Själv så tycker jag livet är viktigt och inget att slarva bort. Jag tycker att jag borde känna mej själv men upplever ofta övveraskningar på hur jag beter mej.Jag vet att jag lever blott en gång, och att jag önskar att det va´ som jag ville. Men, det är det inte,eller det blev inte som jag tänkt mej, och det är väl för att livet har gett mej olika val. Jag har fått många illa träffar, och de har också gett mej nya val. Så alltid kan jag säga att det kunde varit värre. Jag måste försöka, om jag lyckas återstår att se. (Och vem är det som dömer?)
"Om jag hade en vecka kvar av mitt liv..."då tror jag att man verkligen skulle veta vad som är viktigt. Några av mina svar skulle vara, att jag vill: -släppa taget,- leva idag, -älska mej själv, -uppleva något vackert, -värdesätta andra, -dela med mej. Men verkligheten säger mej något annat också, allt dethär kan hända och vara, i min vardag, om DET är det, det går ut på. Så är det också en av orsakerna till att jag känner att jag ibland reagerar så snabbt, i tanken att: dethär måste jag hinna nu, genast, jag kan inte dröja, jag lever ju nu. Men trots det tycker jag om min motsats, sävlighet.
Så kommer förståss tanken in, att vara realistisk, och inte tro att allt bara går av farten, det behövs något annat också, vad det nu kan vara, lite hjälp på traven kanske, en annan ekonomi,ja, vad som helst som får en att tveka lite, och det är ju också mänskligt. Man lever ju inte ensam i värden heller,och man får lov att ta hänsyn till andra. Ibland står det nån ivägen, när man ska sätta ner sin fot.
Något av det här gjorde att jag 1991-92 gjorde en grafik som heter:
Att låta sej förändras, att låta sej påverkas. Alltså en kvadrat, en cirkel och en triangel, som visar hur vi möts, hur vi är, och hur vi tar åt oss, och hur vi blir. Den bilden kan säkert också förändras... det gjorde den, redan 1993 bled den målad i olja...
och sen...?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar