Höstlykta

Höstmörkret börjar tränga sej på, och som vanligt blir jag alltid intresserad av ljus, denhär tiden på året. I år fick det också början med att grannen virkade färdigt en lykta från fjolåret. Den hade hon köpt som hobbypaket från en hantverksmässa. Den skulle tovas. Jag besökte hantverksmässan i år i Seinäjoki, och där fick jag också en hel del inspiration.
Min lykta blev en egen upphittad version, utanpå alltså, och nu då den lyst så vackert ungefär en vecka, så kom jag på att jag ville fixa en till, men lite annorlunda.
Det passar ju också bra till Alla Helgons helgen, att virka en lykta.
Vid senaste besöket i Kokkola, hittade jag en låg rak glasvas som passade, fast jag hade tänkt mej en färgad. Kanske den hittas så småningom... Ett passande garn är ju, Rose Mohair, fast det säljs inte så mycket just nu. Och ifjol hade dom det med glitter, om jag inte minns fel, men mitt har tagit slut, så det blev en till vit variant. Sådär lite fint lurvigt mjukt är det.

Mönstret till blomrutan hittade jag på en engelsk blogg med namnet Lavender and Wild Rose. Hon hade använt den till en väska. Den är inte svår att virka. Besök hennes blogg om du vill kolla mönstret...lite cluster ska man virka...

Blomrutan

 Lycka till...

Ett par timmar senare är lyktan klar...

Nu har jag tre...

Vart jag mej i värden vänder...

Mini-nallen, 8 cm

Jag vet att man "borde" blogga regelbundet...men,men,.. så lätt är det inte.
Men plötsligt en dag, så är man redo för ett nytt inlägg igen.

Sen sist, så har sommaren varit mycket föränderlig. Både i väder och omställningar. Man får ta emot allt, och försöka klara av det allteftersom. Sommarens sorger har blandats med allt som sommaren bjudit, kanske tack vare den som man orkar. När man mister någon, finns det vackra i livet inom räckhåll, och tröstar.  Man blir mera medveten om att ta vara på det man har, för livet har inga repriser. Det förgångna kan man inte ta på, det finns i våra minnen, men framtiden kan man påverka. Så jag försöker att inte sörja det jag inte har, utan glädjas åt det jag har. Faktiskt så låter det så lätt. Och till en viss del, är det sant. Trots det, så tror, jag att man kan gråta, och jag minns hur en väns syster, när jag var liten, läste en vers som lyder ungefär så här: "Tidens tand, som torkat så många tårar, ska låta gräs växa, även över dessa sår"

Åland i mitt hjärta

                                       

Bland allt som jag gjort i sommar, finns det saker som jag alltid kommer att minnas. De otroligt varma dagarna, var ju för varma. De som jobbade borde ha fått "siesta".

Själv satt jag mest i bilen då, stickade lite nya sockor och reste från hem, till Åland och vidare till Sverige, med jämna uppehåll, och över till Finland igen, via Haparanda. Jag hade fått träffa vänner som jag sällan träffar. Uppleva nya saker. Det blev en resa till, den var till Storkyro, där de hade gammaldagsmarknad.
Sakta övergår sommaren i lite höst, som fortsätter sitt antågande. Fjolårets storm, fick skorstenen att rasa på vårt gamla hus intill. Nu när det blev svalare, har muraren gjort sitt och det blev riktigt bra.
Så har vi planterat 2 nya äppelträd, ett för framtiden, och ett för barnen.
Kanske det blir fler träd senare... Hoppas nu de klarar av livet, och får ge sina glädjande skördar. Vi hjälper till så gott vi kan.

Mina sydda ugglor i jeanstyg

Pappersuggla

Saltade kantareller

Svampar har vi plockat ganska mycket,
eftersom de ploppat upp ganska så bra. I år hittar man också lite Karl-Johan. Svampar har jag alltid förvällt, packat och placerat i frysen. Efter att ha läst att kantareller blir segare och beskare efter frysning, så tänkte jag prova att salta dem. Förra gången då jag tänkte göra det, var då vi ville laga svampsallad av dessa, men det blev aldrig av. Men nu så ligger en omgång gula fina kantareller i en burk varvade med grovsalt, för att senare läggas i blöt över en natt, och lagas till något önskvärt. Egentligen så ska man ju inte salta kantareller, utan det är bättre att använda riskor. Men nu hade vi inte hittat dem denhär gången, så då fick det bli kantareller. Ännu finns tid kvar att plocka riskor, om man vill utsätta sej för älgflugorna. Och så har jag ju lånat pappas bok "Hulluna sieniin," som är full med finska recept på svamprätter. Det blir en sak, att klura ut allt på svenska.

Bland allt som jag handarbetat i sommar finns amigurumi med också. Så jag får lov att säga;
"säg aldrig aldrig, för man vet aldrig".
 Jag trodde som sagt aldrig, att jag skulle virka amigurumi, men nu har jag gjort det i alla fall. Ugglor,och en nalle. 
Dessutom så har jag börjat virka en ny serie med möbeltassar. De behöver virkas hårt och en aaaning mindre än benet, knappt så man får på dem, då blir de tajta och bra. Jag har ju haft dem en tid, och de borde kanske aldrig ha tvättats, utan bara borstats av, med en fuktig borste. Inte för att de inte skulle klara av vatten, för det gör de, men det har gjort dem en aning lösa, så de lossnar ganska lätt. Man kan ju sätta en liten bit dubbelhäftande tejp under stolen, och sätta tillbaka möbeltassen, men nu vill jag nog ha nya. De känns och ser ut som gamla sockor. Och nu har vi ju haft dem i 3 år. Sockor i regelbunden användning blir nog också uppnötta. Utan möbeltassar vill jag inte vara, de borde finnas mera, men vem vill virka till den mängd stolar som exempelvis finns i ett cafe, men det är faktiskt där de skulle behövas, mycket illa oljud skulle då försvinna. Men det finns ju så många modeller på stolar också...suck. Kanske framtidens stolar får automatiskt tillsatta möbeltassar i modernare tappning. Man kan ju alltid önska sej...men då kan man kanske inte såga av benen om man vill...

Mina små ugglor i blåbärsriset.

TV-stolens fotpall

 TV-stolens fotpall har sockor på sen läge, det passar bra. 

Det finns ju enfärgade sådana också.

Mina ugglor, med Marias i mitten.

Knapp-halsbandet

Knappar tycker jag om, smycken också, 

nu har jag kombinerat. 

Detta tack vare andra som inspirerar.

Pimpa cykeln

Flera gånger har jag sett då man har pimpat cyklar, och då tänkt att det ska jag också göra en dag. När vi var till Tallinn över påsken, såg jag en pimpad cykel igen. Och nu infann sej lekheten ännu, då vi kom hem. Det var ju riktigt roligt att fixa till sin egen cykel, som annars är ett reparerat  roskisfynd, sen många år tillbaka. Jag har ännu inte velat köpa nån ny. Den passar så bra utan några vajrar, och allt fungerar ändå, när jag växlar :o)
Cyklar gör jag mest på sommaren. Men så fort snön är borta, så kommer den fram från vinterförvaringen. Berättas behövs väl att dukarna i hjulen är loppisfynd, själv skulle jag inte ha velat virka egna  dukar och använda till dethär, det tar tid, och om man får dem för nån euro, så nämns man använda dem. Sadeln och styret blev däremot påvirkat av mej. Styrhandtagen kan man dra av, och ta in om man vill. Sadeln får mest ha en genomskinlig duschmössa på, så den alltid är torr. En sådan mössa kan jag tipsa om att är bra att ha runt skorna, om dom är lite smutsiga under, och behöver skyddas från att skräpa ner, när man lägger dem i en väska med annat innehåll.
Tycker ännu att korgen framtill kunde ha en sydd påse med spetskant. En vit. Men den har jag ännu inte fått till. Det vita blev det nog av att dukarna var vita. Ringklockan fick en ny plats eftersom styret blev för tjockt , och fastsättningen inte räckte runt mera.
Har du hört den här; Ställ inte cykeln utanför stället, ställ cykeln i stället i stället.

Kön bakom mej

Kön framför mej

LULEÅ STORLOPPIS

Min senaste resa var till Sverige, för att kolla den största loppmarknaden i landet. Inga större fynd gjordes, men det var ju ändå roligt att se. Här kommer några bilder.

Inne i den stora hallen

Runkrokning, avig och rät

Nyaste krokvirknålarna

Strax före påsken besökte jag Jakobstads Garn affär, efter att ha sett på datorn att de nu hade krokvirknålar. Jag har länge sökt efter en i metall som inte är så tjock på mitten och samtidigt har lika stora krokar i båda ändarna. Nu kunde jag inhandla en i turkos, nummer 4.  I butiken fanns mycket inspirerande, och biträdet var väldigt trevlig och tillmötesgående. Vi pratade om krokvirkningen och jag berättade att jag ju ännu bara kan klassisk krokning.

Nästan genast ville hon visa hur man krokvirkar rät och avig, vilket jag numera kan, efter att jag tränade på dethär i bussen på väg till Tallinn på påsken, för att inte genast glömma det hon visat.
Annars finns det nog på youtube också om man letar...

Provvirkning med nålen från Garn

Här går man in till Karnaluks

ITallin fanns blandannat en stor hobbybutik, med namnet Karnaluks, vi åkte dit med vår buss. 

Besöket beräknades inte ta så länge. 1½ timme var reserverat, efter ett tag i den stora butiken, hörde jag damer som tidigare besökt butiken, prata om att det säkert tar ½ timme i kassan. Så då fanns det bara 1 timme kvar, att försöka hitta något oplanerat och åtråvärt att  handla hem.  Eftersom besöket blev så kort, så hann jag inte ta några kort, eller jag glömde helt enkelt  bort det. Men en bild på var man går in det hann jag ta, fast det ser helt betydelselöst ut på utsidan, så var innehållet destomera överväldigande. Denhär butiken kommer jag sent att glömma. Där fanns allt man kan önska sej i handarbetsväg, verktyg, garn, band, tyg, pyssel, pärlor, metalltråd...jag önskar att den butiken fanns lite närmare, så man kunde besöka den lite oftare. På adressen som följer, har jag hittat bilder från Karnaluks, så om du vill titta så...
http://alice-in-passionland.blogspot.fi/2013/01/tallinn-karnaluks.html

Efter tredagarsbesöket i Tallinn, började jag rundkroka ett par muddar, som jag sedan kombinerade med stickning, och resultatet blev ett par vantar...

Rundkrokade muddar på stickade vantar

Lagom stol med nya möbeltassar

Den nya stolen till höger

I alla 18 år har jag suttit och aldrig fått fötterna i ordentlig kontakt med golvet, på de stolar vi köpte till vårt kök. Jag är ju strax över 1,50. För ett par år sedan lessnade jag på eländet, och lagade mej en pall att ha under fötterna, för mannen ville inte att jag skulle såga av benen på stolen. Våra stolar är ganska så patinerade av användning, att om någon annan haft dom, skulle de säkert redan för 10 år sedan bytt ut dom, men när jag nämnde det för grabben sa han, att de är ju hela...så kanske vi ska ha kvar dom...Förra veckan så hitta jag en nästan likadan stol på retro, och då tänkte jag att jag kan ju pröva med den, och fixa den som jag vill ha den, så den passar mej. Jag sågade av benen 3 gånger, för jag trodde väl inte i min fantasi att det behövdes hela 7,5 cm innan den skulle va den höjd som passa mej, och så hade jag inte räknat in höjden på dynan, som kom till efteråt. Jag brände bort lacken på den, och den är nu ganska mörk, men inte mera ytbehandlad än sandpapprad,och avtorkad, eftersom jag tänkt att jag kanske ska måla på den ännu.

Mina möbeltassar

Men ett par nya möbeltassar behövdes, det märkte man genast man satte den på golvet. Och eftersom de på den gamla stolen inte passade, så behövde jag fixa nya.
 Jag tog ett kort, för att man ska kunna se hur enkelt man kan fixa dessa om man gillar att virka. Jag har ju förut skrivit om mina möbeltassar i bloggen
Lägg upp luftmaskor och mät omkring stolsbenet hur många som behövs. Lägg ihop till en ring och virka fastmaskor hela tiden runt, till den längd du vill ha, och räkna med det som kommer under benet också, från mitten. Sen är det bara att trä tråden genom luftmaskorna i första varvet och dra ihop, knyta och fästa. Det verkar lite knöligt det man dragit ihop, men det formar sej allteftersom. Har du som jag, ett stolsben som är kantigt, så kommer allt att forma sej som det ska, då du trär på, och det kommer lite tryck på stolen.
Enligt mej är det här värt besväret, både för golv och ljud, och så ser det ju trevligt ut också.  Använd riktigt ullgarn, som håller de formen om man tvättar dem. Man kan borsta av dem med en borste då man städar, för de samlar ludd under. Mina första möbeltassar funkar ännu...och jag vill inte va utan dem...och det blir säkert bra att ha en stol som passar också, och inte trycker på låren.

Lysande

Lysande

Barnfilten blev klar i går. Jag trodde nog att det skulle ta längre,
men jag har ju faktiskt haft tid, att virka mycket. Mönstret hade
jag hittat på Pinterest.
Det blev inte mycket kvar av det lysande garnet.
Och som alltid, vad ska jag hitta på nu då...
Det finns massor av ideer, men ibland ska man ju ta en paus...
Och ibland blir inläggen riktigt korta...
Som nu...

Det snöar och blev vinter igen.

Fastlagsmusslor

Vädret är konstigt, idag har det ju regnat och man tycker att man borde läsa en bok. Men som vanligt så virkar jag, eller stickar, eller målar, eller bakar...eller nåt. Om jag inte är på jobbet... Tidningen Öt läser jag ju nog på morgonen, då jag öppnar mina blå. Och ibland så får man ju Samarbete, på eftermiddagen, februari 2014, bjuder denna gång  på ett recept på fastlagsbullar med kokos. Dom "vanliga" bullarna med grädde och mandelmassa, eller sylt, får denna gång ge vika för dethär receptet. Dessutom så tyckte en arbetskamrat, att de köpta bullarna ju såg ut som musslo, och jag nappade genast på ide´n. Sockermassa skulle man ju använda, så det passade bra till "musselide´n".
Receptet ändrade jag bara så att det passade att baka på 5 dl vätska istället. Lite mjöl och margarin till, och så ska det ju va vaniljsocker. Receptet finns ju på Samarbetets sida, om du skulle få lust att prova. I affären fanns ingen tropisk sylt, så det fick bli en blandning av aprikos och apelsinmarmelad.
 http://www.yhteishyva.fi/live/samarbete/201402/mat/fastlagsbullar-med-kokos/014355

Vantarna med en Lettisk fläta och Norska granar

På nätet finns allt möjligt och omöjligt...
Jag är ju med i Pinterest och "Pinterestar", eftersom jag gillar att titta på bilder. Det finns en hel del mönster också, och jag lånade faktiskt en bok häromdan, för att kunna prova sticka ett par mönstervantar jag sett, som var så fina. Vantarna blev en stor herrmodell, men jag var lycklig över att ha klarat av att sticka en hålspets. Och varje gång jag får något klart så tänker jag att nästa gång så ska jag göra si och så...

Garnet heter Bravo

Ett annat mönster som jag tyckte skulle passa till en barnfilt, hittade jag också bland alla dessa bilder. Det lysande garnet köptes från den stora bybutiken i Tuuri. Det tar nog en stund innan den blir färdigt virkad. Förresten, visste ni att butiksägaren;Vesa Keskinen blivit pappa nu?
Grattis, det blev en Brasilianska.

Rundkrokade vantar

Rundkrokade vantar

Lägger in en bild på rundkrokade vantarna.

Man har en virknål med en krok i båda ändarna,

och vanligtvis använder man två garner av olika 

färg, för att strukturen ska synas. 

På youtube finns det nog filmer om hur man rundkrokar.

Det tar tid att kroka, men det blir fint då det ser lite vävt ut. 

På baksidan ser det ut som avig stickning.

Det var inte heller så svårt att ta ihop, 

eller göra tummen. 

I den klassiska krokningen tar man ihop två lodräta 

maskor varje varv, i sidorna. Efter första hoptagningsvarvet 

ser man maskorna som ett v, och man tar ihop

den före med den hoptagna från förra varvet, 

 likadant med den andra, fast omvänt.  

När man har ca 4 maskor kvar på båda 

sidor, kan man nog ta ihop dem alla.

