Mandala...

Varför inte kvinndala? då en kvinna gör den...nå, en mandala är väl en mandala. Och sannerligen så vet jag ännu inte vad ordet betyder. Det borde jag ta reda på. Min första mandala gjorde jag i Thailand. Av samlade  frön, snäckskal och små nerfallna barr på stranden. Den fanns kanske en dag, innan den försvann igen. Mandala började dyka upp som bilder att färglägga i målarböcker för vuxna, för ett tag sen, som en meditationsgrej.
Jag har själv försökt mej på att rita dom, efter att jag från programmet Strömsö, fick se hur man gör. Tydligen ska den vara rund, och jag gillar ju formen. Men så ville jag ju virka en mandala också... letade upp mönster på nätet, och virkade några, då jag insåg att man ska virka en mandala utan ett mönster. Man ska liksom ta det som ploppar upp och flyter omkring just då...men lite måste man ju ha virkat innan man kan välja maskor som man vill ha. Färgerna är ju lättare. Man kan ju göra en av frukter eller nötter eller typ vad som helst...min minsta mandala är virkad av sytråd, och den tog ju hur länge som helst...nä nå, men en timme...lagom att meditera.

Då jag virkade hoppade plötsligt en påskkanin fram. Den ville ha ett ägg på magen, och en tofs till svans, och det fick den. En kul sak man kan göra,och ge bort åt något barn, eller ha den hängande med sitt ägg tills man tycker att nu, kan man ta sitt påskägg. Det behöver ju inte va ett chokladägg heller, det kan ju också vara ett kokt vanligt frukostägg, serverat på ett annorlunda sätt...

Då man skapar en mandala, börjar man från mitten, man delar in den i sektioner, så många man vill ha, och ökar varje varv.
Prova, resultatet kan du kanske äta upp...