
Ibland finns det underbara helt nära, om man tittar ordentligt, inte alltid så lätt att upptäcka om man befinner sej i en gråzoon, och upplever alla dagar lika. Denhär blåklocksslänten finns helt nära oss, och före det var den helt gul, full med
maskROSOR. Nu är den blå som ett hav, helt fantastiskt vacker. Jag måste helt enkelt kliva in i bilden och uppleva blommorna på nära håll. Då fick jag se att alla inte var blå utan det fanns ljust, ljust blålila av dem också. Så här är nog sommaren bäst, mitt bland blommorna. Och medvetet av mänsklig hand är de inte heller sådda, vilket jag trodde. En sånhär upplevelse får mej att vilja måla. Så vem vet, kanske det blir en målad bild av just dethär havet.
Tiden går och vissa planerade sysslor blir gjorda, medan andra får vänta och bida sin tid. Bondpionerna blommar. Våran trädgårdsgång blev klar för en tid sedan. Just nu får gräsklipparna sej en ordentlig genomgång, och ett planerat fönster till Hilja Vilja har tagit fart. Kanske det blir klart till gossens konfirmation. Jag själv har haft en regnig ledig månad med små solglimtar, men nu så jobbar jag för andras semester i 5 veckor. Lite mera lön alltså.
Nu är det kanske dags att presentera HiljaVilja
Alltså: Till Hilja Vilja vill ja'.
1 kommentar:
Klockängen har jag också många gånger tittat på då jag susat förbi. Otroligt fint! Förresten, Natalie kom just hem med en sten som fallit från ett hjärta...var det den som fallit från mitt månne? Om det var nån annans så måste hon föra den tillbaka :)
Skicka en kommentar