Mirakel

Trots att snön vräker ner sen igår så tror jag på
mirakler, så jag har planterat en mirakelblomma.
Eller flera var det, säkert en 17 stycken. Jag har
hört det en gång, att man ska plantera ett frö så
har man något att längta efter. Så sen igår, går
jag omkring och längtar.






Shirley, som är en sort av vallmo, ska få en chans
att blomma hos mej också, men då ska snön bort
först, för de ska sås direkt på platsen. Det är ju
ettåringar, men dom frösår sej gärna själva, så
kanske det fortsätter ett litet tag bara man får
början. Snön ska vi hoppas att bara visar sej ett
litet tag till, det är väl det där "takatalvi" som
bara ska bråka lite. Säkerligen planterar jag något
mer ännu, det känns så. Dessutom skulle jag vilja
ändra stort ute på gårdsplanen, men den funderingen
är jag ensam om än, så det får jag bara önska mej.
Men mirakler händer....





Tvåändsstickandet tar tid, och jag avbröt en stund,
och fixade till två par vantar, med virknålen.
Det fanns ett riktigt fint mönster på en blogg.
Jätteroligt att virka vantarna. De påminner mej
om någotsorts vikingamönster.
Jag jobbar ju också nu, så jag hinner inte allt som
jag vill. Men det känns bra att va på jobb.
Vi besökte Esse vildpigs i helgen. Jätte-svin, blir
dom när dom vuxit färdigt, med mycket hår.
Jag har besökt dem flera gånger redan, och
smakat på en konserv med deras kött. Riktigt gott.
Men det kostade också. Det rökta var 3€, för 100 gram,
så det ska va lite extra festligt om det ska serveras,
åtminstone på mitt bord. När de blivit riktigt stora
får de betar. Galten på bilden var den enda jag såg
som hade betar.








Titta gärna in igen....
kanske det finns nåt som intresserar.

Jag sitter fast

Här kommer mitt 81 blogginlägg.
Trodde inte att jag hunnit med så mycket faktiskt.
Aloe vera blomman har visat sin första utslagna
knopp igår. Hoppas det går lika långsamt med
alla övriga, så hinner man njuta av dem en tid.
Så riktigt många blommor blommar inte ännu,
men endel. Novemberkaktusen ger för året, sin
tredje blommning, och det glädjer mej mycket.
Men lite våriver har nog alla i sej.


Våran fågel som heter Joa, har vaknat upp efter att solen alltmer tittar fram. Det är en nymfparakit.
Numera är hon ensam, hon har haft en
kavaljer, men han blev så gammal att han
trillade av pinnen, för två år tillbaka.







Jag är fast i tvåändsstickandet, det är nog
min grej, fast jag inte är riktigt förtjust i att sticka.
Men sättet man stickar på, gör att det blir ett
mönster som jag gillar. Jag trodde att jag måste
ha ett speciellt garn, men det gick ju bra med de
jag provstickat, så jag fortsätter. Nu har jag vågat
börja på vantarna, och jag kan säkert ha dom nästa vinter. Då har jag säkert stickat ett par till, i lite tjockare garn, och fått fixat ett mera passligare mönster åt mej.
En lånad bok från biblioteket hade grundmönstret till vantarna, fick till dom två krokvarven som
smalnar av vanten också i handleden, tummarna
stickar jag nog till sist.
Den vita "skålen" på bilden var tänkt till en mössa, men det blev för lite maskor varvet runt för det. Jag prövade att sticka vartannat varv med tråden över iställetför under, och på det sättet blev mönstret på insidan eller baksidan, mera fiskbensmönstrat. Utsidan blev också ännu
mera levande, kanske det syns bättre om
du klickar på bilden så den blir stor. Det lite
grövre garnet gjorde att det inte heller tog
så lång tid att sticka. Hoptagningen ser fin ut, som ett plus i bottnen eller om man har det till topp på mössan.
Upp och ner, ner och upp.



Kärt återseende av en bild, som blev målad redan
1996, har smugit sej in i kameran, efter ett besök
för en tid sedan. Jag minns ännu hur glad jag var
över färgerna jag fick till skänks, jag ville så gärna
ge något tillbaka, och det blev den tavlan.
Tiden går, och jag har tankar på en ny hinterglasmålning.
Ska se när jag hinner börja på den.

Nya tag

Det surrar lågmält i köket, den nya
Siemens diskmaskinen diskar
väldigt tyst.Och jag är glad för
att ha fått en ny efter att den
gamla diskat så dåligt och
till sist, då den gav upp, (jag också)
hade den ett helt nytt program.
Det kunde variera lite från gång
till gång, men då lampan började
blinka frenetiskt, och jag inte
vågade gå ut om maskinen va på,
fick jag nog. Nu är det lungt igen.
Nästan för lungt,,,, jag undrar om
jag glömt att sätta på den helt enkelt :o)

Jag har virkat lite mindre nu,
och försökt att sticka tvåändsstickat.
Det ser ut att bli nånsorts liten "träningsskål."
Vantar blir väl nästa, om jag får tid till det.
Jag läser en bok också, om Annie Krokfors.
Intressant att läsa eftersom hon bodde i Kronoby.
Just, fick jag min insats på gitarren klar,
alltså målandet, och nu ska den färdigställas
av gossen i skolan. Så nu väntar jag på att
få höra provspelnigen.
Under tiden har jag målat en hinterglasmålning,
och så ska jag jag börja jobba, som annat folk,
nu, när det nästan blivit pop att va permitterad.
Spännande faktiskt. Fast det är det ju nästan
varje dag. Det beror ju på, hur man tar det.

Min aloe-vera har kämpat på, men det tar
en stund till, innan den slår ut och visar sina
blommor. Orange, man ser det lite redan.
Axet har blivit längre, och det har spridit på blommorna
längre ifrån varann. Jag väntar med spänning.

Nu får man akta sej, så man inte får fallande
snö från taket över sej. Det fick jag, och med
gitarrkroppen i i handen så slogs den iväg
och åkte kana över gårdsplan. Tur att den
bara fick små blessyrer som kunde spacklas.
Själv så blev jag bara ordentligt överraskad,
och gjorde mej inte illa.

Min kamera har det problemet att den liksom slukar batterier.
Nu har den fått nya batterier och blev med ens mera medgörlig.
Fast den älskar batterier ännu, det går visst inte över. Köpte med mera styrka nu, få se hur länge de räcker. Det gick fort att ladda dem. Nu blir det nog att kassera lite av dom gamla.

Åremössa och nya utmaningar.

Jag har fått en bukett underbara tulpaner, från en bekant. Den är så vacker och vårlik.
Lite Nya krafter, har jag visst fått.
Jag bloggar, och har nyss också fått en inbjudan till facebook. Jag vet många som har börjat med det, men själv är jag inte riktigt övertygad än. Funderar att det tar för mycket av min dyrbara tid, att bara lära sej hantera alltihopa. Jag har också kollat en väns, för att se hur det ser ut. Bloggen vinner ännu. Men jag säger inte nej, jag säger kanske, kanske, kanske...
Jag har en Aloe Vera blomma som har skjutit ett blomskott. Ska visa en bild då den blommar, om den inte ångrar sej.


Nu ska jag också visa min nya bindnål, som jag snickat
av ett gammalt penselskaft. Den förra blev förvisad till annat arbete. Nu vet jag, att den hellre ska se ut så som på bilden, för att bättre lägga sej mellan fingrarna och tråden då man nålbinder.
Jag sydde maskorna flera timmar en dag, men med fel tråd, så jag kan ännu inte skarva tråden, inte vända heller, men i framtiden ska det väl lösa sej. Fint fiskbensmönster blev det iallafall,
så fint att jag blev inspirerad till annat.


Min son har ett bra tag hållit på och donat ihop en gitarr i skolan.
Redan då det börjades, blev jag tillfrågad om jag ville måla den, och jag lovade Helst hade jag nog önskat att han skulle göra det själv,
tänkte att han har tid på sej att ändra sej, men det gjorde han inte.
Hoppas vi båda lär oss något av saken. Så jag planerar....och drömmer.




Min vän i Sverige kan detdär med handarbete
otroligt bra, och förebilder ska man ha.
Det känns bra att bli inspirerad, och man önskar
att dom förstår att man gillar det dom gör, när man själv försöker fixa samma sak.
Ett ställe i Sverige heter Åre och där har jag förstått att dom stickar fina mössor. Av min vän fick jag inspiration till att göra en likadan.
Men ack vad gör man, hittar inte en enda skymt av en sticka i storlek 10. Jakten slutade med en svart klädhängare i handen, för jag skulle inte till butiken. Plastgalgen hade måttet jag sökte efter, och dessutom ganska bra glid i ytan.
Det blev ett besök i hobbyrummet och ganska enkelt sågades lämpliga längder till. 5 kortare och 2 längre. Två galgar hade fått en ny uppgift, med bandslipen slipads och formades ändarna lagom vassa. Säkert är dom från butiken ännu bättre, men, men.... dom går att sticka med.

Jag kunde ju heller inte genast börja sticka. Först måste jag ju prova om det också gick att virka samma sak, alltså Åremössan. Det gick hur bra som helst, jag borde bara ha virkat ännu längre, och haft några maskor till, i början. Det är den bruna på bilden. Det blåa bakom är en lite större filt av kärleksmaskor som mäter 1.30x1.65. Och den vita är alltså en Åremössa al`a mej. Skulle nån vara intresserad så kan jag berätta att man stickar den, om man ska göra som den som den egentligen ska va`.
Man lägger upp ca 40 maskor på två långa 10 stickor , det blir lagom löst, och stickar 1 avig och e1 rät, tills man har en längd på ca 50 cm. Sen syr man ihop uppläggningskanten mot avmaskningskanten. Tråcklar ihop toppen, genom att sy en tråd runt ena cylinderkanten, och dra ihop. Sen är det bara att fästa trådarna och klippa av och ta på mössan och gå ut och testa den i väder och vind. Garnet ska va`relativt tjockt. Jag hade inget så jag använde dubbla. Annars går det ett nystan på 100 gram.

Gaffelvirkningen och nålbindning

Sportlovet är slut, och jag blev förkyld med feber på slutrakan. Synd, för söndagen hade jättefint soligt väder. Jag lapade sol genom fönstet istället. Varmt och skönt.
Idag är det lite bättre, men jag hålls inne.

Det blev lite gaffelvirkande,
såg att jag köpt min gaffel i september-08. Nu har jag gjort mitt första hantverk i tekniken. Det blev inte felfritt, men det hade jag inte väntat mej heller. Nu kan jag
i allafall grunderna.
Att tänka på är väl att kolla så man har alla maskor där dom ska va, och att man kan vända dem om man vill,
och att man kan experimentera lite
sen man kan grunderna. Jag fantiserade om en liten filt,
men det blev en halsduk. Trots att det här ser ut att går fort så gör det inte det. Kom ihåg att allt tar sin tid.
Den yttersta kanten virkades för att fästa dom
lösa maskorna med varann.
En fastmaska i öglan och en luftmaska emellan.
Här finns det mycket man kan variera mellan.
Olika färger, andra sorters garner. Jag satt och tänkte på pärlor att lägga till, när jag virkade.
Svårt att hitta mönster, men det kommer väl med tiden. Man ska kunna laga så att det ser ut som blommor också, har jag förstått.






Ännu har jag inte virkat klart mina sjalar, den sista är
ännu halvfärdig. Det är den sjalen där jag använder alla färger som blev över. Jag tog kort på alla, trodde jag, men jag hade räknat fel och missat en. Men här kommer en bild på nästan alla.

Nu ska jag berätta om nålbindningen som håller på att ta form, med filmer att se på. Något för den som är intresserad av hantverket. Här krävs nog tålamod, så det ska man be om.
Skriv i adressfältet www.skogsformedlig.se och klicka upp handarbeten så hittar du filmer på nålbindning.
Här kan du följa med hur du kan nålbinda varma vantar. Jag hittade sidan för inte så länge sen, och gillar tanken på att kunna fixa ett par sånadär varma vantar. Filmen från Strömsö visar på ett annat sätt hur man gör, men jag själv kan inte få upp filmen på min dator.
Jag har som jag förut skrivit, fixat en nål i trä för ändamålet. Om det blir något mera lär tiden utvisa. För som sagt, så går ingenting i en handvändning. Själv så tycker jag att det ser svårt ut,
men alla behöver ju inte tycka det. Men slutresultatet borde vara förväntansfullt. Praktiskt, varmt, vackert, hållbart, hantverk. Så lycka till!