...då är man som bubblorna i lemonaden. Man vet att det är något man länge bara drömt om, som blir till en verklighet. Jag påminns om Shirley Clamp, då hon sjunger...tänk att nu leker livet som i mina drömmar...Så man konstaterar att livet är gott nog ibland, och man får ta till vara de stunder som senare kommer att vara en stor del, av vad som varit viktigt i livet.
I sommar fick jag vänta på värmen tills efter midsommar, innan jag fick övernatta i sängen som egentligen skulle ha stått ute mitt på åkern. Den blev placerad på en uteterass istället. Och det hade egentligen inte så stor betydelse, utan det var nog resan mot målet som varit lagom intressant och motiverande. En speciell natt då man somnade i sovsäcken till alla naturens ljud, i all enkelhet. Visst kom det nån bil förbi, som störde lite. Men det var ju ljust nästan hela natten, och ändå så stilla.
Det har gått en tid sedan jag skrivit nåt, och det händer ju en hel del. Vissa saker faller lätt i glömska, men efter att ha tittat bland alla bilder i kameran kommer stunderna tillbaka. Så mycket roligt där mitt bland allt annat som finns i livet.
Plötsligt på sommaren fick jag reda på att jag skulle börja jobba, och det kändes som om saker och ting vände. Efter ett år i arbetslöshet, fick man en glimt att få vara med i en helhet igen. Att få ta lite ansvar för mitt eget liv. Jag hade tid på mej att vänja mej vid tanken, och det kändes mera värdefullt det jag gjorde.
Min kvitten blommade så vackert, men så kom det ju en skur med både regn och hagel, och de små äppelbörjan som fanns slogs ner. Bara ett äpple fanns kvar, och det räcker än att dofta på varje dag, och lägger igång drömmar om när man kn plocka så många att man kan laga en burk kvittenmarmelad, och äntligen få smaka på den underbara doften. Ännu en tid...så vi planterar ett päronträd. Och så plockar vi hjortron igen. Det var så länge sen, att man bara älskar att få känna smaken igen.
Sommaren får oss att söka efter lite spännande i Finlandet i stället för våra resor. Vi besöker några auktioner, och på en, bjuder jag på en stol, som blir min. Sen blir den målad med färgen "Stormy Grey", och jag inspireras av namnet. Den får partly cloudy, en fårfäll till moln. Och så en sol som finns där hela tiden. Framför bakom eller mitt i.
Med mycket munskydd och corona, så försvinner folk ut i skogarna, då det inte finns annat att fördriva tiden med. Så mycket fler trattkantareller har blivit hittade, och det har ju funnits så mycket i år, då vädret varit idealiskt. Själv har jag plockat ganska mycket, men då jag jobbar har jag varken orkat eller haft tid att sälja på Reko, så då blev det att torka istället. Och det var ju en lärdom,
då jag inte gjort det förut, och någon annan fick chansen att sälja sina svampar på Reko. Mina 3 havtornsträd gav liten skörd i år, och det var ju också lite tajmning, då jag skulle på jobb, och inte hade tid eller ork att plocka. En del hann fåglarna kalasa på. Det brukar de inte hinna, då jag i princip jagade bort dem bara genom att vara där och plocka, de år förut, då det funnits mycket.
Nu är jag med och bakar pepparkakor varje dag, från morgon till kväll. Förut har jag haft skogsbad, färgbad, och nu har jag doftbad. Jag trivs, och bevarar det i mitt hjärta.
Du känner väl igen Sjöbergs pepparkakor.
