Salmiakkrutor...

Bollen blev ca 13-14 cm i diameter

Min mini poncho

Efter Strömsös program, där Lee visar på  romben, och säger att man ska använda den som den nya mormorsrutan, så kunde jag inte annat än sätta igång med lite av det. Kul när man får tips på nåt man kanske inte först tycker är så intressant. Mönstret kan jag utantill redan, det klarar man nog efter att man får igång virkningen efter ett par romber. "Salmiakkrutor" har jag alltid kallt de här rutorna Jag ville ju inte ha en bolero så jag försökte mej på en sorts mindre poncho, som värmer axlarna, plötsligt hade den också fått en krage...några romber blev kvar, och av dem så fixade jag en liten lekboll. Tyvärr ingen liten som kan använda den ännu...en mössa hade jag tänkt, men det räckte det inte till. Det får bli en annan gång. Ännu finns det tid.

Prickmössan...

Ett mönster dök upp på hur man stickar runda prickar relativt lätt, så det måste jag prova, det blev en barnmössa. Undrar om stick och virkprojekten ska dana av snart, då det blir varmare, och jag söker mej till hobbyrummet där ute. Den senaste tiden har vi svarvat träskålar, och jag har målat dem och ytbehandlat. Varmluftsfläkten står på då jag är där, annars är det för kallt.

Snart har folk sportlov, och här ute har man dragit upp ett spår så man kan skida om man vill.
Det har lovats några minusgrader och sol. Idealiskt sportlovsväder alltså.

Lägg ett ägg i en höna...

En kompis visade sin virkade höna från 70-talet, och jag tyckte den var så rolig och knepig.
Dessutom så är den ju så enkel i sej att virka, att man ju inte behövde något mönster. Man tittade bara på bilden...
Hon tyckte nog att jag kunde härma henne, då jag frågade om det gick för sej. Senare närmare påsk ska den få ett chokladägg istället. Och kanske en kompis...

Barnvantarna modell mindre

Har kiltumme...

Annars så har jag försökt mej på mönstrade vantar nu igen. Att tänka på då man tvåändstickar eller mönsterstickar är att man behöver ett par maskor till, om de inte ska bli för små, om man använder ett vantmönster man vanligtvis brukar ha.( Därför har jag också ett par vantar modell mindre.) Damtummarna har 25 maskor alltsomallt med 7 bröder, det behövs när man använder dubbelt garn. de röda har bara mönsterstickningen som blev dubbel, men de gröna är helt igenom dubbla. De är mycket varmare vantar, och det tar ganska länge att sticka dem. Strax före mönsterstickningen på själva vanten ökade jag maskorna från 12 till 14 på varje sticka. Passligt om man har ca 20 cm runt handens bredaste del.

Tvåändstickade vantar med mönster...

Under tiden jag stickade ett par mönstrade vantar fixade jag ett par sockor emellan, då de blivit för nötta för att "stoppas"Jag klippte helt enkelt bort nedre delen och började sticka från skaften. Den avklippta delen hade vissa hela partier, som jag beslöt att använda. De fick bli till "sticksydda" hjärtan. Lite fyllning i och så en röd kant broderades på.


Snart är det alla hjärtans dag, och jag har redan hjärtan i fönstren sen i julas. Det röda är ihoplimmat av wc-pappersrullar som klipptes i jämntjocka remsor,och till hjälp hade jag ett stort pepparkakshjärta (ca 14 cm högt) som jag klädde med plastfilm, formade i, och där det fick torka. När det torkat kläddes ena sidan med rött genomskinligt papper och andra sidan limmades på ytan och ströddes på med glitter.

Det vita hjärtat är klippt ur vanligt smörpapper som jag tycker är ganska bra att använda, då man vill att ljuset ska slippa igenom. Det penslades med lim och så strödde jag på "twinkle flakes", och tryckte fast det. Man kan ju använda nåt annat glitter också.
Eller måla med vattenfärger på. Det finns ju miljoner sätt. När det torkat limmade jag fast en glittrig hobby piprensare i kanten,  och i nedre ändan fäste jag en plastdiamant.
Hoppas jag nu delat med mej en del tips...

 Ha en trevlig vändag!

Luftfuktaren...

Det finns lagom med fukt i den vintriga luften i naturen. Men när det är kallt på vintern, och vi är mycket inomhus, så vi ventilerar våra hus, och värmer upp luften, då försvinner fuktigheten till en del, och luften blir för torr för vissa näsor. Man kan skaffa en termometer som visar vad man har för fuktighet i luften. Jag själv tycker att det passar bra med lite över 30% fukt i luften, för att slippa min nästäppa på natten. Av den orsaken har vi skaffat en ny luftfuktare igen. Vi har haft flera förut, men nu har vi en smidig bordsvariant. Den kan man inte snubbla i och den har en nattlampa om man behöver en sån. Stäng gärna dörren till natten, så hålls den fuktiga luften i rummet.Och det blir väl lite svalare också, då rummet är stängt, men det brukar ju också va bättre att sova då det är lite svalare...
Men man kan ju ha nästäppa av nån annan orsak också, kanske en förkylning,så man behöver ju veta, eller ta reda på, vad den beror på. Det finns så många olika problem, men jag tycker i allafall att det kan vara ett alternativ att prova istället för en massa dyr näsmedicin. Lite mera fukt skadar ju inte heller, om det är en förkylning man har, men den försvinner ju inte då.

Men prova med en luftfuktare,om du har nästäppa, plötsligt så kanske du sover bättre, då hela näsan är öppen. Och så tror jag att växterna i sovrummet gillar det också, om du har några "luftrenare". Det finns sådana blommor, mest är det gröna bladväxter. Så ha gärna en gullranka eller en murgröna i sovrummet...sov så gott...

-25 gradersvantar...

Igår blev vantarna färdiga, jag hade med flit stickat dem lite större, för att sticka ett par innervantar till dem, men ifall jag ska göra det så blir det att sticka ett annat par till. De här ville nämligen min man ha, och det är sällan han vill ha nåt jag stickat...nöjd ändå...hoppas ni håller värmen...

Öronlappsmössor och detaljer...

Under julen såg träden ut så här, annars brukar dom bara lysa vita. Lite färgad plast och förvandlingen ser ju lite kul ut...

Plötsligt blev det riktigt kallt, och jag har börjat sticka på ett par nya vantar till min blåa tröja. Det blev lite tråkigt att sticka öronlappsmössorna, då jag nu också håller på med den fjärde, den blir också lite krokvirkad. Ibland tar men en paus så där, och börjar på nåt annat. Trots det så tycker jag ändå att jag borde sticka en mössa som passar åt mej själv också. Förebilden är en mössa från Norge, alltså inget mönster till den heller, utan ett försök att på ett eget sätt göra dem personliga. De är dubbelstickade ungefär till halva mössan, så de är säkert varma. Vikvarvet är en picotkant, eller "två hopstickade och ta upp en tråd på stickan", så stickar man alla maskor nästa varv, så blir de lika många igen, jag tror att det kallas hålvarv också. Man viker in kanten och syr fast den på insidan av mössan till sist. Den ena mössan blev stickad i Usva-garnet, så därför ser den lite "bränd" ut.

Öronlappsmössor 

Här ser man det bruna vikvarvet på den stickade och virkade mössan
 som ännu inte är färdig,
det röda är var man plockar upp för öronlapparna,
och den gröna delen ska vikas till insidan i mössan...

Då jag stickar vantarna fick jag lov att lära mej något nytt igen.  Kanten eller mudden ville jag inte ha, jag ville börja med mönstret genast. Men för att stickningen inte ska krulla sej, så fick jag lägga upp som vanligt, men sticka tvåändsstickning första varvet, aviga maskor passade ju också. Det tar ju en stund att sticka, då jag har ett mönster med två färger. Mönstret finns inte heller, utan är ett hopplockat av lite olika vantar jag sett och ville prova på. Om dom passar på min hand får tiden utvisa, i annat fall så blir det väl nån annan som ska ha dom. Men man kan ju sticka ett par lite mindre att ha inuti, ifall att dom blir för stora, så  blir dom dubbla och dubbelt så varma. Vantar som är stickade med två trådar är ju också tjockare, då tråden blir dubbel inuti vanten. Funderar du om något kan jag nog berätta mera...Gott nytt år...

Här är de påbörjade vantarna

Julpyssel med papper...

Jag önskar er alla en riktigt god jul,

 och lägger in ett litet pyssel, som jag hittat på pinterest, men själv gjort om till ett papperspyssel istället för det sydda. Hoppas bilden talar för sej själv, och att det blir lätt att förverkliga om man önskar. 

Ändå för att förklara lite hur jag gjorde, så ska jag i alla fall berätta, att det är bra att klippa lite hårda mallar först, speciellt om man tänkt göra flera. Och man kan limma ihop två papper med varann så får man också baksidan på kroppen som man önskar då man viker den, som på bildens streckade linjer...den översta viker man bakåt. Julens presentpapper passar riktigt bra till dethär, och vingarna är gjorda av vanligt genomskinligt smörpapper, på kanten sattes lite lim och så pudrades lite glitter på, det finns ju färdiga glitterpennor också som kan användas. Jag har ju lite svårt för ansikten, och då passade jag på att klippa ut ett från en tidning. Man kan ju sätta dit ett kort på sitt barn också om man vill. Glittriga piprensare funkar ju fint som gloria, och en rosett sitter ju också fint som ett halsband...å så ser jag ju att jag själv har glömt bort upphängningstråden, men det är ju lätt fixat...

Visst finns det änglar...

Russinkakan till jul...

...eller Washingtonkakan, som den också heter, har nu bakats.
Resultatet från bakdagen, en tämligen syrlig kaka, med en liten sötma från russinen. Ganska torr, strax den blev färdig... Man måste ju smaka. Den blev bättre nästa dag, men svår att skära upp, så den hamnade i frysen, och då gick det ju genast bättre att skiva den, då den var lite halvfrusen, eller halvtinad...Annars blev den ju fin, och fick ingen upphöjning, utan blev väldigt slät under. Temperaturen låg på 165 grader

Alla ingredienser

 En söt vaniljsås skulle nog passa till, då man tar sej en bit, och ett glas punsch, som rekommenderades i receptet. Vanligt kaffe funkar säkert också bra.

Torka vinbär

Gamla minnen kom upp, och jag tyckte igen, att jag borde leta efter ett recept på kakan till jul. Helt säker blir jag ju aldrig, om det är rätt kaka, då de som berättat inte längre finns, och det första försöket inte gillades, som var för flera år sedan, det var helt enkelt fel recept, men kakan var visst god ändå. I år ska jag  prova baka ett annat recept på den. Den Amerikanska Russinkakan som bakats i Bäckby, för länge sen. Hoppas att de som finns runtomkring mej nu, gillar den. Mitt första problem var att jag inte hade några torkade vinbär, som skulle finnas med i detta kakrecept. Mina egna hade redan blivit till saft, men ett 6 liters ämbar fanns i frysen att hämta hos min far. Han berättade hur han torkat blåbär, vilket går lite fortare än att torka röda vinbär, som innehåller ganska mycket mera vatten, men jag ville ju också prova hur det fungerar. Just nu eldar vi nästan varje dag i spisen i vardagsrummet, och bakugnen är ungefär 50 grader. Det blev bakplåtsklädda plåtar, med utspridda bär. Hela veckan gick åt att hålla reda på dem, hålla luckan på glänt, vända dem och byta plats. Det tog ca. 2 dagar för en plåt att bli klar. Och så mycket blev det inte då det var klart, en stor burk. Nästan 600 gram. De ser ut som mörkröda korinter. Så var det  ju också ett ekonomiskt sätt att utnyttja värmen från spisen, istället för att använda den elektriska ugnen. Inget sommarjobb alltså. Snart nu, så ska jag baka russinkakan. Då man kan ha den i frysen i två månader, så är det ju bra att ha den klar innan jul. Och de torkade bären, de borde ju klara sej ordentligt länge, jag behöver ju inte allt...

Mycket ljus och mycket värme...

En ovanligt mörk november har inletts. Det brukar alltid vara snöslask denhär tiden, men inte i år...
Den sedvanliga känslan över att försöka övervinna mörkret infinner sej, och helt lätt går man in i månadens tema, nämligen ljuset. Det blir alltid så viktigt. Man tänder ljus och brasa, och längtar efter dedär små men inte obetydliga ljuspunkterna, som får en att känna sej bra till mods, trots allt mörker. Pysselkänslan finns tämligen hela tiden. Det har resulterat i ett tag nu att fixa reflexer, nya lampor,vikt stjärnor och inhandlat  nya stearinljus. Dessutom är det ju aktuellt att fixa julkorten nu, om man brukar göra det.
Jag är ju en riktig "frusilåppo", som min syster kallar mej, och hon har ju inte helt fel. Jag brukar ju klä mej i stickade sockor varje dag, och så vill jag ha en tröja också, som lätt går att ta på och ta av, helt enligt önskemål. Så för en månad sen köpte jag en norsk ulltröja, fast den bara hade en kort halsöppning, med två knäppen. Fundera på att fixa till den med systern, men kom fram till att hon inte har tid, så det blev istället att fråga lite hur hon skulle göra, om hon skulle göra den. Riktigt fina tips fick jag. Ett tag tog det ju att fixa till det som behövdes. Alltså ett lagom likadant mörkblått garn i ungefär samma tjocklek, att sticka till remsor som skulle sys fast på vardera sidan då man klippt upp där fram. Ett mörkblått lagom långt blixtlås. Allt tar sin tid, och det stickades remsor och sprättades bort ett dekorationsband.  Precis då jag skulle klippa upp där fram, var ett spännande ögonblick, jag skulle förstöra lite av det vackra stickade för att kunna fixa till det, till en annan tröjmodell. Men jag gillar ju att klippa, och helt plötsligt hade jag annat att tänka på. Tur att jag i mina unga år skaffade en symaskin, för nu skulle det sys...

Blixtlåset ska sys fast...

Här är tröjan klar...

Den blev inte heller blev fodrad, som jag först hade tänkt. Men det går bra att ha den utanpå en tunnare jacka i nylon också. Liten som jag är med korta armar, så får jag vika upp ärmarna. Det går det också.

Efter ett besök till Ikea, hade jag handlat en alltför liten sittkudde, och den låg ett tag på bordet istället. Så plötsligt kom jag på att den kunde agera nåldyna, åtminstone en stund, tills jag kommer på nåt bättre. Det var väl mitt första "Ikeaomtänk" eller vad det nu kan kallas.

Lampskärmen i brunt är gjort av nånsorts väggisolering i papper, och den andra av aluminium. Min

man har mest jobbat med dom, efter idebollande med mej. Själv tycker jag att dom blev riktigt bra, fast ändå tycker jag att de kunde ha ett lite mer utspritt ljus. Försökte med lite plast innanför men det passa inte,och just nu finns inga andra material att använda. Det är sånt som löser sej med tiden, allt går ju inte i en handvändning,som en en vän brukar säja, så man fortsätter experimentera...

Aluminiumskärmen fick en ledljusslinga i sej, och därför så har den ett så kallt sken. Ljusslingan  fästes försiktigt i toppen på insidan. Den glittrar som en liten julgran. Vi försökte också ha den ute med värmeljus på olika höjder för att få till mera ljus. Men det verkar nog bäst vi har den inne, fast den inte är rostkänslig.

En ny brun lampskärm...

...och en annan lampskärm som passar bättre till dekoration...

 Julstjärnorna var riktigt roliga och dessutom enkla att göra då mallen var klar, lite svårt att få limmet att fästa på den glatta ytan det glittriga pappret har. Pysselmånaden november är ju inte helt fel, så sätt igång nu, du också...

Mina nyvikta julstjärnor

Från finska till svenska...

Just nu håller jag på att försöka virka efter ett finskt mönster...det är inte lätt med alla förkortningar. Jag måste lära mej nåt nytt, och det är ju bra. Det är ju ingen pressad situation heller.
Annars så är det inte så vanligt att man översätter från finska till svenska, utan det brukar bli till engelska. Jag har hört att det är för dyrt att översätta, men en hel del information finns ju redan i det egna landet...åtminstone på Åland,och inte är Sverige långt borta heller.
Jag vill delge min åsikt...
Inte bara en gång man har börjat svara mej på engelska, då jag "böri på svensk"i Finland. Varför det är så,? är väl för att man inte kallar svenskan för ett världsspråk, men det är ju däremot engelskan, menar dom, den kan ju alla...därför har man väldigt lite svenska blanketter att fylla i, i Finland, och dessutom så finns alla anvisningar på t.ex. en ny apparat man köpt, väldigt utförligt på finska, och alla möjliga andra språk, men inte ett ord på svenska. Bara ibland om man har tur. Så därför så läser man sällan bruksanvisningen, om man inte kan det andra inhemska språket så bra. Man får testa sej fram istället. Ska man köpa en dator, ska man nog vara bestämd på att få den på svenska, annars så får man det på finska eller engelska. Reklamen kommer på finska först, och så den lilla texten på svenska under, närmare info på finska, men inget på svenska, bara priset...man kan ju titta på bilderna...
När man ringer till nåt servicenummer, så får man alltid service på finska, men inte alltid på svenska, trots att det finns som knappval.  Då ska man vänta, eller så ska dom ringa upp, vilket sällan händer. Man blir så illa tvungen att försöka förstå, och prata, för det har dom väldigt svårt för. Börjar man prata med en finne på finska, fast man inte kan så bra, så löser det nog deras tungor, men inte den andras hjärna, som ska gå på högvarv, för dom pratar också väldigt snabbt, och tror att man förstår allt. Här där jag bor, så är det inte så, inom vården, den servisen får man nog på svenska. men om man ska längre in i landet, så tror jag nog att man får klara sej med den finska man har i bagaget. När jag var på Åland, så var det första jag gladde mej åt, att man fick alla broschyrer på apoteket på svenska, köpte man något, så gick det att läsa vad det var på svenska. Man blev upplyst på svenska. Allt blev mycket lättare, då man förstod, och inte behövde känna sej dum. Det kändes så snällt och omtänksamt. Allt blev så lätt, på det egna modersmålet. Man började bry sej.
Det kommer inte att bli lätt för flyktingarna som kommer hit heller, de flesta lär sej troligen finska.
Men det finns väl inte så många som kan deras språk heller, som ska lära dem... men vad vet jag, som fortfarande bor i Finland fast jag inte får all information jag behöver ha, på mitt eget modersmål.
Summa sumarum. Lär dej finska i Finland, för om du väljer svenska så blir det inte lätt.
Det spelar ingen roll, att man är född som svensk i Finland heller.
Men här vill jag leva, här vill jag bo...