Utlovade bilder

Muttha, som jobbade i butiken,
väldigt trevlig att prata turkiska med,
han kunde inget annat....





Här är leende Angel från reseptionen, bara 19 år. Vet inte hennes turkiska namn, men hon sa att det betydde angel. Kanske det var Melek.





Gruppbilden på personalen med en vacker magdanserska, som dansade där en kväll. Från vänster barmästaren från Istanbul, så kommer Ahmed, Atii, kocken Mehmet, och Mustafa bakom. Om namnen blev rätt, vet jag inte med säkerhet.






Bilden på det leende paret , kommer från tyskland. Dom köpte vita guldringar till bröllopet när vi besökte en stor guldfabrik. Dom lovade skicka ett bröllopsfoto, när dom blivit gifta, men dom hade ännu inte bestämt när det skulle bli. Så då var dom utlovade bilderna på plats. Nämnas kan att den unga Ahmed gärna ville till Finland och kolla brudarna och snön. Kocken skulle sluta röka, och det hoppas vi han lyckas med. När vi åkte hade de bara en halv vecka kvar att jobba.

Sol i bagaget?

Det som händer och ger intryck på två veckors ledighet i Turkiet, får inte plats i min blogg, dessutom är det som är viktigt för mej, inte alltid lika viktigt för andra. Min familj har helt klart haft, till en del, lite andra intryck och upplevelser än mej. I Turkiet ville jag inte bemötas med finska, av försäljare, så till slut sa jag, att jag var från Sverige. Annars som kvinna har jag också upplevt att jag inte har något att säga till om, i Turkiet. Om jag summerar lite i stort, som går fort, så är det att i nämda land finns det mycket sol, smuts och skräp bland vanliga vänliga, men också väldigt påträngande och till en del, likgiltiga, onåbara människor. Till en del förstår man, men det är mycket man inte förstår. Man borde ta det på lång sikt, och det tar ju tid. När man är på semester vill man ju mest ha den dyrbara tiden själv och inte ge bort så mycket på sånt, som man tycker är onödigt. Bra att tänka på före resan, vad man vill ha, och på resan, vad man saknar där hemma. Ofta väldigt självklara saker, men när dom fattas en, så är det så. Men man blir ialla fall medveten.
Jag har nog också givit tid åt andra, inte har jag bara tänkt på mej själv, för då va jag ingen, för genom andra blir man någon. I Turkiet när man stiger ur bussen, försvinner man i mängden, man blir till droppen i havet. Att göra sej synlig, kräver en hel del.
Jag är otroligt nöjd med resan för den motsvarade mina förväntningar, trots att hemresan inte blev som väntat. Allt man får i Turkiet vill man inte ha, jag blev sjuk i magsmärtor sista natten, och jag sov bara någon timme. Sista dagen gick i ett töcken. Vi åkte till flygplatsen och åkte till fel terminal, hela bussen fick packas om, med passagerare och bagage, vi gick genom 5 passkontroller, senare på flyget fick jag feber...
Välkommen till Vasa! Eran bil på parkeringen är utan ström.( ingen förvarning)
Bärgningsbil tillkallades, och vi fick starthjälp. Klockan gick, det blev sent, jag tror vi var hemma halv tolv, då var det 14 grader i vårt hus. Det blev att tända en brasa direkt. Lite för nästa dag behövde också tillställas.
Jag bor i det bästa hotell som finns i Bäckby. Trots att ingen välkomstkommite´ fanns där på natten, då vi kom hem, så kände jag mej så otroligt välkommen.
Här kan du lyssna vad lilla Elin sjöng på , när vi hälsa på en dag på hotellet.
Jag ska fundera lite på mina bilder ännu förrän jag lägger ut nån. Det finns en hel del att välja bland , ca.270 stycken. Så ska jag berätta något som kanske kan vara av intresse för någon annan också, men jag måste låta det vila lite. Jag gillar inte att säja hejdå, så jag säger Hej till mina vänner.

Alldeles snart....

Här är en fin låt om solen
2 veckor, det går fort, vi ses då.
Här är en till låt

Tiden går...

Sällan sker något utan ögonblick av varsel ,
det mesta kommer sakta smygande på.
Så kommer också hösten varje år, sakta, stegvist.
När man är uppmärksam och följer med, vet man när det är dags att ta in blommorna, när det är dags för tjockare sockor, dags att skruva upp värmen. Som alla år, så vet jag, att också jag, sakta lever med. Jag kryper in i värmen, och vill undvika kylan i det längsta. Trots att jag vet att allt kommer tillbaka igen så... jag vill int, att det blir kallt! Allt blir så svårt och stelt och fruset.
Att virka filtar värmer på benen en stund , likaså när brasan brinner. Andra uppgifter blir mera viktiga, och det känns av förändringen. Men visst, jag kan inte sopa vintern under mattan. Det snövita täcket kommer jämt tillbaka, ända tills det åter är dags, för förändring. Den är hela tiden närvarande. Min känsla på förändringar har ofta kommit i uttryck i bilder. Den du ser här har jag målat 2003. Den visar, att det hela tiden kommer något efteråt.
Att uppmärksamma förändringen i tiden, att den också har ett mönster. Nyligen läste jag:

Att ta reda på fakta, går sakta
men se saker i stort, går fort.
Här kommer en text som passar till bilden jag målat. Från Psalm 542 vers 1,2.

Fram skrider året sin gång, nu gulna lund och lid.
Farväl med all din lust och sång, du korta sommartid.

Snart suckar vinterstormens röst: allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst, som under allt består.

Lyssna här och se fina sköna bilder
Så jag tycker nog att det känns bra att det inte går så fort, så hinner jag också sakta vänja mej. För visst överlever man alltid vintern.
Det står aningen stilla med virkandet, månne det snart kommer en förändring smygande också här. Den senaste filten blev klar igår. Den blev lite större. 80 x 103. Trevlig att virka. Jag gillar zigzag-ränderna. Säkert virkar jag nåt mer i samma fina upprepade strukturmönster. Just nu vet jag inte vad det nästa ska bli, men vintern brukar vara lång, så kommer tid kommer råd.

Gaffelvirksbeskrivning på svenska

Ja, jag vet, men jag måste ju göra något. Mitt senaste virkande är klart. En babyfilt i vitt, virkad med stjärnmaskor, som jag nyss har lärt mej, men jag kommer genast att börja på något nytt. Ett av mina problem är att jag fort får tråkigt. Att virka samma maskor hela tiden kan tänkas som tråkigt, men det är nog inte det. Men jag har ju förstås just upptäckt en massa olika maskor, som jag vill lära mej använda. Jag vill gärna göra något, trots att jag faktiskt kan låta bli också. Men jag försöker söka efter balans i allt, och jag brukar försöka hållas där mittemellan. Varken svart eller vitt, utan grått. Varken för mycket eller för lite, men det är inte lätt det heller. Må jag bli förlåten om jag överdriver ibland... eller tvärtom. Näst i korgen finns det garn i ljusblått av samma kvalitet, som den lilla babyfilten. Bara att börja på. Nå, det ska ju va nåt nytt till julmarknaden i Bennäs. Och något har jag väl åstadkommit. Hoppas att jag hinner få en plats, dom brukar gå åt som smör i solsken.
Ja, och inte har jag heller kunnat hålla mej borta från forskandet av gaffelvirkningen. Nog har redan en bok blivit lånad. Men virkandet med gaffeln blev inte ännu till belåtenhet, viss träning behövs. Kan det ha något att göra med att jag är vänsterhänt? Jag har nog svårt att förstå beskrivningar också, bilder och det verbala brukar lösa problemet.
Undrar om det finns nyare böcker i ämnet, för den jag hittat är från 1973.
Men jag har hittat en beskrivning på svenska, som jag visar här, eftersom det på min köpta gaffel, inte fanns på mitt modersmål.

En sida att upptäcka är "lexin" så kan man översätta ord från olika språk.
Man bör bara tänka på att använda grundformen, vilket inte är helt lätt om man ska ta reda på ett ord från ett främmande språk. Välj i spalten till vänster, det språk du vill ha.




En bild till från
gaffelvirkningen.


Kanske nåt som inspirerar...

Dagen då det hände....

...var i dag! Nu är busskurerna på plats. Och här finns en bild på en av dom. Den andra längre bort har jag bara åkt förbi idag utan kameran. Så idag var det riktigt spännande igen. Båda två är riktigt lagom och passar in, på måndagen börjar deras funktion. Sedan kortet togs har ännu busshållplatsskylten kommit tillbaka. Nå.... vad tycker ni? Enligt mej ena riktiga tiopoängare.
Det tog 160,5 timmar i talkoarbete. Det blir ju ett ordentligt tilltaget månadsarbete om man räknar det på en person. Ja,
TACK ALLIHOPA, utan er på alla talkon hade det inte blivit av. Jag hoppas att ni alla känner att ni gjort ett gott arbete, till nytta för våra barn. Nu får vi pusta ut
en stund, tills nästa projekt dyker upp...... :) ...........?

Resultat

Det var verkligen spännande, skulle taken passa in på busskurerna? Lite lirkande så satt dom där dom skulle. Det var otroligt, en jättemaskin på gården, som lyfte upp hela historien och så var det klart att spika fast dom. Ja, nu ser man resultatet av flitigt arbete och sammanhållning.
Upprepade kvällar i samarbete har gett busskurer åt barnen. Och alla andra också, men det var i tanke på barnen, som varje dag ska stå ute och vänta på skolbussen, oberoende av vädret, som kurerna kom in i tankarna. En liten mellanstation att pusta ut på.
Det återstår att få in en sittbänk i vardera kurerna och så lite fönsterspikande. Så kommer då den stora maskinen igen, det blir väl ikväll som den ena kuren ska flyttas till den plats den ska stå på. Återigen ska det bli verkligt spännande att se hur grabbarna har funderat ut att få upp och iväg alltihopa. Men dom är otroligt duktiga ihop. Ingen nämnd och ingen glömd.
Tittar in här nu på kvällskvisten efter att ha hört att det inte blir något flyttande av busskurerna ännu i kväll.Kurerna är klara, men den stora maskinen har fått något "skruvasfel", som måste åtgärdas. Hoppas det reder upp sej med maskinen och som alltid, den som väntar på något gott, kan vänta länge...


Ett annat resultat är en gladiol, som jag har tagit in från det förrädiska höstvädret. I samband med inhandlandet av mina pionrötter i våras, så fick jag lökarna till några gladioler. Försökte få någon att intressera sej för dessa, men utan att lyckas, så sent om sider, så planterade jag dom själv i en kruka, och därför är också blomningen sen. Och vilken blomma! Det är bara en som har visat sej av 5. Den har så milda mjuka färger och så fint krusade blad, så man tror att de ska dofta också, men det gör de inte. Fler och fler blommor slår ut på den tjocka stjälken. En riktig höstfröjd.

Mitt senaste inhandlande av en ny hårborste, resulterade i att plasten sprack och handtaget gick av när den föll i kakelgolvet. Synd, för jag hade inte använt den mer än en vecka. Så jag köpte faktiskt en ny igen, men tyckte det skulle vara harmt att slänga den förra, och gav mej själv ett försök att fixa en ny hårborste i trä. Det enda som sparades av den söndriga var gummidelen med alla pinnar, som blev fast-limmad och -stansad med häftpistol i det nylagade trähandtaget, så nu har jag en hårborste a´la mej själv i faner. Funkar riktigt bra att borsta med. Tyngre än den i plast, förstås.

Påtdockan

Det var länge sen jag köpte min påtdocka,
trots att det va en tysk-engelsk-spansk beskrivning på den så var den lätt att förstå.
Min har fyra "spikar". Det finns dom med flera.
Det är nog en grej som passar bra till barn också, som behöver eller annars vill öva upp sin fingerfärdighet. Jag ska ge en beskrivning här,
hur man gör:
Man börjar med att dra ner den tråd man ska använda, igenom mittenhålet på dockan, där den färdigtpåtade tråden ska löpa ut.
Linda tråden, snöret eller vad du väljer att arbeta med runt en av" spikarna" och tillbaka, så det blir som en ögla runt varja "spik".
När du lagt tråden runt alla spikarna, två varv, lägger du tråden på utsidan och lyfter över öglan en i taget med hjälp av en virknål eller liknande,
så fortsätter du på samma sätt, med ett varv i taget, tills bandet är färdigpåtat i den längd man vill ha. Då är det bara att lyfta loss öglorna från spikarna och klippa av bandet. Trä med nål genom alla öglor och dra till lite, så resmas inte bandet upp tillbaka.

Banden kan man ju använda till en hel del,
jag använde banden jag påtade som handtag till en liten väska jag virkat.(17 cm hög~) 16 små mormorsrutor behövdes, 5x5 cm, det gick ganska fort. Mönstret finns här .Fast jag har ju gjort den på mitt sätt. Sen sydde jag små vita pärlor på den. Vet inte riktigt vad jag ska ha i den än. Kanske det blir en julklapp.

Nu samtidigt med dehär mönstren så ska jag förklara kräftmaskkanten lite mera, den var lätt att virka, den kan användas när man vill t.ex. avsluta en toffla el. mössa, vante eller varför inte en väska, eller som jag, kanten till min grytlapp.
Man virkar från vänster till höger med garnet på arbetets baksida. Man sticker in virknålen framifrån i nästa maska till höger. Så gör man ett omtag och drar igenom öglan till framsidan så att det nu är två maskor på nålen. Gör ett omtag och dra sedan garnet genom båda maskorna, och maskan är färdig, fortsätt virkningen och när det är klart tar du ihop varvet med en smygmaska i första maskan.
Annars så tror jag nog att jag så småningom får söka efter en bok om gaffelvirkning. Eller åtminstone fråga någon om hjälp. Det verkar bli lite svårare än jag hade trott. Har du några tips? Har du gaffelvirkat? Strömsös lilla film vill ialla fall inte visa sej i min dator. Och alla sätt att sätta ihop de virkade banden förblir ett mysterium för mej. Ända tills.....

Arbete läggs till

Eftersom vi är många som har med busskursprojektet att göra känns det som jag behöver blogga om det. Dessutom så känns det riktigt bra att projektet går framåt. Igårkväll har man lagt på takplåten, och målat hängbräderna, bytt lite material, och målat insidorna på kurerna. Jag var för snabb att tro att vi skulle få upp taken redan, de står och väntar och bidar sin tid. Ibland ändrar man sej när man håller på, för att man ser att det blir enklare så. Och visst är det enklare att spika ett tak på lägre höjd, än att klättra på stegen. Det finns maskiner och då ska de använda sådana, säger de, till att lyfta upp taken. Ja, ännu är det kvar, men jag ser dem redan där de står på sina ställen, busskurerna.
Allt går relativt bra. 94,5 timmar har använts här på gårdstalkot tillsvidare. Kvällsarbete är tungt, mycket av energin har gått åt redan i dagsarbetet. Idag är det i tur att måla foderbräderna vita, eller om det heter kantbräder. Vädret är inget vidare, och igår målades en hel del också. Det tar sin tid innan det torkar, det borde vara varmare för oljefärgen att torka, fukten i luften gör det heller inte bättre, det torkar låååååååååååååååångsamt. Igår kom några på besök och kollade, roligt när någon kommer och ser hur det går också. Nu ska det väntas på att färgen torkar, lite i allafall :)

Talko-anden

Hammrarna ligger och vilar på busskurstaket, efter gårdagens intensiva arbete, före mörkret avslutade kvällen. Det är roligt att byns "karar" ställer upp, en efter en, och gör en insats för våra barn och alla andra, som kan tänkas använda busskuren. Och så alla kvinnor som väntar hem sina "karar"som är på talko, något som också är väldigt tålamodsprövande ibland. Min lapp på diskmaskinen:

"tå man hjälps ååt gaar i läätt"

har fått en till betydelse för mej. Att bygga två busskurer är ingenting man gör i en handvändning, ibland får man göra en sak två gånger för att det ska bli bra. Det är mycket mät-ande, kap-ande, prat-ande, mål-ande, såg-ande, tänk-ande, gör-ande, hamr-ande.
Det är en ande i det hela, om ni förstår min ordlek.
Ikväll fortsätter "spikantalko". Och det känns riktigt bra att se hur busskursprojektet hela tiden växer. Bräder läggs till och något sågas ifrån. Ikväll ska kanske ett av taken resas. Spännande, så kom och titta om du har tid.
Jo, hittills har 69,5 tim lagts ner på arbetet med kurerna, ikväll får vi lägga till lite mer.

Så lite om virkandet,
en gruva att gräva i , och lära sej virka ännu mer.
På Prisma hittade jag en "netting fork", alltså en virkgaffel. Ända sen jag såg hur man använde den i Strömsö, tv-programmet, har jag önskat mej den. Ser att det kan finnas olika modeller på gafflarna. Dethär får sparas i lådan och tas fram i vinter tror jag, just nu är det annat som tar tid.
Så har jag också virkat en pannlapp i vitt och ljusbrunt, av alla färger man kan ha på en pannlapp! Men jag ville göra den lika som hennes, hon som va så snäll och visade mej en hel del om virkandet, så då blev den det. Fast ett varv större blev den, av misstag, så det är lite mer att ta i, om man säger så.
Kanten runtom, som avslutar det hela, var också nytt för mej, och då virkar men baklänges, nåt som heter kräftmaskkant. Inte så svårt som jag trodde. Ännu är jag inte heller så jämn på handen, så den är inte lika slät som modellen.
Men jag är nöjd. Det är förresten en skön känsla att sjunka in i.
Ja, då ska jag fortsätta med nåt annat, vi hörs .....................................................................