En miss

Idag har jag lyckats radera min länklista, i misstag förstås. Skulle sätta in en ny länk, då det misslyckades. En ny lista fick jag in , men det är en bloglista. Få se hur jag ska reda upp dethär.
Måste fundera.

Pepparkakor utan peppar

Nu har snön kommit, hoppas den får vara kvar en stund, för den ger lite mera ljus.
Idag har jag redan bakat pepparkakor andra gången. Första gången i år var till marknaden, då blev allt slut, så nu har jag bakat åt oss här hemma.
Många tycker att julen börjar för tidigt, men det är ändå inget som fixas i brådrasket, och för att alla ska hinna med, kan det behövas en del tid. Så borde man ju tänka på att hjälpas åt, så går det lättare, och det handlar ju också mycket om att komma igenom en svårare tid, nämligen vintern.
Att baka pepparkakor har alltid varit en speciell sak för mej. När jag var liten hemma, så var det mamma som lagade degen, pappa som kavlade ut och berättade en hel del om hur man skulle göra. Jag minns inte att det var så roligt då, för man fick inte göra så mycket man ville, och så minns jag nåt om att degen brukade fastna något förfärligt. Och inte blev kakorna alltid bruna heller, när de gräddades. Minns att vi fick använda en flaska att kavla med en gång, när vi skulle lära oss, för vi hade bara en kavel. Det som fastnat mest, är väl, den goda doften och att saken skulle utföras, och det blev lite spring till källaren på kvällen, man skulle ju smaka på degen innan den bakades ut nästa dag, inte helt populärt av mamma och pappa. Hos oss har vi också märkligt nog, små fingermärken i degen.
Med tiden förändras mycket, och nuför tiden vill jag nästan varje år pröva på nya sätt att baka pepparkakor. Latmanspepparkakor, testa olika degar, baka med gnistrande socker på eller nonpareller, spritsa kristyr, pepparkakshus, använda olika mått, har tillockmed en egen lagad av en konservburk. Ett litet skapande. Iår blev det pepparkakor med hål i mitten. Som vårt dagliga bröd har. Om man vill så kan man fixa till en ställning som jag gjorde, och trä på dom. Ser riktigt roligt ut, och tar dessutom inte så stor plats på bordet. Bilden blev inte den bästa trots många försök, men lite stämning blev det iallafall.

Av någon anledning så har jag ett abonnemang från posten på Åland. Man får varje år fyra snöflingor, numera heter de juldekorationer. De är tillverkade av mässing och överdragna med 24 karats guld. 4 paket har man, om man varit med från starten.
I år har jag tillverkat en mobil av alla flingor jag har. 16 stycken.
Det ser fint ut när dom snurrar runt lite sakta när det rörs lite i luften omkring.
I varje paket får man årets åländska julfrimärke också. Så står det vem som designat flingorna det året och en liten text. I år denhär;


Ofta du med blick så fin
Tittar genom din gardin
Sluter ögat ej förrän
Solen visar sig igen
Blinka lilla stjärna där
Hur jag undrar var du är





Ännu en bild. Den är av vår stora gårdslykta som vi gjorde för nån vecka sen, då det ännu inte hade kommit snö.
Efter 3 års funderingar, om vad för sorts stort ljus vi skulle ha på gården, så kom denhär iden. Mycket kan man återvinna, denhär lyktan är gjort av gamla fönsterbågar.
Ena luckan på sidan går att öppna. Taket har dom gjort på
en plåtverkstad. Resten är gjort här hemma. Så blev den svartmålad.
Senare kanske vi prövar med elektriska ljus i den.
Har du någon lysande ide till jul?
Fortfarande pysslar jag på med ett som annat, lite nya julpynt också, fast man inte skulle behöva fler. Nu blir det dags att tända eld i spisen känner jag.

