Konstaterar varför jag inte stigit på tåget...det fanns ingen ledig plats till målet. Bara att vänta, och medan man väntar, händer en hel del annat. Nåt annat upptar ens väntetid, och man märker inte riktigt tiden på det sättet. Man tänker att man bara ska vänta tills rätt destination, i rätt tid dyker upp på avgångstavlan, nånstans där i bakhuvudet. Då det är dags att kliva på och se om tåget kommer fram...Så gick då en hel del av sommaren, i solens vackra strålar. Inte alla förunnat då det jämsides med covid-19 härjar en massa naturkatastrofer. För att berätta om mej själv, så är jag så nöjd över att ha blivit vaccinerad 2 gånger. Det känns som om jag blivit räddad. Och faktiskt börjat tänka annorlunda, att jag klarat mej. Jag fick ett köksbiträdes sommarvikariat på lite över en månad, och det var riktigt roligt, fast vi jobbade med munskydd och satt långt från varann på pauserna.
Annars så blev det en del nya växtupplevelser också i sommar. Rosenkvitten som jag så längtat efter hade ju fått sina första äpplen förra året, men så kom den milda vintern och de gröna knopparna började öppna sej, och den hann för långt, så den offrade allt, då snön och kylan kom, den frös ihjäl. Den står kvar, för ibland kan växter börja om från rötterna igen. Men sommaren gick och inget har hänt, så den har väl gett upp. Jag glömmer aldrig den doften av äpplen. Kvittenmarmeladen blev ogjord...
Lite nya frön som blev planterade blev riktiga fullträffar. Som mandeln, och passionsblomman. Så har jag ju en riktig fransk dragon som jag köpte från Tuuri. Den ryska hade jag ju redan här hemma, och nu är jag säker, efter att jag smakat på dem båda. De är riktigt olika, den franska vinner rejält, och den ska nog övervintra inne, den klarar sej inte ute, och det blir inga frön på den, så om det ska bli fler får det bli genom sticklingar. Hoppas jag får ha den länge...
Nya aklejor har tagit fart, men inte orkat blomma i den heta sommaren. De har ju tiden framför sej, och det blir säkert blommor i nästa år. Då också de allra nyaste blev planterade nu, då frön blev färdiga. I år får vi äpplen för första gången på våra nya träd. Så vackra med röda kinder.
Det har blivit mycket handarbete också, mycket nytt. Och nya saker har den fördelen att man får bry hjärnan lite mer. Men visst kan jag också tycka att jag inte riktigt hinner med, men inte är det ju så bråttom heller. Nog för att nytt pockar på, men tiden är ju densamma. Man måste hinna med på sitt eget sätt också. P.g.a. coronan har vi inte rest så mycket. Nåt besök till auktioner har hunnits med, en kort resa nästan till Lappland, har vi gjort. Annars bara korta trippar. I Jakobstad fanns en stol, som behövde lite uppfräschning, så det blev en "sommarstol" också i år.
Jag har ju ett problem, och det är att jag inte för tillfället vet hur jag ska överföra mina bilder till min blogg. Nåt har ändrats, och det behöver åtgärdas. Bilder är väldigt viktiga. Ibland viktigare än texten. Nå, allt klarar jag inte i ett nafs, det tar lite tid, och troligen behöver jag hjälp, så vi får se när det löser sej. Nu på samma dag på kvällen har jag fått in bilder. Inte riktigt som förr, då det inte går att sätta text under, men kanske det går så då...
Jag har sett att den rätta destinationen dykt upp på tågets avgångstavla. Tiden är inte exakt ännu, men nu är det nära. Jag är klar, väskan är packad. Jag ska få ett efterlängtat jobb. Hoppas jag klarar av allt som krävs. Jag behöver en lyckospark, mamma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar