måndag 23 augusti 2021

Lediga platser...

 Konstaterar varför jag inte stigit på tåget...det fanns ingen ledig plats till målet. Bara att vänta, och medan man väntar, händer en hel del annat. Nåt annat upptar ens väntetid, och man märker inte riktigt tiden på det sättet. Man tänker att man bara ska vänta tills rätt destination, i rätt tid dyker upp på avgångstavlan, nånstans där i bakhuvudet. Då det är dags att kliva på och se om tåget kommer fram...Så gick då en hel del av sommaren, i solens vackra strålar. Inte alla förunnat då det jämsides med covid-19 härjar en massa naturkatastrofer. För att berätta om mej själv, så är jag så nöjd över att ha blivit vaccinerad 2 gånger. Det känns som om jag blivit räddad. Och faktiskt börjat tänka annorlunda, att jag klarat mej. Jag fick ett köksbiträdes sommarvikariat på lite över en månad, och det var riktigt roligt, fast vi jobbade med munskydd och satt långt från varann på pauserna. 

Annars så blev det en del nya växtupplevelser också i sommar. Rosenkvitten som jag så längtat efter hade ju fått sina första äpplen förra året, men så kom den milda vintern och de gröna knopparna började öppna sej, och den hann för långt, så den offrade allt, då snön och kylan kom, den frös ihjäl. Den står kvar, för ibland kan växter börja om från rötterna igen. Men sommaren gick och inget har hänt, så den har väl gett upp. Jag glömmer aldrig den doften av äpplen. Kvittenmarmeladen blev ogjord...