Idag har jag redan bakat pepparkakor andra gången. Första gången i år var till marknaden, då blev allt slut, så nu har jag bakat åt oss här hemma.
Många tycker att julen börjar för tidigt, men det är ändå inget som fixas i brådrasket, och för att alla ska hinna med, kan det behövas en del tid. Så borde man ju tänka på att hjälpas åt, så går det lättare, och det handlar ju också mycket om att komma igenom en svårare tid, nämligen vintern.
Att baka pepparkakor har alltid varit en speciell sak för mej. När jag var liten hemma, så var det mamma som lagade degen, pappa som kavlade ut och berättade en hel del o
m hur man skulle göra. Jag minns inte att det var så roligt då, för man fick inte göra så mycket man ville, och så minns jag nåt om att degen brukade fastna något förfärligt. Och inte blev kakorna alltid bruna heller, när de gräddades. Minns att vi fick använda en flaska att kavla med en gång, när vi skulle lära oss, för vi hade bara en kavel. Det som fastnat mest, är väl, den goda doften och att saken skulle utföras, och det blev lite spring till källaren på kvällen, man skulle ju smaka på degen innan den bakades ut nästa dag, inte helt populärt av mamma och pappa. Hos oss har vi också märkligt nog, små fingermärken i degen.Med tiden förändras mycket, och nuför tiden vill jag nästan varje år pröva på nya sätt att baka pepparkakor. Latmanspepparkakor, testa olika degar, baka med gnistrande socker på eller nonpareller, spritsa kristyr, pepparkakshus, använda olika mått, har tillockmed en egen lagad av en konservburk. Ett litet skapande. Iår blev det pepparkakor med hål i mitten. Som vårt dagliga bröd har. Om man vill så kan man fixa till en ställning som jag gjorde, och trä på dom. Ser riktigt roligt ut, och tar dessutom inte så stor plats på bordet. Bilden blev inte den bästa trots många försök, men
lite stämning blev det iallafall.Av någon anledning så har jag ett abonnemang från posten på Åland. Man får varje år fyra snöflingor, numera heter de juldekorationer. De är tillverkade av mässing och överdragna med 24 karats guld. 4 paket har man, om man varit med från starten.
I år har jag tillverkat en mobil av alla flingor jag har. 16 stycken.
Det ser fint ut när dom snurrar runt lite sakta när det rörs lite i luften omkring.
I varje paket får man årets åländska julfrimärke också. Så står det vem som designat flingorna det året och en liten text. I år denhär;
Ofta du med blick så fin
Tittar genom din gardin
Sluter ögat ej förrän
Solen visar sig igen
Blinka lilla stjärna där
Hur jag undrar var du är
Ännu en bild. Den är av vår stora gårdslykta som vi gjorde för nån vecka sen, då det ännu inte hade kommit snö.
Efter 3 års funderingar, om vad för sorts stort ljus vi skulle ha på gården, så kom denhär iden. Mycket kan man återvinna, denhär lyktan är gjort av gamla fönsterbågar.
Ena luckan på sidan går att öppna. Taket har dom gjort på
en plåtverkstad. Resten är gjort här hemma. Så blev den svartmålad.
Senare kanske vi prövar med elektriska ljus i den.
Har du någon lysande ide till jul?
Fortfarande pysslar jag på med ett som annat, lite nya julpynt också, fast man inte skulle behöva fler. Nu blir det dags att tända eld i spisen känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar