara att blanda och värma lite, enligt resept med mängder, och hälla i formar. Så var det klart. Schampot blev
riktigt bra, fördelen med att vi, då var i olika grupper,
fick flera sorter med hem. Jag fick laga nässelschampo, och det har jag provat och tyckt att det var riktigt bra för håret. Måste använda det ännu en tid för att vara säker på om jag ska fixa mera hemma senare. Rölleka och ringblommaschampo gjorde vi också.
Tvål-schampot ska visst torka en tid innan det används.

Polyestergarnet MERDIVEN från Turkiet som jag visat förut, har användts till en sjal nu, och det blev riktigt fint, trots att jag gärna virkat den lite större, men garnet räckte inte till mera, och det går ju att ha den som axelvärmare också eftersom den dessutom blev lite tjockare. Garnet finns i Jakobstads handarbetsaffär också. Fast inte det svarta.



Svårt att få bra bilder på sjalen. Det svarta äter liksom upp färgen, så den ser nog bättre ut när man ser den på riktigt.







Jag ska visa min bindnål som jag
snickade då, när Strömsö visade
hur man nålbinder. Oturligt nog så ser jag inte deras filmer på datorn, men nyligen har jag hittat en sida, som kan ge massor av hjälp. Det behövs bara mycket träning. Allt skulle bli mycket enklare om någon satt bredvid och visade. Men jag känner ingen här nära, som kan dethär, och då får man försöka klara det själv. Många gånger har jag funderat på om jag ska fixa dethär, eller om det är ett av dom projekt som man helt enkelt får ge upp, eller kanske låta det bida sin tid.
Imorse testade jag att tvåändsticka, då jag fick reda på hur jag ska göra uppläggningen, men sen finns det ingen som säger om det blir rätt. Så jag får tro mycket, och hoppas, och göra det med kärlek. Att använda stickor och vara vänsterhänt, det är nog bland det svåraste jag vet. Så här finns det en verklig utmaning.Därav det myckna virkandet, då har man bara en nål och garnet att hålla reda på.

Telefinland har just nu, och hur länge vet jag inte, billiga telefonavgifter, och jag har nappat faktiskt. Hoppas på en stor fisk. Nåja, om jag förstod rätt så ska min nuvarande taltid och sms, i räkning sjunka med två tredjedelar. Klicka uppepå sidan i remsan där det står "liittymät ja puhelimet". Det är "perus" paketet jag menar, på den sida som kommer upp. I dessa tider har alla begrepp blivit tvärtemot, så nu är det en dygd att vara sparsam. Om en tid får men ju se det resultatet, och har man bytt en gång, så blir det säkert lättare nästa gång. Men det kan ju hända att man blir nöjd också.Det brukar smitta av sej.

Vändagen

En glad alla hjärtans dag till dej som tittar in. Jag tycker om hjärtan, i alla former och färger.
Just dethär hjärtat, har hängt med sen vi byggde stugan. Ganska simpelt valt material, alltså återvinning av en papperslåda. Skickade in ett liknande en gång, till nån tävling, och Lili och Sussie tyckte att det var ett fint pannunderlägg. Så, visst kan man använda det till det också.
Mitt hänger på en dörr.

Ska visa lite bilder från vävstugan.
Bilderna av den fina grå filten blev bortvald,
den blev inte så bra som i verkligheten
men den kanske kommer med en annan
gång, med en annan bild som ger den rättvisa.
Den ska säkert bort ur väven först.
Denhär i brunt blir till badhandukar.
Lite olika utförande beroende på vilken färg man trär med.


Annars så var det full fart på vävningen i stugan,
och man kunde finna kvinnor vid, bredvid och
under vävar.


Jag stannade inte så länge, men några kort blev det.
Och man ser att det inte står helt stilla med
hantverksintresset i byn. Flitens lampa lyste,
som dom brukar säga.


Snyggast hittills, var nog linnehandukarna som börjat
ta form.





Så ska jag ännu visa min hög med sjalar som blivit klara.
Det finns massor av färger i butiken att välja av just det
garn jag valt. Jag skulle ännu vilja virka i grönt och mörklila.
Lite rester blir också kvar. Kanske jag borde använda dem också....?




När det ska handlas lite mera till oss, blir det att resa in
till Jakobstad. Riktigt trevliga resor ibland.
Jag gillar kvinnor som pratar matresept och tips i butiken, oftast är det ju dom som lagar mat. Plötsligt berättar dom vad dom brukar laga.
Ofta något bra beprövat och värt att ta tillvara och försöka på själv.
Ofta brukar det lyckas riktigt bra. Så nu om senaste resa.
En burk Citruskrydda skulle inhandlas, och den sista burken
av nämnda vara togs av mej från hyllan, och jag sa åt biträdet
att nu blir det till att beställa mera. Vi började språka och
hon berättade om en annan kryddburk som hon använt till
en grönsaksrätt i ugnen, onekligen lät det gott och en ny
kryddburk hamnade med hem. Den kommer tveklöst att
bli en av mina favoriter. Första försöket, med rivna morötter, och en dressing på orange pepper kryddan från santa maria, blev riktigt gott. Men visst behöver man tänka till lite vad man använder för kryddor till vad. Då blir det inte så svårt.
Det är ju så roligt att pröva något nytt. Citruskryddan använder jag mest till kassler som jag gillar jättemycket, men den passar ju till annat också, som fisk, och i gräddfilen till fiskpinnar.
Ha en bra dag.

Snömarängtårta

I helgen fick jag ett efterskickat tårtfat från Haparanda Ikea,
och tyckte det var ganska så roligt med den stora
marängtårtan som skapats på sommarbordet utanför vårt hus. Alltför stor att sätta innanför kupan, men visst är tanken lekande. Bilden blev min andra, till bildgalleriet i öt, trots att jag såg att det fanns en nästan likadan bild där redan.
Mycket snö har det kommit, men jag ska vila ännu, efter att jag haft otroligt ont i ryggen. Tur att det finns såna som månar om en då man mår dåligt. Att mediciner hjälper är också bra. Jag hade tänkt ta kort i vävstugan förra veckan men det blir visst i morron istället. Troligtvis har det hänt en hel del där nu.


Igår såg jag på uttagningen av Sveriges melodifestivasbidrag.
Dock blev inte min favorit med till nästa gång. Shirley var bra, men inte heller jag tyckte tillräckligt bra. Men visst är hon en bra artist och man kan ju inte ha tiopoängare jämt.
Dessutom så är hon mamma nu, de fick visst en flicka...
Ska nu kolla vad resten av programmen har att bjuda, för jag tror det kommer fler.


Jag har hållit paus i virkandet i en knapp vecka,
och kan knappt vänta, att bli bättre i ryggen så jag kan sitta lite längre stunder. Ännu har ingen sjal blivit färdig med kärleksmaskorna, men jag har börjat på flera då förut, och då garnet tog slut så började jag på nästa färg. Nu finns mera garn, så det är bara att sätta igång då det passar.


Ikväll har jag också bakat semlor igen, eftersom dom var så populära förra gången.
Ska kolla om dom är klara nu. Passar bra efter att dom sett över snöskottandet.

Rosa kärlek

Jag hann få min första sjal färdig, under tiden som jag väntade
på mönstret till kärleksmaskorna. Den är enkelt virkad med bara
luftmaskor och stolpar.

Men nu väntar jag på sommaren då jag ska ha min rosa kärlekssjal på mina axlar, och känna den ljumma vinden.
Njuta av solen och blunda. Ja tänk om det vore så enkelt.
Jag satt ganska länge och funderade och provvirkade innan jag hade löst gåtan på kärleksmaskorna, och visst, det är ju alltid svårt i början. Mönstret jag köpte i stan, räckte inte riktigt till, så jag letade vidare och hittade ett diagram på nätet som också det hjälpte till att fundera ut ordningen på allt. Jag var lycklig då det hela löste sej, kunde knappt slita mej för att ta ett kort på bedriften. Ja jag skriver så, för jag har faktiskt svårt att läsa andras mönster. Tanken på hur jag hade kastat allt ifrån mej, föregående kväll, var som bortblåst. Nu går det bra att virka mönstret och jag tror att jag kommer att virka fler. Två nystan ska räcka till en sjal, så den blir inte dyr heller.

Idag hade jag två kattor på besök, det är såna som kommer då man har ett fågelbräde. Jag skrämde bort den ena, och blev själv skrämd av den andra som satt gömd på trappan. Ja, jag gillar ju fåglarna, så man måste ju varna dem.
Till min lycka har jag ju fått se fler småfåglar nu, när vi har brädet. De vanliga fåglarna kommer, men så har en del kommit som jag aldrig sett förut. Gråsiskor och snösiskor har varit hit, grönfinken och pilfinken har jag också fått se. Siskorna stryker, så de kommer inte alla dagar, men jag brukar passa på att kolla dem noga i kikaren då jag ser dem. Idag var de hela 5 stycken, men ingen snösiska, bara dom grå, dom är lite mörkare. Så vackra så ...