Det har varit aktuellt med stenar den senaste tiden, jag tänkte på meteoriten. Stenar är en sak som är ganska så rolig att fundera om. Jag gillar stenar, ibland samlar jag dem.De finns i ett otal. I alla tänkbara former och färger.Vissa slipas och bearbetas. Vissa är magiska lyckostenar. Alla har dessutom ett namn, och vissa är sällsynta och inbringar en stor summa pengar, om rätt köpare finns. Vissa finns i rymden.
Min sten finns inuti mej, den har växt till sej under en längre tid, vet inte hur länge, så nu är den ca. 2 cm i diameter. Den har stundtals varit till besvär och varit elak.
Så nu i februari ska min sten tas bort, alltså gallstenen. Den har nött mej tillräckligt. Jag skämtade och kallade den till min diamant. Jag önskade att den va´det. För då skulle jag kunna sälja den och ha lite nytta av den. Hittills har jag ju inte varit det.
Jag fick iallafall höra, att den trots allt kan vara riktigt fin, fast det inte är nån diamant. Så i bästa fall kan jag försöka fixa den till ett smycke. Den har ju varit en del av mej. Men den passar bäst på utsidan. Kanske den blir till en berlock. Ska se vad det blir, ett tag ska jag ännu vänta, men jag återkommer väl om saken sedan, om den inte blir bortslarvad.
Mest av allt tycker jag nog om slipat glas. När jag kan se rengnbågen, blir jag så lycklig. Säkert också för att mitt namn betyder regnbågsgudinna. (och alla har mej i sitt öga) Annars har det nog att göra med att jag tycker det påminner mej om glittret i vattnet, solens reflexer. Jag älskar ljus, däri finns alla färger, när det blir mörkt försvinner alla färger. Trots att vi behöver mörkret, och det finns där, så är det nog ljuset, som ger allt. Bilden heter: Och ljusets gåva blev färgen. Efter regn kommer solsken, och jag tror inte att jag kan få för mycket av solsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar