Plasta in

Burken före

Ett förslag till en pysselkväll, fixa
                  din egen
         kakburk.
Plåtburkar finns av alla de slag, så också plast.
Har du en lagom burk kvar efter köpta kakor eller
godis, som har lock, kan du  göra om den till din
egen kakburk. Förslagsvis som denhär på bilden. 
Plasta in den med bokplast eller heter det plastfilm, 
min råkade bli svart. Men det finns
ju alla olika sorters färger och mönster att välja i 
hobbyaffären eller bokhandeln.
Ett lämpligt handtag, från loppis eller järnaffären,
eller du kanske har ett överblivet liggandes i nån låda.
Slå små hål i locket och skruva fast.
Botten innuti kan man ha som den är, eller så fixar

Burken klar

man en liten duk. Jag gjorde min i en plastlaminator,
och jag skulle ha satt spets-tårtpapper i den, men det var
 lite för stort så det blev en tygbit istället. Laminerar
du, ska du ju klippa plasten först efteråt. Har du ingen
plastlaminator kan du förslagsvis bara limma i hop två
genomskinliga plastfilmer mot varann, med exempelvis
spets-tårtpappret emellan.
Ja...sen ska du väl baka något...?
Eller ska du fylla den med något godis
Ge bort den till jul...fixa fler....måla den i stället....
Kanske den ska ha en knopp och inget handtag...

I år finns det massor av trattkantareller.

Flakabrädet blommar

Vita vantar med stickat mönster

En tjock babyfilt med virkad spets runtom och min svarvade ljusstake

 Virkad babyfilt med tillhörande lakan med spets och dyna.

Äntligen ett par stickade sockor

Till vinterskorna

 Äntligen har jag fått lite flyt med stickorna, det tack vare upprepade försök, och så finns det nån som hjälper en på traven lite.Trästickorna är faktiskt riktigt bra för mej, när dom inte hela tiden ramlar ur. Till vinterskorna har jag försökt mej på att sticka en sorts mudd som jag hittade mönster på i en blogg. De ser ut att va sådana man lägger som skydd åt hästen runt hoven. Försökte mej också på en egen version av Pippi vantar.

En solig dag hade jag burit ut den lånade svarven och försökte mej på en egen ljusstake. Ikeas vita träljusstake, fick va lite förebild. Ett vedträ trycktes fast och så hade jag riktigt roligt igen, tiden flög iväg. Nu efteråt har den spruckit lite i den nedersta delen, men vad gör det. Fick också höra att den påminner om en pepparkvarn... nå, då passar den riktigt bra till julens matbord...

Bränt flakabräde

Omålat snickat flakabräde i björk

  Idag har jag haft tur, fast retrobutiken i stan var stängd, så fick jag syn på folk därinne, och fick handlat en riktigt fin läderstol som jag sett där dagen innan, till sonen, på jobbet blev jag bjuden på hembakad gris, dom med socker på ...mums.
Så ska min fina Citroen  skruvas lite, hoppas det går bra. Avgasröret denna gång.

Snickaren Roy Nordlund från Wärnum

Jag har också lovat idag, lovat att blogga och sätta in bilder på flakabrädet jag fått måla. Personligen tyckte jag bäst om det då det bara var bränt, men snickaren ville ju ha lite bruna och gammaldagsfärger, så han fick som han ville. Jag älskar att måla dessa bräder. Jag minns också min stora vånda, då man önskade att jag skulle måla ett första bräde, och jag inte riktigt vågade ta mej an ett sånt uppdrag, efter en snickares hantverk. Efter ett tag började jag ge med mej, kanske jag skulle försöka, jag som alltid beundrat dessa bräder redan som liten flicka. Och idag är jag glad att jag försökte, jag fick måla fler efter det, och nu önskar jag att detta inte blir det sista. Numera vet jag ju också, att det man gör tillsammans, ofta blir riktigt bra. Nu när jag bloggar kommer snickaren hit efter brädet, passar på  att ta ett kort...

I början av hösten fanns det nästan mera fjärilar än i somras, och många olika. Och så vackra, lätta, flyktiga. 

 På en cykeltur i höst, fick jag veta att det finns vindruvor som växer i Bäckby, på en del ställen. Det skulle jag ju inte trott, om jag inte sett dem med egna ögon. Faktiskt så kan man köpa plantor från Sunds trädgård, och månne de också finns i Lepplax.

På cykeltur

Flakabrädets största blomma

                     Flakabrädet har snickarens namn och bomärke bakom, det blev snickrat redan 2007.

Färdigtmålat flakabräde

Under nån annans paraply...

...har jag också varit, det var den dan då jag besökte Strömsö.                                                                                                                                                                                      I våras fick jag vackra pionstöd till några av pionerna. Resultatet blev att de i år inte föll ner mot marken, utan stod upprätt, med sina vackra blommor. På våren planterade jag också en del blommor och frön, som vi fått njuta av, trots att sommaren inte i år, har varit så varm och behaglig som man önskat, men det har ju varit lika för alla. Ingefäran fick stanna inne, för jag förstod att den vill ha varmt. Och den växte ju en hel del, nu undrar man om det finns några nya knölar i krukan. Det är ännu kvar att titta. Men nyss började ju två nya skott att växa...så kanske jag ska vänta ännu.

Ett av pionstöden

Pionstödet  för bondpionerna

Tänkte också köpa en gojibärsbuske, men så ville jag försöka plantera istället. Får se om de resultaten  klarar vintern. 

Gojibär, fröna har spruckit

Så fanns det, och finns ännu, några svarta vallmon i trädgården, som annars ser bedrövlig ut. Hösten är där med framtårna och trevar. Så småningom, sakta kommer den tassandes.  Pockar på... nu får du ta en tjockare tröja idag. Och så tar jag det, suckandes, och så letar jag också fram ett par tunna vantar.  Meddetsamma tänker jag på att hösten iallafall, ger en liten skörd åt alla. Nu är allt färdigt att samlas in, frön och potatis. Dessutom konstatera att det var ett bra val, att flytta och  plantera björnbärsbusken, där den är nu. Den fick lagom med
värme och skydd och ger som belöning några bär att smaka.

Ingefäran

Återvinningsparaply

Smultronpajen

 Sommaren har gett mej en smultronpaj som jag sent kommer att glömma, Finska piroger,
eller heter dom blåbärsbullar? har bakats i mitt kök.

Svart vallmo är MÖRK  RÖD

Nu vet jag att jag kan direktså den svarta vallmon i nästa år om jag vill.

En av sommarens virkade mössor

Svart vallmo

Veteåkern

Emellanåt har jag tittat in ien gammal vedbod, där små kattungar har huserat, ända tills de blev för stora, och plötsligt var borta en dag.

Ett gammalt bord med lådor under, arbetade jag med under semestern, som var kort. Ja, det blev inte riktigt "som på Strömsö," men jag hade roligt iallafall. Och det går riktigt bra att använda, om man nu vill det.   Ett tillfixat gammalt bord

 

 

 

 

 

 

  

Finlandsbrädet

Ett hantverk, ett Finlandsbräde, fixades som minne åt grannens besök från USA.

Havtornsbären

Små utflykter har funnits i sommar, vi besökte Kauhava när de hade sin sista flyguppvisning och så besökte vi en jättefin handarbetsaffär som heter Kangasaitta. Handarbeten och garner i massor.
Haparanda, med sina stora svenska matbutiker, och Ikea. Inspirerande och trevlig resa.



I färskt minne finns dagen då Strömsö hade öppet hus och det regnade, så de målade inte bastun där den dagen, endast färgen kokades omsorgsfullt i en gryta. Den dagen köade vi mycket, men det var det värt. Den här gången fick jag ju se Strömsös hjärta, rummet där man filmar alltihopa, och alla bekanta ansikten från programmen.  En hel del bilder finns från den dagen.


 Och nu har jag kanske kommit igång igen med bloggandet. Aldrig vet man vad dagarna bjuder, det gäller att ha ögonen och öronen öppna. Nappa tag i en bit av det man vill ha, och försöka få det att växa. Det är ju då, det är som bäst.

Bara bilder våren 2012

Hästar i Bäckby

Nyaste pannlappen och en fiskar- eller sotarmössa

Bidraget till Nuttuna som inte blev skickat

Omkring oss finns att upptäcka

Barnfilten i zig-zag

 Barnfilten jag virkade på är klar sen ett tag tillbaka.  Den hänger på soffryggen och används ganska mycket, trots avsaknaden av små barn. Kanske det blev en bättre "storlek mindre" än en fullstor filt, som man ofta har lite besvär att  få omkring sej, då den först ska vecklas ut.
Själv tycker jag att jag kanske skulle kunna virka ännu en till, av denhär modellen. Det är ju förstås alltid lite extra med det man gör första gången, och på denhär blev det att träna lite, jag fick ju för mej att färgerna skulle vara lika utåt från mitten och då hade jag nog redan virkat ordentligt långt. Och då vill man inte riva, så jag började helt enkelt (så enkelt va det inte) med att svänga det jag virkat uppochner, och virka åt andra hållet. Mormors-rutan  stoppades i mitten på en udd, så då fick jag lov att virka en halva av den, och det var ju tur att jag lärt mej det förut. Sista varvet runt hela fick bli mörkblå.





En jobbarkompis skulle till Sverige, och åt Mora och Dala-hållet, så jag önska mej en dalahäst, om det fanns tid att hämta en. Riktigt billiga e de inte, så det fick bli en lite mindre modell. Kurbitsar har jag alltid gillat och efter att jag fått hästen, måla jag en tavla, inspirerad av hästen. Va roligt att det finns de som kan hjälpa en lite, och få lite variation i livet. Ibland behövs det inte så mycket. Själv var det länge sen jag var till Mora och Dalarna, då var jag tonåring, gick i Sursik skola, och klassresan var just dit.

Doftande liljor

Smycken från Indien

 Så skulle min syster till Indien och då kunde jag inte heller låta bli att önska mej något. Ett billigt smycke kunde det vara, hon kunde välja själv för hon vet vad jag gillar. Egentligen va det en stor klackring, jag önskade mej, eftersom de nu e så populära, men den kanske jag ska fixa själv istället, och det hade hon nog kanske räknat ut också. På bilden ser  du vad det blev för smycke. Otroligt vackert för mej, som gillar bling-bling. Och systern min undra smått försiktigt med frågan; När ska du ha detdär?  Och det kunde jag ju inte svara på så där, utan det får ju bli en solig dag då tillfälle ges. Och solig ska den va, för då blinkar de som mest, alla små plaststenarna,
eller om det är av glas.

Kryddor från Sverige

Så åkte vi själva till Sverige. Men vi for ju till Haparanda och titta på påsken där. Som alltid så hittar man nån ny krydda där, eller så fyller man på de som tagit slut, och inte finns i Finland. Nåja, det kan hända att de finns i nån större butik lång från oss, men var vet jag ännu inte. Ofta kan det stå om något på ÖT. Men då man letar i våra nära städers butiker, så finns det inte. Det skulle ju va roligt om man kunde använda sej av tipsen som tidningen bjuder på också. Rökt paprika hittades, första försöket blev på de långa revbenen som också handlades hem från ICA-Maxi, sådana finns inte heller här hos oss. Numera så finns det ju flintastek,som vi brukar inhandla från Sverige. Björkens gris har en sån, det har ex. inte Snellmans, och det kunde de ju ha, för en flintastek e ju en del av grisskinkan, och då kan man ju äta den på sommaren också, den blir god på grillen och dessutom ser det festligt ut med en så stor köttbit. Dessutom kunde man variera den med kryddor man gillar, om de skulle sälja den naturell.

Närbild på en videkisso

 Konstaterar att det snöar  mycket nu igen, och fast man vet att det inte blir vinter igen, så suckar man bara. Stackars fåglar som flugit så långt och får kura ihop sej i kylan, och har svårt att hitta insekter till mat.

En videkisso hamna under  kameralinsen. Mjuk och fin.

Ännu ska vinterdäcken va på bilen, och ännu ska vi vänta på att snön ska försvinna. Nu e det faktiskt dags. Ordet "takatalvi"  finns bara i Finland, eller va?

Världen i verkligheten

Strömsös väggord

Strömsö Mars 2012

 Förra helgen besökte vi  Strömsö.
 Lite öde i Mars månad. Mycket snö, och bara en del små upptrampade spår. Det kändes roligt att äntligen se det här i verkligheten, trots att det står på deras vägg att "Verkligheten är inte allt här i världen".
Ända sen jag var på träffen med konststuderande från Nykarleby konstskola, för några år sedan, har jag tänkt att jag måste åka dit och titta. Många program har visats i tvn sen dess. När man tänker på allt främmande de haft här, allt roligt de hittat på, blir man glad. Dessutom har jag ju sett deras kock också, när han skulle iväg med flyget, tillbaka ett varv till Sverige en gång. Själv har jag haft förra kocken Björklunds pappa till lärare, då när jag begav mej till Åland i mina unga år.
Stugan var sej lik från programmen. När jag såg att de hade tv-övervakning, ville jag inte gå så nära huset och glutta in i fönstren. Men visst skulle det ha varit roligt, jag nöjde mej med att kolla på andra sidan, där det fanns en karta över husets alla rum.
Verandan e ju riktigt fin, från många håll, och fönstren var också fina. På vägen hem visste jag att ikväll så missar jag Strömsö-programmet, men jag hade ju sett huset på riktigt istället.

Ett fint vintergrönt träd vid Strömsö

   Husen däromkring tittade vi lite på, men ner till bastun fanns inget spår så vi gick inte dit. Däremot var ju uterummet nära, där de har sin fina spis, och de vackra dörrarna på uthusen. Pilträden, helt nakna så här års, silade vackert ljuset från solen, utanför uthuset blinkade det i ögonen, av färgade glasprismor,  på djuren gjorda av metalltråd.
    Strömsö är ett av de bästa programmen svenskfinländare har skapat.
Vi har inget annat svenskt kulturellt som  är mera positivt än det, väl värt att ta vara på, och inspireras av, en verklig verklighet på tv, för oss som drömmer och skapar.

Den ljusnande framtid är vår

I sakta mak börjar det viktiga ljuset allt mer visa sej, hönorna började värpa  ägg förr i världen denhär tiden, efter en tids mörkt uppehåll. Så småningom hör man åter fåglar sjunga, man får en liten längtan, och tittar till sina fröpåsar, om man kanske redan kunde lägga något i jorden för att få en meningsfull väntan. Jag har alltid älskat ljuset och det ter sej uttryck i avsaknaden av den, att jag försöker återskapa den i ett som annat. Lamporna i sovrummet fick nya skärmar efter att de förra fått mörka märken efter att de varit för nära den varma lampan.

wc-belysningen

sovrumslamporna

Så kom också tanken på att en takbelysning i lilla wc aldrig funnits, sen vi byggde. I julas önskade jag mej en boll med plastprismor, som fanns vid Halpa Halli i Jakobstad, och efter att jag funderat så kom lösningen att den skulle få lysa där  i taket. Dessutom bytte vi ut lampan som funnits ovanför spegeln till två väggarmaturer, en till höger och en till vänster. Det e mycket ljusare i det lilla rummet nu.
 Nästan alla vintrar så e det samma mönster som upprepar sej, men i olika saker. En till lampa köptes helt nyligen från loppis och den ville jag ha i fönstret istället för jul-ljusstaken, som nu inte längre får stå där ända till slutet på februari. Troligen, så kommer den att få en ny virkad  skärm i framtiden. Allt emellan så ska det virkas lite eller fixas nåt annat hantverk. Idag känns det som om jag borde måla nåt, och innan det blir kväll kan allting se annorlunda ut. Lever man i nuet, kan man befinna sej varsom helst helt plötsligt.

Leksaksbilarna blir större...

Cross-cart-bilen

En längre tid har en dröm funnits, nu e den i garaget och har växt till sej, för far och son. Förut fanns den bara på papper, en ritning till en cross-cart bil. Så för nåt är sen blev ramen klar. Nu i år skjuter allt i knopp, och både far och son har suttit klistrade vid detta projekt, då ledig tid funnits, i önskan om att få den klar och att kunna köra den. I processen har inte bara bilen blivit till, den har i obemärkthet lärt dessa två en hel del. Samvaro,den egna viljan, framtidsdrömmar och fantasi, arbetsglädje, envishet och säkert nåt annat också. Varje dag har man fått höra vad nytt som åstadkommits, och vad som planeras och vad som måste köpas eller letas efter. Nångång har de också rådfrågat andra, och ibland har någon annan hjälpt till med det som de inte själva klarat av. Just nu pratar de om att det är finliret kvar, men det tar väl också tid?  Så går också dessa mörka dagar, och varmare väder kommer då den ska köras, endera på is eller grus. Jättespännande!
 

mormors zig-zag och hundtand

Idag är det snålblåst på gång, och man drar jackan tätare omkring sej om man e ute, det yr en massa snö också, och däremellan snöar det. Så jag stannar gärna inne och virkar på en del saker som jag har på gång. Helt nyligen har jag lärt mej att sticka fiskbensmönster och virka mormors-mönster i en zig-zag- variant.
Fiskbensmönstret blev ett par halvvantar, och en mössa, med en reflexkant,( lite ljus i mörkret som är viktigt för att synas) och mormors-mönstret blir en liten filt. Och så håller jag på med ett sittunderlag till nån stol, där man virkar maskor som kallas hundtand, den blir i restgarner i en massa färger. Lite Kaffe Fassett inspirerat.

De nya fotoringarn

Jag borde fota lite mera också, och träna med de nyinförskaffade ringarna som jag haft i några månader. Riktigt intressant, det lilla jag provat. Men det tar tid, och nu vill ja inte va ute med den i snön. Tid kommer. Allt har sitt, tar sitt, och som vanligt vill jag alltför mycket. Därför virkar jag lite för att lugna ner mej. Så kommer topparna igen, för man kan inte ta det lilla lugna hela tiden.
                       Det gäller att hitta balansen.