Sol i bagaget?

Det som händer och ger intryck på två veckors ledighet i Turkiet, får inte plats i min blogg, dessutom är det som är viktigt för mej, inte alltid lika viktigt för andra. Min familj har helt klart haft, till en del, lite andra intryck och upplevelser än mej. I Turkiet ville jag inte bemötas med finska, av försäljare, så till slut sa jag, att jag var från Sverige. Annars som kvinna har jag också upplevt att jag inte har något att säga till om, i Turkiet. Om jag summerar lite i stort, som går fort, så är det att i nämda land finns det mycket sol, smuts och skräp bland vanliga vänliga, men också väldigt påträngande och till en del, likgiltiga, onåbara människor. Till en del förstår man, men det är mycket man inte förstår. Man borde ta det på lång sikt, och det tar ju tid. När man är på semester vill man ju mest ha den dyrbara tiden själv och inte ge bort så mycket på sånt, som man tycker är onödigt. Bra att tänka på före resan, vad man vill ha, och på resan, vad man saknar där hemma. Ofta väldigt självklara saker, men när dom fattas en, så är det så. Men man blir ialla fall medveten.
Jag har nog också givit tid åt andra, inte har jag bara tänkt på mej själv, för då va jag ingen, för genom andra blir man någon. I Turkiet när man stiger ur bussen, försvinner man i mängden, man blir till droppen i havet. Att göra sej synlig, kräver en hel del.
Jag är otroligt nöjd med resan för den motsvarade mina förväntningar, trots att hemresan inte blev som väntat. Allt man får i Turkiet vill man inte ha, jag blev sjuk i magsmärtor sista natten, och jag sov bara någon timme. Sista dagen gick i ett töcken. Vi åkte till flygplatsen och åkte till fel terminal, hela bussen fick packas om, med passagerare och bagage, vi gick genom 5 passkontroller, senare på flyget fick jag feber...
Välkommen till Vasa! Eran bil på parkeringen är utan ström.( ingen förvarning)
Bärgningsbil tillkallades, och vi fick starthjälp. Klockan gick, det blev sent, jag tror vi var hemma halv tolv, då var det 14 grader i vårt hus. Det blev att tända en brasa direkt. Lite för nästa dag behövde också tillställas.
Jag bor i det bästa hotell som finns i Bäckby. Trots att ingen välkomstkommite´ fanns där på natten, då vi kom hem, så kände jag mej så otroligt välkommen.
Här kan du lyssna vad lilla Elin sjöng på , när vi hälsa på en dag på hotellet.
Jag ska fundera lite på mina bilder ännu förrän jag lägger ut nån. Det finns en hel del att välja bland , ca.270 stycken. Så ska jag berätta något som kanske kan vara av intresse för någon annan också, men jag måste låta det vila lite. Jag gillar inte att säja hejdå, så jag säger Hej till mina vänner.