Havtornsmarmeladen 2014

Jag har alltid önskat att kunna koka godismarmelad.
Nu tror jag att det har lyckats ganska så bra. Det är nog tack vare flera omständigheter.
Jag ska inte gå in på dem här, utan jag ska skriva mitt recept istället, om någon vill prova.
Men jag har inga garantier, bara min egen marmelad, och erfarenheten av framställningen.
Marmeladen fick ett ganska bra tuggmotstånd, som jag tyckte jag var nöjd med.
Det är nog jättebra med en termometer, som visar exakt då man är uppe i temperaturer som önskas. Jag ville ju inte heller koka havtornen, för det ändrar smaken, det börjar smaka apelsin,och jag har ju också förstått att näringsvärdet är otroligt mycket bättre, då man inte kokar dem. För att få saften från bären, kör jag dem en stund med en stavmix eller i en matberedare med vassa blad. Sen silar jag bort skal och frökärnor.(de torkar jag) Ett tips ännu, dansukkers syltsocker innehåller fruktpektin, konserveringsmedel och också citronsyra.

Koka ihop  1 dl glykossirap (dansukker 400 grams flaska)
                   4 dl vatten
                   1.5 dl fint socker
                   1/2 tsk citronsyra
                   2 msk flytande fruktpektin
Koka tills blandningen har en temperatur på 122*,
dra bort kastrullen från värmen, och låt det svalna lite.
Blötlägg 6 gelatinblad i kallt vatten 5 minuter.
Tillsätt de urkramade gelatinbladen till den heta blandningen.
Kolla temperaturen och tillsätt 1 dl havtornssaft  vid 75* (bobbor dör)
Rör om så att det blandas ordentligt, och häll i en form.
Storlek ca 17x10 cm, jag hade en aluminiumform som passade.
Låt den stå framme en stund för att svalna, lägg sen 1 dag i kylen eller frysen.
Det var ganska svårt att få bort marmeladen från formen, men i Strömsö
såg jag ju att de satte den i frysen, så kanske den lossnar lättare då...
Jag gjorde bara kuber, eftersom jag nog trodde att det kan
vara svårt att få bort marmeladen ur formen. Idag kommer jag att prova
sockra en del av min marmelad. Men först måste jag besöka butiken för
jag har inte det där riktigt fina sockret jag tycker att det ska va på.
Lycka till om du provar.

Havtornsmarmeladen smakar havtorn...

Sill och marmeladgodis...

Havtornssill

Årets havtorn behöver användas.
Så en ny sill, kommer på julbordet i år. Havtornssill.
Och dessutom så provar jag Abbas inläggningsill
från Sverige. Hoppas den blir bra.
Bekväm att använda är den ju. Bara att öppna burken,
skölja av filerna i kallt vatten, och skära i lämpliga
bitar, koka en ny lag, som ska kallna, och fylla burken.
Så är det bara att vänt nån dag,
och så är det klart för avsmakning.

Sen måste jag ju också prova med lite havtornsmarmeladgodis, (ett långt ord,) en gång till, för första gången blev det inte alls bra. Och nu vet jag också, att man inte ska koka havtornen, för de får en helt annan smak då, de börjar smaka apelsin, och det är ju inte dåligt det heller, men det är ju inte det man vill. Havtorn ska smaka havtorn. Och om näringsvärdet i bären behålls, är det också en fördel.
Jag får ge mej till tåls tills i morron, då jag får se om det har lyckats. Det skulle ju va kul om det stelnat tillräckligt.
Man ska visst ha majsglukos i marmeladen, för att få den rätta konsistensen, men det hade inte jag, så det fick bli som den första äppel-marmeladen de gjorde i Strömsö, och då använde de veteglykos.
Jag försökte mej på ett eget recept, som jag skapade av alla olika recept jag läste. Så det vet man ju inte hur det utfaller. Blir det bra kan jag ju dela med mej, jag återkommer till det isåfall. Men man ska ju ha lite roligt också, och inte gör det så mycket om det inte blir helt perfekt. Jag får ta det som "lärpeng", eller vad det nu kallas. Och man får försöka igen en annan gång. Hos oss så gillas inte så mycket traditionell julmat, så vi försöker fixa lite annat, som vi tycker om istället. Men skinka, julgröt och sill, det vill vi ha.
Fudge gör jag nog alltid varje år, om jag har tid. Det har jag faktiskt i år.
Hoppas ni också har roligt då ni lagar julmat.