Mitt valda äpple

Jag sitter och dricker granatäppelte från Turkiet.
När man föds, borde man ha de livserfarenheter man har då man är en sådär 90 år. Eller så borde man hela tiden ha en expert vid sin sida, för att hoppa över misstagen.
Men det är meningen att man ska lära av sina misstag, och det hjälper inte alltid med föräldrar som säger si och så.
Jag brukar kalla det, eller likna det med äpplet. Trots att många ätit äpplen så kan vi alla, beskriva dem på olika sätt. Att äta ett äpple FÖR NÅGON är inte alltid en bra lösning, men kan vara till hjälp för vissa, som upplysning inför valet. Men vi måste alla äta vårt äpple eller låta bli vid vissa tillfällen. Sen kan vi förklara hur det var. Efter en tid blir vi varse att det både går att påverka, och välja. Det finns mängder av sorter. Beroende på var äpplet växer, eller om du väljer att plantera det, eller köper det i butiken. Det gäller att göra de rätta valen, annars får man kanske ett surt äpple, eller så finns det just där man planterar, en massa ohyra att bekämpa. Eller har man valt helt fel?, och fick ett äppelträd som inte trivs i klimatet. Svårt är det. Inte alls så enkelt, att välja rätt väg.

När man blir äldre kan man höra sej själv säga;















"av egen erfarenhet".....
Mina bilder av äpplen är från 1990 och -91.
Kanske bilderna till en del sätter tankarna i rörelse.
Va', allergisk mot äpplen???
Ja, nu är det till att välja, gröna, röda, juläpplen, sommar eller vinter, stora eller små...
kanderade eller ugnstekta, rivna eller naturell.
Av erfarenhet har jag hört att ett äpple om dagen håller doktorn borta. Så låt oss göra honom arbetslös!

Om Linn

Reklam smyger sej in överallt, ibland helt omedvetet, så kan man själv göra reklam för något man gillar. Du förstår säkert, att så blir det nu. Jag ska bara skriva vad jag tycker, sen är det ju upp till andra att skaffa sej en egen uppfattning.
När jag åkte och handlade första gången efter semestern i Turkiet, så var det en cd-skiva av Linn Nygård, som log mot mej i hyllan. Och titta, Katja Uitto hade tagit bilden. Hon gick på samma kurs som mej en gång. Va glad jag blev. När jag var klar så åkte jag hem med cd-n spelandes i bilens spelare. Och jag gillade det jag hörde. Hon är så duktig på det hon gör. Skivan har bara två spår; Over You och I Lay Low. Båda bra men den andra bättre. På www.myspace.com/linnnygard kan du lyssna och se andra bilder. Jag passade på att be om en fin autograf av henne förra veckan, och fick den i dag. Tack Linn. Det var en fin present.
Och jag önskar dej lycka till, du blir bara bättre.

Pappa, pappa är du det, då vet du också....

Om inte dethär får en far att smälta en farsdag,
(åtminstone skulle jag göra det om någon älskling spelade den för mej,)
då vet jag inte vad man skulle välja istället. Finns det förslag på nån ännu bättre låt?
Nåja, en trevlig farsdag till alla pappor. Njut så länge det varar.

Novemberljus

Mina två novemberljuskaktusar som växer till sej varje år, visar att dom vill blomma igen, knopparna är sprickfärdiga, och jag tittar till dom varje dag nu. De har en intensiv krapplack rosa färg.
Ibland vet jag precis vad jag ska skriva, så är det inte idag.
November månad har börjat och den innehåller en hel del speciella dagar. Allahelgon har redan firats, far ska firas,+ en del andra. Så kommer ju julmarknaden till Bennäs, och den har redan varit i tankarna, eftersom jag beslutit att delta. Det ska bli roligt fast det brukar vara jobbigt. Efter resan till Turkiet har jag hunnit gå på en kurs i videslöjd. Det var en veckoslutskurs, så den var kort. Nästan alla gjorde en videboll, den tog nästan 4 timmar att färdigställa.
Nästa dag, gjorde vi en sorts blomsterstöd i ganska stort format. Bollen jag gjorde, har redan fått sina lampor, och för att öka effekten fick den ett spegelblankt ljusunderlägg att stå på, dessutom har den en spegel bakom sej. Nu lyser den fint upp i natten. Så börjar min jul redan nu.



Just nu har det blivit dags att se över det som ska med till marknaden som äger rum i Bennäs den 22.11 klockan 10-15. Bilden är från fjolåret, då jag också deltog. Bordet med blå duk. Kul att se så många på marknaden, vi var ju "hur många som helst". Och en hel del nya saker och trevliga återseenden. Hoppas jag får se dej också! Nog blir det jul i år också. Så mörkt som det varit, så är det ju bra med mera ljus. Glöm elräkningen för ett tag. Om du undrar vad den andra bilden med korkarna föreställer, så kan jag meddela att du kan komma och se skapelsen på marknaden. Den kommer nog med i vilket fall som helst. Färdigt eller ofärdigt, så ska du få veta vad det är! Till en del är det inte färdigt än.

Jag har också fortsatt att virka, och med hem i bagaget från Turkiet, kom dethär färg-granna garnet. Har du sett det här i butiken? I Side hade dom stickade halsdukar, av garnet. Långa och smala, var dom. Inget jag gillade faktiskt. Men garnet i polyester väckte min iver. Vad annat skulle man kunna använda det till? På banderollen finns det en symbol om att det inte passar till en tröja. Men under vistelsen såg jag en kvinna som hade en väst av materialet och den matchande halsduken till. Merdiven heter garnet, och aldemir, ett registrerat varumärke har tillverkat garnet. Trots eftersökning om företaget på nätet så har jag bara kommit in på sidor om maskiner och trappor. Och visst är det ju lite trappliknande. Garnet fanns i olika färger, enfärgat silvervitt, mjuka pasteller och nästan vad som helst. Färdigtstickade halsdukar i massor, men det var ju så lätt, så nu bryr jag min hjärna med att fundera ut något annat. Stickor av storlek 6-7 rekommenderas. Det skulle va kul att höra, om någon använt garnet, eller vet något annat om det!

Utlovade bilder

Muttha, som jobbade i butiken,
väldigt trevlig att prata turkiska med,
han kunde inget annat....





Här är leende Angel från reseptionen, bara 19 år. Vet inte hennes turkiska namn, men hon sa att det betydde angel. Kanske det var Melek.





Gruppbilden på personalen med en vacker magdanserska, som dansade där en kväll. Från vänster barmästaren från Istanbul, så kommer Ahmed, Atii, kocken Mehmet, och Mustafa bakom. Om namnen blev rätt, vet jag inte med säkerhet.






Bilden på det leende paret , kommer från tyskland. Dom köpte vita guldringar till bröllopet när vi besökte en stor guldfabrik. Dom lovade skicka ett bröllopsfoto, när dom blivit gifta, men dom hade ännu inte bestämt när det skulle bli. Så då var dom utlovade bilderna på plats. Nämnas kan att den unga Ahmed gärna ville till Finland och kolla brudarna och snön. Kocken skulle sluta röka, och det hoppas vi han lyckas med. När vi åkte hade de bara en halv vecka kvar att jobba.

Sol i bagaget?

Det som händer och ger intryck på två veckors ledighet i Turkiet, får inte plats i min blogg, dessutom är det som är viktigt för mej, inte alltid lika viktigt för andra. Min familj har helt klart haft, till en del, lite andra intryck och upplevelser än mej. I Turkiet ville jag inte bemötas med finska, av försäljare, så till slut sa jag, att jag var från Sverige. Annars som kvinna har jag också upplevt att jag inte har något att säga till om, i Turkiet. Om jag summerar lite i stort, som går fort, så är det att i nämda land finns det mycket sol, smuts och skräp bland vanliga vänliga, men också väldigt påträngande och till en del, likgiltiga, onåbara människor. Till en del förstår man, men det är mycket man inte förstår. Man borde ta det på lång sikt, och det tar ju tid. När man är på semester vill man ju mest ha den dyrbara tiden själv och inte ge bort så mycket på sånt, som man tycker är onödigt. Bra att tänka på före resan, vad man vill ha, och på resan, vad man saknar där hemma. Ofta väldigt självklara saker, men när dom fattas en, så är det så. Men man blir ialla fall medveten.
Jag har nog också givit tid åt andra, inte har jag bara tänkt på mej själv, för då va jag ingen, för genom andra blir man någon. I Turkiet när man stiger ur bussen, försvinner man i mängden, man blir till droppen i havet. Att göra sej synlig, kräver en hel del.
Jag är otroligt nöjd med resan för den motsvarade mina förväntningar, trots att hemresan inte blev som väntat. Allt man får i Turkiet vill man inte ha, jag blev sjuk i magsmärtor sista natten, och jag sov bara någon timme. Sista dagen gick i ett töcken. Vi åkte till flygplatsen och åkte till fel terminal, hela bussen fick packas om, med passagerare och bagage, vi gick genom 5 passkontroller, senare på flyget fick jag feber...
Välkommen till Vasa! Eran bil på parkeringen är utan ström.( ingen förvarning)
Bärgningsbil tillkallades, och vi fick starthjälp. Klockan gick, det blev sent, jag tror vi var hemma halv tolv, då var det 14 grader i vårt hus. Det blev att tända en brasa direkt. Lite för nästa dag behövde också tillställas.
Jag bor i det bästa hotell som finns i Bäckby. Trots att ingen välkomstkommite´ fanns där på natten, då vi kom hem, så kände jag mej så otroligt välkommen.
Här kan du lyssna vad lilla Elin sjöng på , när vi hälsa på en dag på hotellet.
Jag ska fundera lite på mina bilder ännu förrän jag lägger ut nån. Det finns en hel del att välja bland , ca.270 stycken. Så ska jag berätta något som kanske kan vara av intresse för någon annan också, men jag måste låta det vila lite. Jag gillar inte att säja hejdå, så jag säger Hej till mina vänner.

Alldeles snart....

Här är en fin låt om solen
2 veckor, det går fort, vi ses då.
Här är en till låt

Tiden går...

Sällan sker något utan ögonblick av varsel ,
det mesta kommer sakta smygande på.
Så kommer också hösten varje år, sakta, stegvist.
När man är uppmärksam och följer med, vet man när det är dags att ta in blommorna, när det är dags för tjockare sockor, dags att skruva upp värmen. Som alla år, så vet jag, att också jag, sakta lever med. Jag kryper in i värmen, och vill undvika kylan i det längsta. Trots att jag vet att allt kommer tillbaka igen så... jag vill int, att det blir kallt! Allt blir så svårt och stelt och fruset.
Att virka filtar värmer på benen en stund , likaså när brasan brinner. Andra uppgifter blir mera viktiga, och det känns av förändringen. Men visst, jag kan inte sopa vintern under mattan. Det snövita täcket kommer jämt tillbaka, ända tills det åter är dags, för förändring. Den är hela tiden närvarande. Min känsla på förändringar har ofta kommit i uttryck i bilder. Den du ser här har jag målat 2003. Den visar, att det hela tiden kommer något efteråt.
Att uppmärksamma förändringen i tiden, att den också har ett mönster. Nyligen läste jag:

Att ta reda på fakta, går sakta
men se saker i stort, går fort.
Här kommer en text som passar till bilden jag målat. Från Psalm 542 vers 1,2.

Fram skrider året sin gång, nu gulna lund och lid.
Farväl med all din lust och sång, du korta sommartid.

Snart suckar vinterstormens röst: allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst, som under allt består.

Lyssna här och se fina sköna bilder
Så jag tycker nog att det känns bra att det inte går så fort, så hinner jag också sakta vänja mej. För visst överlever man alltid vintern.
Det står aningen stilla med virkandet, månne det snart kommer en förändring smygande också här. Den senaste filten blev klar igår. Den blev lite större. 80 x 103. Trevlig att virka. Jag gillar zigzag-ränderna. Säkert virkar jag nåt mer i samma fina upprepade strukturmönster. Just nu vet jag inte vad det nästa ska bli, men vintern brukar vara lång, så kommer tid kommer råd.