onsdag 30 december 2020

Att sakta återgå...

Anmäl om arbetslöshet, det ser ut som allt förändras snabbt nu. Men jag konstaterar lugnt att systemet för tillfället har mej med i listan. Jag får väl återkomma med förfrågan om kontakt efter helgen...                       Just nu känns det ju ganska bra, fast Coronan har en tendens att få folk i leda, samtidigt som den får en att rycka upp sej. Man borde nog jobba bort tiden, så att man inte tänker för mycket på situationen.                  Mitt jobb, bagerijobbet försvann efter 4 månader, och nu är situationen annorlunda. Nu är det inga pepparkaksdofter, och inga korta samtal i arbetet, ingen att skratta med. Där fanns små problem att lösa, nya saker att lära. Och nog fick jag en del ny visdom att använda. Jag tränade upp nya förmågor, kanske lite onödigt, men ändå viktiga just då. Så jag måste ju ta det med ro.

 Snart är det nya året här, och jag har länge väntat på ett vaccin som ska rädda oss igen, från en för mej första gången upplevd farosot, som vuxen. Igen, skriver jag, för det har ju hänt förut i det förgångna, med andra virus. Minns inte så mycket om det då det är så länge sen. Men nog hoppas man att det så småningom ska fasa ut denhär gången också, och försvinna...

Så länge jag jobbade blev det lite mindre pysslande, men det blev nog en del iallafall. Tuuri besökte vi också för att julhandla lite och få lite stämning, och det fick vi ju verkligen. Masker och handsprit är ju numera vardag. Tur att det hjälper... vi sydde åt oss en kväll, och det var ju riktigt roligt. En hinterglasmålning skapades också, och då det uppstod lite smärre problem, så provade jag ett nytt sätt, och graverade med ett diamantstift. Blev nog ganska nöjd med resultatet. Det är alltid svårt att fota bilder med glas på, det kommer lite extra blänk...



hemsydda masker...

inramade mandalan

under arbete med pepparkaksmandalan

Så virkade jag en pepparkaksmandala, som jag gav bort. Det var nog ett litet terapiarbete, som passade bra, då man tänkte på arbetet man gjorde i bageriet. Om hur man hjälpte till, så att så många som ville ha pepparkakor skulle få det, och tankarna just då, omkring, hur dom gjordes, upprepade procedurer, vi som var där, och allt sånt. Mandala kan man ju göra av vad som helst. Man kan göra den ute i naturen av stenar, frön eller kottar. Det är ett minne av en stund i tiden...ibland försvinner den, då naturen tar hand om den...

Saffransglass

Eftersom jag förut fick reda på hur man kan laga egen glass utan glassmaskin, i ett svenskt tv program, så dök tanken upp igen. Det passade mej utmärkt till julen, och så blev det kvar, så det blir repris på nyår. På bilden har jag gjort marinerade apelsinklyftor med vanilj, och så lite sockrade björnbär. Björnbären tyckte jag var en riktig höjdare till saffransglassen. Glassen gör man av 4 dl vispgrädde och en burk med sockrad kondenserad mjölk. Vispa grädden toppig, och lägg till kondenserade mjölken, plus om du vill ha nån smak, men mera socker behövs inte.  Lägg i en lagom form och in i frysen i 6 timmar, så är det klart. Lägg gärna plast i formen så får du lättare ut den. Så kan det hända att reseptet står på burken också...


Så stickade jag ett par långsockor att ha då det blev riktigt kallt... jaaa det ju blev lite "siochså" med det. Ännu har det inte blivit så kallt att jag behövt ha dom. Men det kommer väl det också. Förr eller senare...

Ha det gott nu, och kom ihåg att ta en kaffe nu och då...



Inga kommentarer: