20 minuters rutor och sushi

20 minuter tar det för mej att virka en mormorsruta, det blev bara så att jag började virka rutorna . Mamma visste nog att jag skulle få tråkigt när jag inte kunde göra så mycket, utan bara vänta på att kroppen läker. Så jag fick en bunt med tidningar och satt och läste i 2 dagar. Då hade det dykt upp ett mönster om hur man virkar dessa fina rutor. Mamma har också virkat ett sådant när jag var i tioårsåldern ungefär.
Jag har svårt att läsa av mönster, men jag tänkte att dethär kan inte vara så svårt. Mjukslöjd är inte heller min starka sida, men trots det så satte jag igång. Det blev mycket rivande i tråden, och för att förenkla saken i början så bytte jag inte någon färg på tråden. Jag virka och virka. Däremellan läste jag anvisningen gång efter gång. Rutorna blev väldigt täta och vinda, tills jag plötsligt kom på att jag använde en för liten virknål, när jag bytte till 7:an så blev det med ens bättre.
Så det tog väl ca. 3 timmar innan jag var nöjd med en första ruta. Sen har det rullat på och nu har jag 36 rutor, så jag funderar smått på hur många jag ska behöva. Tänkte att det kan bli en pläd, fast jag har flera. Jag är så frusen av mej. Läste att det finns många olika sätt att virka mormorsrutor på, och vissa startar en grupp som virkar rutor,och sen skickar de och byter rutor med varann. Det blir ett originellt täcke för alla virkar ju olika. Säkert roligt att få rutor på posten, men man måste ju skicka själv också.



I söndags försökte vi oss på att laga japanska sushi, sonen hade frågat om vi inte kunde testa. Alla ingredienser hade redan blivit inköpta, för att tas fram när tillfälle kom. Inlagd syltad ingefära hade jag inte fått tag på, så den kokade jag själv.
Ingen av oss hade förut lagat detta eller sett någon annan laga så det blev att pröva sej fram. Ingen lätt uppgift, men det ser ju bra ut på fatet. Riset skulle sköljas och stå med vatten på, i 20 minuter, innan det kokades . Enligt mej så var nog sushi nori arken ganska lätta och hållbara att använda, men vid avnjutandet kändes de väldigt sega, dessutom var det svårt att klämma ur den gröna wasabi pasta tuben och få en lagom fin sträng på riset av detta, som det stod i anvisningen. Nåväl, det blev en hel del rullar, och alla fick pröva att laga. När det sen var klart, och vi skulle avnjuta alltihop, så testade vi en hel del olika såser som kunde tänkas passa. Om vi lagar dethär en gång till så lämnar jag nog bort wasabi pastan, åtminstone i mina bitar. Den var alltför dominerande i smaken. Jag tyckte det gick för sej att äta sushi, men det var roligare att laga dem. Dessutom blev det ingen billig mat. Men fördelat på 3, så var det ju en upplevelse i görandet, och också billigare än att inhandla dessa färdiga från staden. Summa sumarum:
Lycka är att göra, inte att få allt man önskar.