När man gör tummen, hoppar man 

över det antal maskor man vill ha på 

på bredden och lägger upp samma 

antal luftmaskor istället, man fortsätter att 

virka som innan, och nästa varv virkar 

man i dom lm man hade lagt upp . 

Det bildas ett hål, och det är lätt 

att plocka upp dem, 

då man börjar på tummen.  

Övningsvantar...

Vantarna jag stickat med mönstret från  Året Runt, 

och som också finns i den nya boken det skrevs om, 

blev klara idag. De ser ju fina ut, men jag är inte nöjd.

Förra "finvantarna" blev bättre. 

Men det positiva med saken är ju, att jag nu kan sticka en kil-tumme, och en lettisk fläta. Jag använde mest  Impivaaragarnet, men det färgade är ett annat. Däremot blev storleken en annan än jag tänkte mej. Vantarna blev för långa och  tummarna likaså. Tummarna kortade jag av, men längden på vantarna blev den samma, 16 cm från tummen, (mot mina 13 cm.)  Själv kan jag inte ha dem. Inte heller min man, trots att han har stora händer, då var den för smal... Såg också svårigheter med att ändra mönstret, som att minska, alltså korta av dem i storleken. Det här blev alltså ett par övningsvantar. Ibland vill man inte riva. Så kanske man ska planera ännu mera... för att lyckas... Och jag VET att det finns andra som är duktigare att sticka, men jag vill ju gärna lära mej. Och nu har jag gjort en massa misstag, som jag får ta lärdom av.

Tips;

Så kan jag ju tipsa om du ska sticka efter ett diagram som i det här fallet, och har svårt att få till den andra tummens kil. Har du en skanner, kan du skanna in bilden och svänga den där, och skriva ut. Och det är ju bara kilen man behöver vända, allt det övriga är lika.

Bilderna man har, alltså diagrammen, är också ganska små rutor och det kan vara svårt att hålla reda på varven. Jag löste det så, att jag hade en metall-låda, som jag lade mönstret på, och så hade jag ett magnetband på mönstret, som jag flyttade uppåt för varje varv.

Lettiska flätor

Mina "finvantar" i 7 bröders garn

Just nu är det inget vantväder precis, men nog kommer kylan alltid nångång tillbaka, och då kan det va bra att ha, ett par vintervantar. Nyligen fick jag 2 nya mönster, och det var finvantar, som det hela handlade om, och de var nog så snygga, att jag ville prova. Förut har jag ju provat tvåändstickning, och det påminner ju om det, fast man stickar med två eller flera färger och så kommer ett mönster eller flera till. Jag hann börja med ett par krokvirkade vantar emellan, men när jag fick det andra mönstret ville jag genast sätta igång och sticka dendär lettiska flätan. Tre gånger fick jag börja om från början.
Man lägger upp ett antal jämna maskor, med två trådar av olika färg. Första varvet stickar man som vanligt, och varannan färg.  Det stod inte i beskrivningen att man ska ha trådarna man stickar med framför arbetet, och inte bakom som vanligt, då man stickar flätan, och så stickar man rundstickning på 4 stickor. Fram och tillbaka går inte.Samtidigt är det ju också en vits med att på andra varvet, ta trådarn över och på det tredje varvet trådarna under, det garn man just har stickat med. Den andra vanten har jag ännu inte börjat med men den ska man sticka flätan tvärtom på varv 2-3 så att flätan lutar åt andra hållet. Mönstret jag provar är från Året runt. Finvantarna kommer från Allers

Lettisk fläta och krokvirkat
                                                                                                                                                                                                                Såhär stickade jag den Lettiska flätan: 

Varv 1 stickas som vanligt (54 maskor sammanlagt på 4 stickor, varannan vit och varannan svart)
*1 rm med ex. vitt, 1 rm med ex. svart* upprepa till varvets slut
Efter dethär ska du ha båda trådarna framför arbetet, och inte bakom som vanligt.
Varv 2 ta garnet över det garn du just stickat med varje gång.
*1 am med vitt, 1 am med svart* uppepa till varvets slut

Varv 3 ta garnet under det garn du just har stickat med varje gång
*1 am med vitt, 1 am med svart* upprepa till varvets slut.

På adressen nedan kan du se hur du stickar en tumkil
http://www.garnstudio.com/lang/se/video.php?id=134