Årets nya pynt i runda julgranen

Pilträden är väldigt storväxta, fina då det kommit snö i dem idag

Polka dots

Polka dots

Nu har jag försökt sticka en röd mössa med vita prickar på. Prickarna står ut lite. Är det polka dots eller flugsvampsmönster som inspirerat mej? Säkert båda två. Inte så svårt att sticka, kanske jag stickar en till nån dag. Kommer inte ihåg var jag läst om dessa prickar, men jag hade ialla fall skrivit upp nåt, om hur man stickar bubblor. Nu var det ju så, att jag fick mina bubblor i lite fel ordning, då jag provstickade, så jag räknade, och skrev mitt eget mönster.

I somras var vi ju till Åland, och då besökte vi keramikverkstaden "Lugnet"i Hammarland på Skarpnåtövägen. Jag köpte en liten skål därifrån, den är så fint blå, och har ett mönster som påminner mej om när man dekorerar pepparkakor med kristyr. Skålen var också tillverkad 2014, så den passade som minne från besöket. Den har en underbar undersida också där det syns var man hållit i skålen med handen eller nåt verktyg,och doppat den i glasyren.
Det skulle ha varit roligt  att ha pepparkaksdegen i den, men den var för liten för det, den rymmer 1/2 liter och min deg är alltid 1 1/2 .  Men iallafall så kan jag ju berätta att det var värt besöket, och åker man till Åland kan man lugnt, besöka "Lugnet".

Lugnet Keramik

Vinterns vantar

Min tolkning av VargaVinterVantarna

Mina senaste virkade vantar blev klara i morse. Jag hittade ett gratismönster som heter Vargavinter, på Ravelry, men jag gjorde om det lite. Satte mitt eget uttryck eller "yt-tryck" på dem. Just nu behövs inga tjocka vintervantar, det finns inte ens snö ute, så det är lite mörkt nu igen.

Lite kvar av år tvåtusenfjorton...

Vinterns vackra vedlider

Snön har lagt sej för andra gången i november, och denhär gången är det ännu inte lika tjockt som förra gången. Nu är det bara ett litet lager, men det är minusgrader, så det ligger kvar. Fint med lite ljus igen. Första gången snön kom gick jag ut och fotade ett vedlider som finns här nära. Det ser alltid så fint ut då snön ligger på det. Det har ålder av patina också, och taket svankar. Få se hur länge det står kvar. En stor hägg breder ut sej på bortre sidan, och det doftar gott om den då den blommar på sommaren.

Virkad lampskärm

 Men nu är det som sagt början på vintern. Och jag lyser gärna upp den, med den gamla lampan från ett loppis, som också fått ett ny virkad lampskärm.   Och alla mina lyktor.

I veckan besökte jag loppis, och fick hem bland annat en ljusstake att piffa upp, lagom till ankommande Advent. Den blev bränd och doftar lite av tjära.
Så fick den finska Havi-ljus, som jag tycker brinner bäst, utan att rinna, men då ska de inte stå i drag heller, då rinner vilket ljus som helst.
 Det blev en träram också, som jag hoppas kunna använda efter lite limmande och fixande.

Ramen är ganska stor

Ribbad krokning med linnestruktur kant

Ett nytt krokat mönster för mej som är något
av"rib stitch", riktigt kul att prova, sen hitta jag
ett mönster som passade som kant till lappen
jag provat virka. "Linen stitch border".
Ännu en kaffelapp, har sett världens ljus.
Å, dessa vackra maskor, som får en så fin
struktur ihop.

"Före" bild på ljusstaken

Eftersom advent kommer snart, så har jag också gjort en frökalender till en kompis. Den började jag med redan förut i höstas förstås, så att jag kunde samla lite frön. Inte helt lätt att hitta 24 olika på gården, men så var vi på utflykt en dag och besökte en perennträdgård, och problemet löstes.
Alla fröer ska ju planteras en viss tid och i ett visst sådjup, men det är meningen att man ska ta sej fram en dag i taget, och leta fram på datorn hur man gör, och vad just den växten gillar. Hoppas att den blir uppskattad. Tur att hon har sitt växthus. Vissa fröer behöver mycket värme. Och så ska det vattnas...
Nu väntar jag på att helgen ska ge några nya trevligheter.
 I Tuuri har man ju julöppning idag, fast jag ska vänta ännu nån dag...

Frökalendern...

Närbild på den uppfixade ljusstaken

I väntan på Advent

Höstlykta

Höstmörkret börjar tränga sej på, och som vanligt blir jag alltid intresserad av ljus, denhär tiden på året. I år fick det också början med att grannen virkade färdigt en lykta från fjolåret. Den hade hon köpt som hobbypaket från en hantverksmässa. Den skulle tovas. Jag besökte hantverksmässan i år i Seinäjoki, och där fick jag också en hel del inspiration.
Min lykta blev en egen upphittad version, utanpå alltså, och nu då den lyst så vackert ungefär en vecka, så kom jag på att jag ville fixa en till, men lite annorlunda.
Det passar ju också bra till Alla Helgons helgen, att virka en lykta.
Vid senaste besöket i Kokkola, hittade jag en låg rak glasvas som passade, fast jag hade tänkt mej en färgad. Kanske den hittas så småningom... Ett passande garn är ju, Rose Mohair, fast det säljs inte så mycket just nu. Och ifjol hade dom det med glitter, om jag inte minns fel, men mitt har tagit slut, så det blev en till vit variant. Sådär lite fint lurvigt mjukt är det.

Mönstret till blomrutan hittade jag på en engelsk blogg med namnet Lavender and Wild Rose. Hon hade använt den till en väska. Den är inte svår att virka. Besök hennes blogg om du vill kolla mönstret...lite cluster ska man virka...

Blomrutan

 Lycka till...

Ett par timmar senare är lyktan klar...

Nu har jag tre...

Vart jag mej i värden vänder...

Mini-nallen, 8 cm

Jag vet att man "borde" blogga regelbundet...men,men,.. så lätt är det inte.
Men plötsligt en dag, så är man redo för ett nytt inlägg igen.

Sen sist, så har sommaren varit mycket föränderlig. Både i väder och omställningar. Man får ta emot allt, och försöka klara av det allteftersom. Sommarens sorger har blandats med allt som sommaren bjudit, kanske tack vare den som man orkar. När man mister någon, finns det vackra i livet inom räckhåll, och tröstar.  Man blir mera medveten om att ta vara på det man har, för livet har inga repriser. Det förgångna kan man inte ta på, det finns i våra minnen, men framtiden kan man påverka. Så jag försöker att inte sörja det jag inte har, utan glädjas åt det jag har. Faktiskt så låter det så lätt. Och till en viss del, är det sant. Trots det, så tror, jag att man kan gråta, och jag minns hur en väns syster, när jag var liten, läste en vers som lyder ungefär så här: "Tidens tand, som torkat så många tårar, ska låta gräs växa, även över dessa sår"

Åland i mitt hjärta

                                       

Bland allt som jag gjort i sommar, finns det saker som jag alltid kommer att minnas. De otroligt varma dagarna, var ju för varma. De som jobbade borde ha fått "siesta".

Själv satt jag mest i bilen då, stickade lite nya sockor och reste från hem, till Åland och vidare till Sverige, med jämna uppehåll, och över till Finland igen, via Haparanda. Jag hade fått träffa vänner som jag sällan träffar. Uppleva nya saker. Det blev en resa till, den var till Storkyro, där de hade gammaldagsmarknad.
Sakta övergår sommaren i lite höst, som fortsätter sitt antågande. Fjolårets storm, fick skorstenen att rasa på vårt gamla hus intill. Nu när det blev svalare, har muraren gjort sitt och det blev riktigt bra.
Så har vi planterat 2 nya äppelträd, ett för framtiden, och ett för barnen.
Kanske det blir fler träd senare... Hoppas nu de klarar av livet, och får ge sina glädjande skördar. Vi hjälper till så gott vi kan.

Mina sydda ugglor i jeanstyg

Pappersuggla

Saltade kantareller

Svampar har vi plockat ganska mycket,
eftersom de ploppat upp ganska så bra. I år hittar man också lite Karl-Johan. Svampar har jag alltid förvällt, packat och placerat i frysen. Efter att ha läst att kantareller blir segare och beskare efter frysning, så tänkte jag prova att salta dem. Förra gången då jag tänkte göra det, var då vi ville laga svampsallad av dessa, men det blev aldrig av. Men nu så ligger en omgång gula fina kantareller i en burk varvade med grovsalt, för att senare läggas i blöt över en natt, och lagas till något önskvärt. Egentligen så ska man ju inte salta kantareller, utan det är bättre att använda riskor. Men nu hade vi inte hittat dem denhär gången, så då fick det bli kantareller. Ännu finns tid kvar att plocka riskor, om man vill utsätta sej för älgflugorna. Och så har jag ju lånat pappas bok "Hulluna sieniin," som är full med finska recept på svamprätter. Det blir en sak, att klura ut allt på svenska.

Bland allt som jag handarbetat i sommar finns amigurumi med också. Så jag får lov att säga;
"säg aldrig aldrig, för man vet aldrig".
 Jag trodde som sagt aldrig, att jag skulle virka amigurumi, men nu har jag gjort det i alla fall. Ugglor,och en nalle. 
Dessutom så har jag börjat virka en ny serie med möbeltassar. De behöver virkas hårt och en aaaning mindre än benet, knappt så man får på dem, då blir de tajta och bra. Jag har ju haft dem en tid, och de borde kanske aldrig ha tvättats, utan bara borstats av, med en fuktig borste. Inte för att de inte skulle klara av vatten, för det gör de, men det har gjort dem en aning lösa, så de lossnar ganska lätt. Man kan ju sätta en liten bit dubbelhäftande tejp under stolen, och sätta tillbaka möbeltassen, men nu vill jag nog ha nya. De känns och ser ut som gamla sockor. Och nu har vi ju haft dem i 3 år. Sockor i regelbunden användning blir nog också uppnötta. Utan möbeltassar vill jag inte vara, de borde finnas mera, men vem vill virka till den mängd stolar som exempelvis finns i ett cafe, men det är faktiskt där de skulle behövas, mycket illa oljud skulle då försvinna. Men det finns ju så många modeller på stolar också...suck. Kanske framtidens stolar får automatiskt tillsatta möbeltassar i modernare tappning. Man kan ju alltid önska sej...men då kan man kanske inte såga av benen om man vill...

Mina små ugglor i blåbärsriset.

TV-stolens fotpall

 TV-stolens fotpall har sockor på sen läge, det passar bra. 

Det finns ju enfärgade sådana också.

Mina ugglor, med Marias i mitten.

Knapp-halsbandet

Knappar tycker jag om, smycken också, 

nu har jag kombinerat. 

Detta tack vare andra som inspirerar.

Pimpa cykeln

Flera gånger har jag sett då man har pimpat cyklar, och då tänkt att det ska jag också göra en dag. När vi var till Tallinn över påsken, såg jag en pimpad cykel igen. Och nu infann sej lekheten ännu, då vi kom hem. Det var ju riktigt roligt att fixa till sin egen cykel, som annars är ett reparerat  roskisfynd, sen många år tillbaka. Jag har ännu inte velat köpa nån ny. Den passar så bra utan några vajrar, och allt fungerar ändå, när jag växlar :o)
Cyklar gör jag mest på sommaren. Men så fort snön är borta, så kommer den fram från vinterförvaringen. Berättas behövs väl att dukarna i hjulen är loppisfynd, själv skulle jag inte ha velat virka egna  dukar och använda till dethär, det tar tid, och om man får dem för nån euro, så nämns man använda dem. Sadeln och styret blev däremot påvirkat av mej. Styrhandtagen kan man dra av, och ta in om man vill. Sadeln får mest ha en genomskinlig duschmössa på, så den alltid är torr. En sådan mössa kan jag tipsa om att är bra att ha runt skorna, om dom är lite smutsiga under, och behöver skyddas från att skräpa ner, när man lägger dem i en väska med annat innehåll.
Tycker ännu att korgen framtill kunde ha en sydd påse med spetskant. En vit. Men den har jag ännu inte fått till. Det vita blev det nog av att dukarna var vita. Ringklockan fick en ny plats eftersom styret blev för tjockt , och fastsättningen inte räckte runt mera.
Har du hört den här; Ställ inte cykeln utanför stället, ställ cykeln i stället i stället.

Kön bakom mej

Kön framför mej

LULEÅ STORLOPPIS

Min senaste resa var till Sverige, för att kolla den största loppmarknaden i landet. Inga större fynd gjordes, men det var ju ändå roligt att se. Här kommer några bilder.

Inne i den stora hallen

Runkrokning, avig och rät

Nyaste krokvirknålarna

Strax före påsken besökte jag Jakobstads Garn affär, efter att ha sett på datorn att de nu hade krokvirknålar. Jag har länge sökt efter en i metall som inte är så tjock på mitten och samtidigt har lika stora krokar i båda ändarna. Nu kunde jag inhandla en i turkos, nummer 4.  I butiken fanns mycket inspirerande, och biträdet var väldigt trevlig och tillmötesgående. Vi pratade om krokvirkningen och jag berättade att jag ju ännu bara kan klassisk krokning.

Nästan genast ville hon visa hur man krokvirkar rät och avig, vilket jag numera kan, efter att jag tränade på dethär i bussen på väg till Tallinn på påsken, för att inte genast glömma det hon visat.
Annars finns det nog på youtube också om man letar...

Provvirkning med nålen från Garn

Här går man in till Karnaluks

ITallin fanns blandannat en stor hobbybutik, med namnet Karnaluks, vi åkte dit med vår buss. 

Besöket beräknades inte ta så länge. 1½ timme var reserverat, efter ett tag i den stora butiken, hörde jag damer som tidigare besökt butiken, prata om att det säkert tar ½ timme i kassan. Så då fanns det bara 1 timme kvar, att försöka hitta något oplanerat och åtråvärt att  handla hem.  Eftersom besöket blev så kort, så hann jag inte ta några kort, eller jag glömde helt enkelt  bort det. Men en bild på var man går in det hann jag ta, fast det ser helt betydelselöst ut på utsidan, så var innehållet destomera överväldigande. Denhär butiken kommer jag sent att glömma. Där fanns allt man kan önska sej i handarbetsväg, verktyg, garn, band, tyg, pyssel, pärlor, metalltråd...jag önskar att den butiken fanns lite närmare, så man kunde besöka den lite oftare. På adressen som följer, har jag hittat bilder från Karnaluks, så om du vill titta så...
http://alice-in-passionland.blogspot.fi/2013/01/tallinn-karnaluks.html

Efter tredagarsbesöket i Tallinn, började jag rundkroka ett par muddar, som jag sedan kombinerade med stickning, och resultatet blev ett par vantar...

Rundkrokade muddar på stickade vantar

Lagom stol med nya möbeltassar

Den nya stolen till höger

I alla 18 år har jag suttit och aldrig fått fötterna i ordentlig kontakt med golvet, på de stolar vi köpte till vårt kök. Jag är ju strax över 1,50. För ett par år sedan lessnade jag på eländet, och lagade mej en pall att ha under fötterna, för mannen ville inte att jag skulle såga av benen på stolen. Våra stolar är ganska så patinerade av användning, att om någon annan haft dom, skulle de säkert redan för 10 år sedan bytt ut dom, men när jag nämnde det för grabben sa han, att de är ju hela...så kanske vi ska ha kvar dom...Förra veckan så hitta jag en nästan likadan stol på retro, och då tänkte jag att jag kan ju pröva med den, och fixa den som jag vill ha den, så den passar mej. Jag sågade av benen 3 gånger, för jag trodde väl inte i min fantasi att det behövdes hela 7,5 cm innan den skulle va den höjd som passa mej, och så hade jag inte räknat in höjden på dynan, som kom till efteråt. Jag brände bort lacken på den, och den är nu ganska mörk, men inte mera ytbehandlad än sandpapprad,och avtorkad, eftersom jag tänkt att jag kanske ska måla på den ännu.

Mina möbeltassar

Men ett par nya möbeltassar behövdes, det märkte man genast man satte den på golvet. Och eftersom de på den gamla stolen inte passade, så behövde jag fixa nya.
 Jag tog ett kort, för att man ska kunna se hur enkelt man kan fixa dessa om man gillar att virka. Jag har ju förut skrivit om mina möbeltassar i bloggen
Lägg upp luftmaskor och mät omkring stolsbenet hur många som behövs. Lägg ihop till en ring och virka fastmaskor hela tiden runt, till den längd du vill ha, och räkna med det som kommer under benet också, från mitten. Sen är det bara att trä tråden genom luftmaskorna i första varvet och dra ihop, knyta och fästa. Det verkar lite knöligt det man dragit ihop, men det formar sej allteftersom. Har du som jag, ett stolsben som är kantigt, så kommer allt att forma sej som det ska, då du trär på, och det kommer lite tryck på stolen.
Enligt mej är det här värt besväret, både för golv och ljud, och så ser det ju trevligt ut också.  Använd riktigt ullgarn, som håller de formen om man tvättar dem. Man kan borsta av dem med en borste då man städar, för de samlar ludd under. Mina första möbeltassar funkar ännu...och jag vill inte va utan dem...och det blir säkert bra att ha en stol som passar också, och inte trycker på låren.