Ser du stjärnan i det blå?

Jag vill ge just dej mitt julkort,
och


Hej, här hade jag en länk som jag idag på julafton ser att är borta. Jag har sökt efter den, men inte hittat den pånytt. Ibland blir det såhär. Inget att göra åt. Annars så önskar jag er alla en Riktigt God Jul.

Riktig "Saffransjul"

Vissa säger att "det blir ingen riktig jul utan saffran". Världens dyraste krydda. Enligt det, så har jag bara haft en sisådär 3 jular, som kan räknas. Saffran en storsäljare till julen, fast jag har inte själv använt den. Minns att mamma använde saffran, nångång till jul. Jag frågade henne, och hon sa att hon bakat lussekatter till oss med saffran. Jag minns nog domdär gula bullarna. Redan då var kryddan dyr, i år så har den plötsligt stigit till det dubbla. Det har varit torka i Iran, därav det höga priset. Men "det röda guldet" som nu kostar 4,5€ för 0,5 gram, ska ialla fall iår, få bli en del, av kryddningen på min matlagning till jul. Jag brukar ha lagat en egen sill, och den blir nog kryddad men saffran i år. Så var det ett tag sen jag lagade senap, så kanske den också får bli med saffran i. Hittade ett resept på glass också, men det tror jag får bli till en annan gång
Påsen som innehåller ca. 300 torkade märken från ca. 75 Crocus sativus, är handplockade på morgonen någongång i oktober, nånstans i i Orienten, mellan Egeiska havet och Iran, kanske i Spanien. En flerårig ört, en lökväxt som inte finns vild, och inte heller bildar frön eller frukter.
40 cm hög med gräslika grågröna blad, violetta blommor med 3 orange märken, den förökas vegetativt, alltså med de sidolökar som bildas, delas de och sätts på nytt. Jag tror att jag fått äkta saffran. Fast jag har ännu inte öppnat påsarna. Gurkmeja vet jag vad det är och det brukar jag använda till risrätter ibland, just för den gula färgen. Ringblomma har jag torkat en gång och vet hur det ser ut, och då finns det bara vildsaffran kvar, och det vet jag ingen skillnad på, så där kan jag bli lurad. Men jag tror att jag har rött guld i påsarna. Saffran på arabiska är zahfaran, den är giftig och i höga doser livsfarlig. Vad som händer har jag inte tänkt prova, men jag har förstått att man kan skratta ihjäl sej. Ja, så hade ju Kleopatra ögonskugga av saffranspulver. Inte helt otroligt att det var så.
Annars så virkar jag. Just nu hjälper jag mamma att virka på en matta som hon inte klarar av att virka klart, sen hon blev sjuk, mattan är så tung och grov. Så fixar jag en hel del nya julröda, vita och grå julpannlappar, alltid behövs det sådana. En hel del nya ideer har också ploppat upp.
Resept för intresserade kan fås, annars är det ju lätt att hitta i sökmaskinen också. Hoppas jag inspirerat någon, till något.

Adventstid

Julkorten blev nästan klara idag. Det kändes bra. Doftar alltemellanåt på hyasinten som kommit fram mellan bladen. Dom två andra är säkert röda. Första gången jag använder vaserna till lökarna, fast jag haft dom länge. Vi var till Tuuri, och jag köpte dom där, hyasinterna alltså.
Annars så brukar vi nog fara dit varje år före jul. Jag tycker mycket om att se på jullandet som alltid har något speciellt vackert att titta på. Otroligt mycket pynt,
glitter, ljus och julsaker. Riktigt härligt. Så spelar dom fin julmusik också. Iår fanns det en stor lysande isbjörn och ett underbart lysande träd där. Det var verkligen fint. Hade inte kameran med.

Min mamma visade mej på ett sätt att virka barntossor.
Hon hade stickat till en släkting, men jag ville ju försöka virka. När jag var till Kokkola, råkade jag hitta fint rosa, ljusblått och vitt garn som passar. Två par har jag hunnit med. Men de behövs inte, så det är bara för att se på, och roligt att kunna. Jag har alltid velat kunna, så äntligen.

I jullandet hittade jag också små paket som har batterin och lampor i sej. Så när man tittar på dem ändrar de färg hela tiden, och glittrar, glittrar. Passar fint att ha som bordsdekoration. En spegel under förhöjer effekten lite.
Svår sak att ta kort på, bilden ljuger enormt. Annars så tycker jag mej ha hört att Tuuris hästsko blivit risad som en av de sämsta stora utsmyckningarna. Men så ful är den väl ändå inte?! Och innebörden med alltihopa är ju ganska genomtänkt tycker jag.


Ja, jag skulle gärna virka lite prydnader i vitt, men hittar inget annat än mönster till hjärtan. En duva hade jag tänkt, som skulle va tredimensionell, som en som finns på
Åhlens i Sverige, jag tänkte inte skicka efter den. Den är luftig och fin, man kunde stärka den med t.ex. sockervatten, när man virkat klart. Efterlyser ett mönster här, det är många besökare hit, så kanske, kanske någon snäll...

Annars så fortsätter jag mitt "sysslande" eller vad man nu ska kalla det. Några pappersstjärnor har jag också hunnit med. Den längst ner är gjord av lite bredare presentband.
Kanske du känner igen stjärnan som är otroligt vanlig i Finland.
Inte direkt svår att laga.
Inte länge till andra advent nu.
Gräsmattan är grön, bara lite snö. Inte så mycket blommor, så det är bra med krukväxter, men hos mamma blommar vildviolerna på terassen... det är fortfarande mörkt, så tänd lite ljus, och tänk goda tankar.

Ljus i mörkret

Ljus

ska man hantera varsamt, hela tiden.

Det har varit första advent och julförberedelserna blir intensivare.

För den skull, så behöver vi kanske lungna ner oss lite emellanåt, och lyssna till

betydelsefulla ord.

Jag kom fram till att min länklista får vara försvunnen, jag tänker inte leta efter den eller återskapa den i sin förra form. Jag kom fram till att man som vanligt inte kan ha stenhård koll på allt som händer, ibland måste det bara få hända. Ibland ska man bara låta allting vara som det är. Allting förändras ändå. Sakta och säkert brinner också ljusen ner, och man behöver skapa tillfällen att tända nya. Speciellt om man tycker att det är mörkt.

En miss

Idag har jag lyckats radera min länklista, i misstag förstås. Skulle sätta in en ny länk, då det misslyckades. En ny lista fick jag in , men det är en bloglista. Få se hur jag ska reda upp dethär.
Måste fundera.

Pepparkakor utan peppar

Nu har snön kommit, hoppas den får vara kvar en stund, för den ger lite mera ljus.
Idag har jag redan bakat pepparkakor andra gången. Första gången i år var till marknaden, då blev allt slut, så nu har jag bakat åt oss här hemma.
Många tycker att julen börjar för tidigt, men det är ändå inget som fixas i brådrasket, och för att alla ska hinna med, kan det behövas en del tid. Så borde man ju tänka på att hjälpas åt, så går det lättare, och det handlar ju också mycket om att komma igenom en svårare tid, nämligen vintern.
Att baka pepparkakor har alltid varit en speciell sak för mej. När jag var liten hemma, så var det mamma som lagade degen, pappa som kavlade ut och berättade en hel del om hur man skulle göra. Jag minns inte att det var så roligt då, för man fick inte göra så mycket man ville, och så minns jag nåt om att degen brukade fastna något förfärligt. Och inte blev kakorna alltid bruna heller, när de gräddades. Minns att vi fick använda en flaska att kavla med en gång, när vi skulle lära oss, för vi hade bara en kavel. Det som fastnat mest, är väl, den goda doften och att saken skulle utföras, och det blev lite spring till källaren på kvällen, man skulle ju smaka på degen innan den bakades ut nästa dag, inte helt populärt av mamma och pappa. Hos oss har vi också märkligt nog, små fingermärken i degen.
Med tiden förändras mycket, och nuför tiden vill jag nästan varje år pröva på nya sätt att baka pepparkakor. Latmanspepparkakor, testa olika degar, baka med gnistrande socker på eller nonpareller, spritsa kristyr, pepparkakshus, använda olika mått, har tillockmed en egen lagad av en konservburk. Ett litet skapande. Iår blev det pepparkakor med hål i mitten. Som vårt dagliga bröd har. Om man vill så kan man fixa till en ställning som jag gjorde, och trä på dom. Ser riktigt roligt ut, och tar dessutom inte så stor plats på bordet. Bilden blev inte den bästa trots många försök, men lite stämning blev det iallafall.

Av någon anledning så har jag ett abonnemang från posten på Åland. Man får varje år fyra snöflingor, numera heter de juldekorationer. De är tillverkade av mässing och överdragna med 24 karats guld. 4 paket har man, om man varit med från starten.
I år har jag tillverkat en mobil av alla flingor jag har. 16 stycken.
Det ser fint ut när dom snurrar runt lite sakta när det rörs lite i luften omkring.
I varje paket får man årets åländska julfrimärke också. Så står det vem som designat flingorna det året och en liten text. I år denhär;


Ofta du med blick så fin
Tittar genom din gardin
Sluter ögat ej förrän
Solen visar sig igen
Blinka lilla stjärna där
Hur jag undrar var du är





Ännu en bild. Den är av vår stora gårdslykta som vi gjorde för nån vecka sen, då det ännu inte hade kommit snö.
Efter 3 års funderingar, om vad för sorts stort ljus vi skulle ha på gården, så kom denhär iden. Mycket kan man återvinna, denhär lyktan är gjort av gamla fönsterbågar.
Ena luckan på sidan går att öppna. Taket har dom gjort på
en plåtverkstad. Resten är gjort här hemma. Så blev den svartmålad.
Senare kanske vi prövar med elektriska ljus i den.
Har du någon lysande ide till jul?
Fortfarande pysslar jag på med ett som annat, lite nya julpynt också, fast man inte skulle behöva fler. Nu blir det dags att tända eld i spisen känner jag.

Mitt valda äpple

Jag sitter och dricker granatäppelte från Turkiet.
När man föds, borde man ha de livserfarenheter man har då man är en sådär 90 år. Eller så borde man hela tiden ha en expert vid sin sida, för att hoppa över misstagen.
Men det är meningen att man ska lära av sina misstag, och det hjälper inte alltid med föräldrar som säger si och så.
Jag brukar kalla det, eller likna det med äpplet. Trots att många ätit äpplen så kan vi alla, beskriva dem på olika sätt. Att äta ett äpple FÖR NÅGON är inte alltid en bra lösning, men kan vara till hjälp för vissa, som upplysning inför valet. Men vi måste alla äta vårt äpple eller låta bli vid vissa tillfällen. Sen kan vi förklara hur det var. Efter en tid blir vi varse att det både går att påverka, och välja. Det finns mängder av sorter. Beroende på var äpplet växer, eller om du väljer att plantera det, eller köper det i butiken. Det gäller att göra de rätta valen, annars får man kanske ett surt äpple, eller så finns det just där man planterar, en massa ohyra att bekämpa. Eller har man valt helt fel?, och fick ett äppelträd som inte trivs i klimatet. Svårt är det. Inte alls så enkelt, att välja rätt väg.

När man blir äldre kan man höra sej själv säga;















"av egen erfarenhet".....
Mina bilder av äpplen är från 1990 och -91.
Kanske bilderna till en del sätter tankarna i rörelse.
Va', allergisk mot äpplen???
Ja, nu är det till att välja, gröna, röda, juläpplen, sommar eller vinter, stora eller små...
kanderade eller ugnstekta, rivna eller naturell.
Av erfarenhet har jag hört att ett äpple om dagen håller doktorn borta. Så låt oss göra honom arbetslös!

Om Linn

Reklam smyger sej in överallt, ibland helt omedvetet, så kan man själv göra reklam för något man gillar. Du förstår säkert, att så blir det nu. Jag ska bara skriva vad jag tycker, sen är det ju upp till andra att skaffa sej en egen uppfattning.
När jag åkte och handlade första gången efter semestern i Turkiet, så var det en cd-skiva av Linn Nygård, som log mot mej i hyllan. Och titta, Katja Uitto hade tagit bilden. Hon gick på samma kurs som mej en gång. Va glad jag blev. När jag var klar så åkte jag hem med cd-n spelandes i bilens spelare. Och jag gillade det jag hörde. Hon är så duktig på det hon gör. Skivan har bara två spår; Over You och I Lay Low. Båda bra men den andra bättre. På www.myspace.com/linnnygard kan du lyssna och se andra bilder. Jag passade på att be om en fin autograf av henne förra veckan, och fick den i dag. Tack Linn. Det var en fin present.
Och jag önskar dej lycka till, du blir bara bättre.

Pappa, pappa är du det, då vet du också....

Om inte dethär får en far att smälta en farsdag,
(åtminstone skulle jag göra det om någon älskling spelade den för mej,)
då vet jag inte vad man skulle välja istället. Finns det förslag på nån ännu bättre låt?
Nåja, en trevlig farsdag till alla pappor. Njut så länge det varar.

Novemberljus

Mina två novemberljuskaktusar som växer till sej varje år, visar att dom vill blomma igen, knopparna är sprickfärdiga, och jag tittar till dom varje dag nu. De har en intensiv krapplack rosa färg.
Ibland vet jag precis vad jag ska skriva, så är det inte idag.
November månad har börjat och den innehåller en hel del speciella dagar. Allahelgon har redan firats, far ska firas,+ en del andra. Så kommer ju julmarknaden till Bennäs, och den har redan varit i tankarna, eftersom jag beslutit att delta. Det ska bli roligt fast det brukar vara jobbigt. Efter resan till Turkiet har jag hunnit gå på en kurs i videslöjd. Det var en veckoslutskurs, så den var kort. Nästan alla gjorde en videboll, den tog nästan 4 timmar att färdigställa.
Nästa dag, gjorde vi en sorts blomsterstöd i ganska stort format. Bollen jag gjorde, har redan fått sina lampor, och för att öka effekten fick den ett spegelblankt ljusunderlägg att stå på, dessutom har den en spegel bakom sej. Nu lyser den fint upp i natten. Så börjar min jul redan nu.



Just nu har det blivit dags att se över det som ska med till marknaden som äger rum i Bennäs den 22.11 klockan 10-15. Bilden är från fjolåret, då jag också deltog. Bordet med blå duk. Kul att se så många på marknaden, vi var ju "hur många som helst". Och en hel del nya saker och trevliga återseenden. Hoppas jag får se dej också! Nog blir det jul i år också. Så mörkt som det varit, så är det ju bra med mera ljus. Glöm elräkningen för ett tag. Om du undrar vad den andra bilden med korkarna föreställer, så kan jag meddela att du kan komma och se skapelsen på marknaden. Den kommer nog med i vilket fall som helst. Färdigt eller ofärdigt, så ska du få veta vad det är! Till en del är det inte färdigt än.

Jag har också fortsatt att virka, och med hem i bagaget från Turkiet, kom dethär färg-granna garnet. Har du sett det här i butiken? I Side hade dom stickade halsdukar, av garnet. Långa och smala, var dom. Inget jag gillade faktiskt. Men garnet i polyester väckte min iver. Vad annat skulle man kunna använda det till? På banderollen finns det en symbol om att det inte passar till en tröja. Men under vistelsen såg jag en kvinna som hade en väst av materialet och den matchande halsduken till. Merdiven heter garnet, och aldemir, ett registrerat varumärke har tillverkat garnet. Trots eftersökning om företaget på nätet så har jag bara kommit in på sidor om maskiner och trappor. Och visst är det ju lite trappliknande. Garnet fanns i olika färger, enfärgat silvervitt, mjuka pasteller och nästan vad som helst. Färdigtstickade halsdukar i massor, men det var ju så lätt, så nu bryr jag min hjärna med att fundera ut något annat. Stickor av storlek 6-7 rekommenderas. Det skulle va kul att höra, om någon använt garnet, eller vet något annat om det!

Utlovade bilder

Muttha, som jobbade i butiken,
väldigt trevlig att prata turkiska med,
han kunde inget annat....





Här är leende Angel från reseptionen, bara 19 år. Vet inte hennes turkiska namn, men hon sa att det betydde angel. Kanske det var Melek.





Gruppbilden på personalen med en vacker magdanserska, som dansade där en kväll. Från vänster barmästaren från Istanbul, så kommer Ahmed, Atii, kocken Mehmet, och Mustafa bakom. Om namnen blev rätt, vet jag inte med säkerhet.






Bilden på det leende paret , kommer från tyskland. Dom köpte vita guldringar till bröllopet när vi besökte en stor guldfabrik. Dom lovade skicka ett bröllopsfoto, när dom blivit gifta, men dom hade ännu inte bestämt när det skulle bli. Så då var dom utlovade bilderna på plats. Nämnas kan att den unga Ahmed gärna ville till Finland och kolla brudarna och snön. Kocken skulle sluta röka, och det hoppas vi han lyckas med. När vi åkte hade de bara en halv vecka kvar att jobba.

Sol i bagaget?

Det som händer och ger intryck på två veckors ledighet i Turkiet, får inte plats i min blogg, dessutom är det som är viktigt för mej, inte alltid lika viktigt för andra. Min familj har helt klart haft, till en del, lite andra intryck och upplevelser än mej. I Turkiet ville jag inte bemötas med finska, av försäljare, så till slut sa jag, att jag var från Sverige. Annars som kvinna har jag också upplevt att jag inte har något att säga till om, i Turkiet. Om jag summerar lite i stort, som går fort, så är det att i nämda land finns det mycket sol, smuts och skräp bland vanliga vänliga, men också väldigt påträngande och till en del, likgiltiga, onåbara människor. Till en del förstår man, men det är mycket man inte förstår. Man borde ta det på lång sikt, och det tar ju tid. När man är på semester vill man ju mest ha den dyrbara tiden själv och inte ge bort så mycket på sånt, som man tycker är onödigt. Bra att tänka på före resan, vad man vill ha, och på resan, vad man saknar där hemma. Ofta väldigt självklara saker, men när dom fattas en, så är det så. Men man blir ialla fall medveten.
Jag har nog också givit tid åt andra, inte har jag bara tänkt på mej själv, för då va jag ingen, för genom andra blir man någon. I Turkiet när man stiger ur bussen, försvinner man i mängden, man blir till droppen i havet. Att göra sej synlig, kräver en hel del.
Jag är otroligt nöjd med resan för den motsvarade mina förväntningar, trots att hemresan inte blev som väntat. Allt man får i Turkiet vill man inte ha, jag blev sjuk i magsmärtor sista natten, och jag sov bara någon timme. Sista dagen gick i ett töcken. Vi åkte till flygplatsen och åkte till fel terminal, hela bussen fick packas om, med passagerare och bagage, vi gick genom 5 passkontroller, senare på flyget fick jag feber...
Välkommen till Vasa! Eran bil på parkeringen är utan ström.( ingen förvarning)
Bärgningsbil tillkallades, och vi fick starthjälp. Klockan gick, det blev sent, jag tror vi var hemma halv tolv, då var det 14 grader i vårt hus. Det blev att tända en brasa direkt. Lite för nästa dag behövde också tillställas.
Jag bor i det bästa hotell som finns i Bäckby. Trots att ingen välkomstkommite´ fanns där på natten, då vi kom hem, så kände jag mej så otroligt välkommen.
Här kan du lyssna vad lilla Elin sjöng på , när vi hälsa på en dag på hotellet.
Jag ska fundera lite på mina bilder ännu förrän jag lägger ut nån. Det finns en hel del att välja bland , ca.270 stycken. Så ska jag berätta något som kanske kan vara av intresse för någon annan också, men jag måste låta det vila lite. Jag gillar inte att säja hejdå, så jag säger Hej till mina vänner.

Alldeles snart....

Här är en fin låt om solen
2 veckor, det går fort, vi ses då.
Här är en till låt

Tiden går...

Sällan sker något utan ögonblick av varsel ,
det mesta kommer sakta smygande på.
Så kommer också hösten varje år, sakta, stegvist.
När man är uppmärksam och följer med, vet man när det är dags att ta in blommorna, när det är dags för tjockare sockor, dags att skruva upp värmen. Som alla år, så vet jag, att också jag, sakta lever med. Jag kryper in i värmen, och vill undvika kylan i det längsta. Trots att jag vet att allt kommer tillbaka igen så... jag vill int, att det blir kallt! Allt blir så svårt och stelt och fruset.
Att virka filtar värmer på benen en stund , likaså när brasan brinner. Andra uppgifter blir mera viktiga, och det känns av förändringen. Men visst, jag kan inte sopa vintern under mattan. Det snövita täcket kommer jämt tillbaka, ända tills det åter är dags, för förändring. Den är hela tiden närvarande. Min känsla på förändringar har ofta kommit i uttryck i bilder. Den du ser här har jag målat 2003. Den visar, att det hela tiden kommer något efteråt.
Att uppmärksamma förändringen i tiden, att den också har ett mönster. Nyligen läste jag:

Att ta reda på fakta, går sakta
men se saker i stort, går fort.
Här kommer en text som passar till bilden jag målat. Från Psalm 542 vers 1,2.

Fram skrider året sin gång, nu gulna lund och lid.
Farväl med all din lust och sång, du korta sommartid.

Snart suckar vinterstormens röst: allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst, som under allt består.

Lyssna här och se fina sköna bilder
Så jag tycker nog att det känns bra att det inte går så fort, så hinner jag också sakta vänja mej. För visst överlever man alltid vintern.
Det står aningen stilla med virkandet, månne det snart kommer en förändring smygande också här. Den senaste filten blev klar igår. Den blev lite större. 80 x 103. Trevlig att virka. Jag gillar zigzag-ränderna. Säkert virkar jag nåt mer i samma fina upprepade strukturmönster. Just nu vet jag inte vad det nästa ska bli, men vintern brukar vara lång, så kommer tid kommer råd.

Gaffelvirksbeskrivning på svenska

Ja, jag vet, men jag måste ju göra något. Mitt senaste virkande är klart. En babyfilt i vitt, virkad med stjärnmaskor, som jag nyss har lärt mej, men jag kommer genast att börja på något nytt. Ett av mina problem är att jag fort får tråkigt. Att virka samma maskor hela tiden kan tänkas som tråkigt, men det är nog inte det. Men jag har ju förstås just upptäckt en massa olika maskor, som jag vill lära mej använda. Jag vill gärna göra något, trots att jag faktiskt kan låta bli också. Men jag försöker söka efter balans i allt, och jag brukar försöka hållas där mittemellan. Varken svart eller vitt, utan grått. Varken för mycket eller för lite, men det är inte lätt det heller. Må jag bli förlåten om jag överdriver ibland... eller tvärtom. Näst i korgen finns det garn i ljusblått av samma kvalitet, som den lilla babyfilten. Bara att börja på. Nå, det ska ju va nåt nytt till julmarknaden i Bennäs. Och något har jag väl åstadkommit. Hoppas att jag hinner få en plats, dom brukar gå åt som smör i solsken.
Ja, och inte har jag heller kunnat hålla mej borta från forskandet av gaffelvirkningen. Nog har redan en bok blivit lånad. Men virkandet med gaffeln blev inte ännu till belåtenhet, viss träning behövs. Kan det ha något att göra med att jag är vänsterhänt? Jag har nog svårt att förstå beskrivningar också, bilder och det verbala brukar lösa problemet.
Undrar om det finns nyare böcker i ämnet, för den jag hittat är från 1973.
Men jag har hittat en beskrivning på svenska, som jag visar här, eftersom det på min köpta gaffel, inte fanns på mitt modersmål.

En sida att upptäcka är "lexin" så kan man översätta ord från olika språk.
Man bör bara tänka på att använda grundformen, vilket inte är helt lätt om man ska ta reda på ett ord från ett främmande språk. Välj i spalten till vänster, det språk du vill ha.




En bild till från
gaffelvirkningen.


Kanske nåt som inspirerar...

Dagen då det hände....

...var i dag! Nu är busskurerna på plats. Och här finns en bild på en av dom. Den andra längre bort har jag bara åkt förbi idag utan kameran. Så idag var det riktigt spännande igen. Båda två är riktigt lagom och passar in, på måndagen börjar deras funktion. Sedan kortet togs har ännu busshållplatsskylten kommit tillbaka. Nå.... vad tycker ni? Enligt mej ena riktiga tiopoängare.
Det tog 160,5 timmar i talkoarbete. Det blir ju ett ordentligt tilltaget månadsarbete om man räknar det på en person. Ja,
TACK ALLIHOPA, utan er på alla talkon hade det inte blivit av. Jag hoppas att ni alla känner att ni gjort ett gott arbete, till nytta för våra barn. Nu får vi pusta ut
en stund, tills nästa projekt dyker upp...... :) ...........?

Resultat

Det var verkligen spännande, skulle taken passa in på busskurerna? Lite lirkande så satt dom där dom skulle. Det var otroligt, en jättemaskin på gården, som lyfte upp hela historien och så var det klart att spika fast dom. Ja, nu ser man resultatet av flitigt arbete och sammanhållning.
Upprepade kvällar i samarbete har gett busskurer åt barnen. Och alla andra också, men det var i tanke på barnen, som varje dag ska stå ute och vänta på skolbussen, oberoende av vädret, som kurerna kom in i tankarna. En liten mellanstation att pusta ut på.
Det återstår att få in en sittbänk i vardera kurerna och så lite fönsterspikande. Så kommer då den stora maskinen igen, det blir väl ikväll som den ena kuren ska flyttas till den plats den ska stå på. Återigen ska det bli verkligt spännande att se hur grabbarna har funderat ut att få upp och iväg alltihopa. Men dom är otroligt duktiga ihop. Ingen nämnd och ingen glömd.
Tittar in här nu på kvällskvisten efter att ha hört att det inte blir något flyttande av busskurerna ännu i kväll.Kurerna är klara, men den stora maskinen har fått något "skruvasfel", som måste åtgärdas. Hoppas det reder upp sej med maskinen och som alltid, den som väntar på något gott, kan vänta länge...


Ett annat resultat är en gladiol, som jag har tagit in från det förrädiska höstvädret. I samband med inhandlandet av mina pionrötter i våras, så fick jag lökarna till några gladioler. Försökte få någon att intressera sej för dessa, men utan att lyckas, så sent om sider, så planterade jag dom själv i en kruka, och därför är också blomningen sen. Och vilken blomma! Det är bara en som har visat sej av 5. Den har så milda mjuka färger och så fint krusade blad, så man tror att de ska dofta också, men det gör de inte. Fler och fler blommor slår ut på den tjocka stjälken. En riktig höstfröjd.

Mitt senaste inhandlande av en ny hårborste, resulterade i att plasten sprack och handtaget gick av när den föll i kakelgolvet. Synd, för jag hade inte använt den mer än en vecka. Så jag köpte faktiskt en ny igen, men tyckte det skulle vara harmt att slänga den förra, och gav mej själv ett försök att fixa en ny hårborste i trä. Det enda som sparades av den söndriga var gummidelen med alla pinnar, som blev fast-limmad och -stansad med häftpistol i det nylagade trähandtaget, så nu har jag en hårborste a´la mej själv i faner. Funkar riktigt bra att borsta med. Tyngre än den i plast, förstås.

Påtdockan

Det var länge sen jag köpte min påtdocka,
trots att det va en tysk-engelsk-spansk beskrivning på den så var den lätt att förstå.
Min har fyra "spikar". Det finns dom med flera.
Det är nog en grej som passar bra till barn också, som behöver eller annars vill öva upp sin fingerfärdighet. Jag ska ge en beskrivning här,
hur man gör:
Man börjar med att dra ner den tråd man ska använda, igenom mittenhålet på dockan, där den färdigtpåtade tråden ska löpa ut.
Linda tråden, snöret eller vad du väljer att arbeta med runt en av" spikarna" och tillbaka, så det blir som en ögla runt varja "spik".
När du lagt tråden runt alla spikarna, två varv, lägger du tråden på utsidan och lyfter över öglan en i taget med hjälp av en virknål eller liknande,
så fortsätter du på samma sätt, med ett varv i taget, tills bandet är färdigpåtat i den längd man vill ha. Då är det bara att lyfta loss öglorna från spikarna och klippa av bandet. Trä med nål genom alla öglor och dra till lite, så resmas inte bandet upp tillbaka.

Banden kan man ju använda till en hel del,
jag använde banden jag påtade som handtag till en liten väska jag virkat.(17 cm hög~) 16 små mormorsrutor behövdes, 5x5 cm, det gick ganska fort. Mönstret finns här .Fast jag har ju gjort den på mitt sätt. Sen sydde jag små vita pärlor på den. Vet inte riktigt vad jag ska ha i den än. Kanske det blir en julklapp.

Nu samtidigt med dehär mönstren så ska jag förklara kräftmaskkanten lite mera, den var lätt att virka, den kan användas när man vill t.ex. avsluta en toffla el. mössa, vante eller varför inte en väska, eller som jag, kanten till min grytlapp.
Man virkar från vänster till höger med garnet på arbetets baksida. Man sticker in virknålen framifrån i nästa maska till höger. Så gör man ett omtag och drar igenom öglan till framsidan så att det nu är två maskor på nålen. Gör ett omtag och dra sedan garnet genom båda maskorna, och maskan är färdig, fortsätt virkningen och när det är klart tar du ihop varvet med en smygmaska i första maskan.
Annars så tror jag nog att jag så småningom får söka efter en bok om gaffelvirkning. Eller åtminstone fråga någon om hjälp. Det verkar bli lite svårare än jag hade trott. Har du några tips? Har du gaffelvirkat? Strömsös lilla film vill ialla fall inte visa sej i min dator. Och alla sätt att sätta ihop de virkade banden förblir ett mysterium för mej. Ända tills.....

Arbete läggs till

Eftersom vi är många som har med busskursprojektet att göra känns det som jag behöver blogga om det. Dessutom så känns det riktigt bra att projektet går framåt. Igårkväll har man lagt på takplåten, och målat hängbräderna, bytt lite material, och målat insidorna på kurerna. Jag var för snabb att tro att vi skulle få upp taken redan, de står och väntar och bidar sin tid. Ibland ändrar man sej när man håller på, för att man ser att det blir enklare så. Och visst är det enklare att spika ett tak på lägre höjd, än att klättra på stegen. Det finns maskiner och då ska de använda sådana, säger de, till att lyfta upp taken. Ja, ännu är det kvar, men jag ser dem redan där de står på sina ställen, busskurerna.
Allt går relativt bra. 94,5 timmar har använts här på gårdstalkot tillsvidare. Kvällsarbete är tungt, mycket av energin har gått åt redan i dagsarbetet. Idag är det i tur att måla foderbräderna vita, eller om det heter kantbräder. Vädret är inget vidare, och igår målades en hel del också. Det tar sin tid innan det torkar, det borde vara varmare för oljefärgen att torka, fukten i luften gör det heller inte bättre, det torkar låååååååååååååååångsamt. Igår kom några på besök och kollade, roligt när någon kommer och ser hur det går också. Nu ska det väntas på att färgen torkar, lite i allafall :)

Talko-anden

Hammrarna ligger och vilar på busskurstaket, efter gårdagens intensiva arbete, före mörkret avslutade kvällen. Det är roligt att byns "karar" ställer upp, en efter en, och gör en insats för våra barn och alla andra, som kan tänkas använda busskuren. Och så alla kvinnor som väntar hem sina "karar"som är på talko, något som också är väldigt tålamodsprövande ibland. Min lapp på diskmaskinen:

"tå man hjälps ååt gaar i läätt"

har fått en till betydelse för mej. Att bygga två busskurer är ingenting man gör i en handvändning, ibland får man göra en sak två gånger för att det ska bli bra. Det är mycket mät-ande, kap-ande, prat-ande, mål-ande, såg-ande, tänk-ande, gör-ande, hamr-ande.
Det är en ande i det hela, om ni förstår min ordlek.
Ikväll fortsätter "spikantalko". Och det känns riktigt bra att se hur busskursprojektet hela tiden växer. Bräder läggs till och något sågas ifrån. Ikväll ska kanske ett av taken resas. Spännande, så kom och titta om du har tid.
Jo, hittills har 69,5 tim lagts ner på arbetet med kurerna, ikväll får vi lägga till lite mer.

Så lite om virkandet,
en gruva att gräva i , och lära sej virka ännu mer.
På Prisma hittade jag en "netting fork", alltså en virkgaffel. Ända sen jag såg hur man använde den i Strömsö, tv-programmet, har jag önskat mej den. Ser att det kan finnas olika modeller på gafflarna. Dethär får sparas i lådan och tas fram i vinter tror jag, just nu är det annat som tar tid.
Så har jag också virkat en pannlapp i vitt och ljusbrunt, av alla färger man kan ha på en pannlapp! Men jag ville göra den lika som hennes, hon som va så snäll och visade mej en hel del om virkandet, så då blev den det. Fast ett varv större blev den, av misstag, så det är lite mer att ta i, om man säger så.
Kanten runtom, som avslutar det hela, var också nytt för mej, och då virkar men baklänges, nåt som heter kräftmaskkant. Inte så svårt som jag trodde. Ännu är jag inte heller så jämn på handen, så den är inte lika slät som modellen.
Men jag är nöjd. Det är förresten en skön känsla att sjunka in i.
Ja, då ska jag fortsätta med nåt annat, vi hörs .....................................................................

Lite mer än vanligt

Idag strömmade energin till trots att jag fått en rejäl förkylning. Jag borde ta det lite lungnare men det är ju så roligt att vi äntligen har börjat på busskursprojektet. En talkokväll och så var början gjord. Så är det, en sak står stilla i pappersarbete en lång tid och så får man godkänt och så ska man börja på. Jag hade god tur och fick färgen inhandlad idag och solen sken, bara att måla, och vilken tur att jag kunde ringa grabbarna så jag visste vilka bräder som skulle målas, tänkte att det var lika bra att måla allt då man var på gång, och hade vädret på samma sida. I 3 och en halv intensiva timmar målade jag grått. Imorron är en annan dag, och då har jag annat på gång, kanske någon kommer hit och spikar. Nåja, med enade krafter ska vi nog ha busskurerna på plats innan första snön, he ba ti måra på såm vi pa seij.

En annan sak är ju den, att jag skulle på virk- och stickkurs för nybörjare, men vi var för få så den kursen gick om intet, nu får jag virka i min egen vrå, så gott jag kan. Men jag också hade den turen att en äldre virkentusiast kom på besök efter min en förfrågan om hjälp med ett mönster. Jättesnällt. Hon gav mej flera andra tips också. Men nu ska jag försöka virka ett fint fiskbensmönster. Det får bli av garnet som blev inköpt i väntan på dagen, då kursen skulle börja.
Det är roligt med små nya hobbyarbeten, samtidigt som man lär sej något så kan man ofta använda sakerna också efteråt. Jag har också fått lära mej att laga pannlappar på ett speciellt sätt, som var så roligt att det smittade av sej till min man. Han ville göra samma sak, men en matta istället, så han gjorde en större ram och så hjälptes vi åt att knyta. Det blev en i plastband och en av gamla balsnören. En rolig erfarenhet. Tack Linda. Säkert kommer vi på något annat man kan göra av pannlapparna också. På bilden ser du ena mattan och så korgarna som jag virkat av blått pappersband och av paketsnöre senare har det kommit en till av riktigt grovt bomullsband. Så måste man ju ha några små virkade blommor att dekorera med också.
Ibland glädjs jag åt min envishet, för då jag verkligen vill något så blir det gjort. Fast ibland tar det lite längre tid. Ha en trevlig höst, det har inte regnat på ett litet tag nu.

Skolkamratsträffen

Kållby skola blev byggd 1931 och tillbyggd 1982 och grundsanerad 2002.

Igår fick jag träffa mina kamrater från "brö". Alltså på Kållby småskolan från första klass, då när man var bara 6 år. En riktigt trevlig knytkalaskväll med många minnen, och många skratt. 40 år har gått. Mycket har hänt oss, och det var riktigt roligt att träffa alla, och prata om skoltiden.Vi tittade igenom skolsalarna, som också har blivit renoverade och förstorade, efter att vi gick där. Konstaterade att den var i väldigt bra skick, och tyckte det var ledsamt att skolan år 2010 ska slås ihop med Heimbacka. Mycket påpassligt så fick vi också se små filmsnuttar från våra korta bussresor när vi var på utflykt, en av gossarna var redan då, intresserad av att filma. Minnen av musik lever ännu kvar i alla av oss, åtminstone fick jag den uppfattningen. Alla har vi väl egna minnen, men ändå var det roligt att andra hört och kommit ihåg samma musikstycken, lyssna till Lilla Sofi, som blev sjungen på roliga timmen som jag aldrig glömmer. Och så var det
Visa i molom, ett fint musikstycke som till stor del har fastnat som en minnes ramsa i huvudet. Det pratades en hel del om allt möjligt, 5 timmar gick snabbt, alla ville träffas igen, om en sådär 5 år. Och dagens drömmar är ofta morgondagens verklighet. Vi ses.

Veneziaden, så härlig

Ska titta in och sätta in några bilder angående
den anstående festen i våra omnejder, alltså Veneziaden, och hoppas att den inte regnar bort.
Min första resa till utlandet 1991-92, eftersom det var över nyåret.
Jag upplevde nyåret där som den största veneziad jag någonsin sett, på Madeira, ståendes mitt i Funchal på torget, med ett skumppa glas i ena handen, tillsammans med en massa folk. Tittandes uppåt, och det fullkomligen regnade raketer, så stora att jag bara gapade, den ena underbarare än den andra. Och färger, färger, färger Dom avlöste varann hela tiden, och det var ett jubel utan like. Jag har aldrig upplevt något liknande, varken förr eller senare.
Jag önskar mej varje år tillbaka dit, bara för att uppleva det en gång till. Och det är den årliga veneziaden hos oss här i Finland, som liksom kittlar tanken. Tanken att gå där igen, på alla upplysta gator, och bara liksom . . . .
Vi har ingen villa, men jag sätter numera varje år ett par lampor i våran trädgård som lyser upp våra vackra bollpilträd, det är ingenting i jämförelse med den bild du ser, som är av träden från Madeira. Men minnet lever, och jag behöver bara blunda.

Hoppas på ett fint raketväder i år också, åt alla som är på den stora spegeln eller på sina villor, så de ska kunna njuta av alla blinkande fina lyktor, och alla raketer och alla underbara ljus.
Ja, vi ska inte klaga på mörkret, det gör ju så att allt det vackra syns ännu bättre. Och den stora spegeln dubblar alltihopa. Så tänd många eldar, ha det trevligt och umgås. Kolla här hur det kan se ut på Madeira.