onsdag 30 december 2020

Att sakta återgå...

Anmäl om arbetslöshet, det ser ut som allt förändras snabbt nu. Men jag konstaterar lugnt att systemet för tillfället har mej med i listan. Jag får väl återkomma med förfrågan om kontakt efter helgen...                       Just nu känns det ju ganska bra, fast Coronan har en tendens att få folk i leda, samtidigt som den får en att rycka upp sej. Man borde nog jobba bort tiden, så att man inte tänker för mycket på situationen.                  Mitt jobb, bagerijobbet försvann efter 4 månader, och nu är situationen annorlunda. Nu är det inga pepparkaksdofter, och inga korta samtal i arbetet, ingen att skratta med. Där fanns små problem att lösa, nya saker att lära. Och nog fick jag en del ny visdom att använda. Jag tränade upp nya förmågor, kanske lite onödigt, men ändå viktiga just då. Så jag måste ju ta det med ro.

 Snart är det nya året här, och jag har länge väntat på ett vaccin som ska rädda oss igen, från en för mej första gången upplevd farosot, som vuxen. Igen, skriver jag, för det har ju hänt förut i det förgångna, med andra virus. Minns inte så mycket om det då det är så länge sen. Men nog hoppas man att det så småningom ska fasa ut denhär gången också, och försvinna...

Så länge jag jobbade blev det lite mindre pysslande, men det blev nog en del iallafall. Tuuri besökte vi också för att julhandla lite och få lite stämning, och det fick vi ju verkligen. Masker och handsprit är ju numera vardag. Tur att det hjälper... vi sydde åt oss en kväll, och det var ju riktigt roligt. En hinterglasmålning skapades också, och då det uppstod lite smärre problem, så provade jag ett nytt sätt, och graverade med ett diamantstift. Blev nog ganska nöjd med resultatet. Det är alltid svårt att fota bilder med glas på, det kommer lite extra blänk...



hemsydda masker...

inramade mandalan

under arbete med pepparkaksmandalan

Så virkade jag en pepparkaksmandala, som jag gav bort. Det var nog ett litet terapiarbete, som passade bra, då man tänkte på arbetet man gjorde i bageriet. Om hur man hjälpte till, så att så många som ville ha pepparkakor skulle få det, och tankarna just då, omkring, hur dom gjordes, upprepade procedurer, vi som var där, och allt sånt. Mandala kan man ju göra av vad som helst. Man kan göra den ute i naturen av stenar, frön eller kottar. Det är ett minne av en stund i tiden...ibland försvinner den, då naturen tar hand om den...

Saffransglass

Eftersom jag förut fick reda på hur man kan laga egen glass utan glassmaskin, i ett svenskt tv program, så dök tanken upp igen. Det passade mej utmärkt till julen, och så blev det kvar, så det blir repris på nyår. På bilden har jag gjort marinerade apelsinklyftor med vanilj, och så lite sockrade björnbär. Björnbären tyckte jag var en riktig höjdare till saffransglassen. Glassen gör man av 4 dl vispgrädde och en burk med sockrad kondenserad mjölk. Vispa grädden toppig, och lägg till kondenserade mjölken, plus om du vill ha nån smak, men mera socker behövs inte.  Lägg i en lagom form och in i frysen i 6 timmar, så är det klart. Lägg gärna plast i formen så får du lättare ut den. Så kan det hända att reseptet står på burken också...


Så stickade jag ett par långsockor att ha då det blev riktigt kallt... jaaa det ju blev lite "siochså" med det. Ännu har det inte blivit så kallt att jag behövt ha dom. Men det kommer väl det också. Förr eller senare...

Ha det gott nu, och kom ihåg att ta en kaffe nu och då...



söndag 18 oktober 2020

När drömmar slår in...

...då är man som bubblorna i lemonaden. Man vet att det är något man länge bara drömt om, som blir till en verklighet. Jag påminns om Shirley Clamp, då hon sjunger...tänk att nu leker livet som i mina drömmar...Så man konstaterar att livet är gott nog ibland, och man får ta till vara de stunder som senare kommer att vara en stor del, av vad som varit viktigt i livet. 

I sommar fick jag vänta på värmen tills efter midsommar, innan jag fick övernatta i sängen som egentligen skulle ha stått ute mitt på åkern. Den blev placerad på en uteterass istället. Och det hade egentligen inte så stor betydelse, utan det var nog resan mot målet som varit lagom intressant och motiverande. En speciell natt då man somnade i sovsäcken till alla naturens ljud, i all enkelhet. Visst kom det nån bil förbi, som störde lite. Men det var ju ljust nästan hela natten, och ändå så stilla. 

Det har gått en tid sedan jag skrivit nåt, och det händer ju en hel del. Vissa saker faller lätt i glömska, men efter att ha tittat bland alla bilder i kameran kommer stunderna tillbaka. Så mycket roligt där mitt bland allt annat som finns i livet.

Plötsligt på sommaren fick jag reda på att jag skulle börja jobba, och det kändes som om saker och ting vände. Efter ett år i arbetslöshet, fick man en glimt att få vara med i en helhet igen. Att få ta lite ansvar för mitt eget liv. Jag hade tid på mej att vänja mej vid tanken, och det kändes mera värdefullt det jag gjorde. 

Min kvitten blommade så vackert, men så kom det ju en skur med både regn och hagel, och de små äppelbörjan som fanns slogs ner. Bara ett äpple fanns kvar, och det räcker än att dofta på varje dag, och lägger igång drömmar om när man kn plocka så många att man kan laga en burk kvittenmarmelad, och äntligen få smaka på den underbara doften. Ännu en tid...så vi planterar ett päronträd. Och så plockar vi hjortron igen. Det var så länge sen, att man bara älskar att få känna smaken igen.

Sommaren får oss att söka efter lite spännande i Finlandet i stället för våra resor. Vi besöker några auktioner, och på en, bjuder jag på en stol, som blir min. Sen blir den målad med färgen "Stormy Grey", och jag inspireras av namnet. Den får partly cloudy, en fårfäll till moln. Och så en sol som finns där hela tiden. Framför bakom eller mitt i. 

Med mycket munskydd och corona, så försvinner folk ut i skogarna, då det inte finns annat att fördriva tiden med. Så mycket fler trattkantareller har blivit hittade, och det har ju funnits så mycket i år, då vädret varit idealiskt. Själv har jag plockat ganska mycket, men då jag jobbar har jag varken orkat eller haft tid att sälja på Reko, så då blev det att torka istället. Och det var ju en lärdom,
då jag inte gjort det förut, och någon annan fick chansen att sälja sina svampar på Reko. Mina 3 havtornsträd gav liten skörd i år, och det var ju också lite tajmning, då jag skulle på jobb, och inte hade tid eller ork att plocka. En del hann fåglarna kalasa på. Det brukar de inte hinna, då jag i princip jagade bort dem bara genom att vara där och plocka, de år förut, då det funnits mycket.

Nu är jag med och bakar  pepparkakor varje dag, från morgon till kväll. Förut har jag haft skogsbad, färgbad, och nu har jag doftbad. Jag trivs, och bevarar det i mitt hjärta. 

Du känner väl igen Sjöbergs pepparkakor.







onsdag 3 juni 2020

Klöverblommor i kransen...

Spiralen...


Jag följer med Online virkcafe på facebook, och där fanns en kvinna som skulle virka en midsommarkrans med klöverblommor, men hittade inget mönster till klöverblommorna. Det blev ju intressant och jag ville prova, hitta på... Det gick inte så bra i början, men sen kom jag ihåg spiralen som jag virkat förut. Försökte med 50 lm, men det blev för mycket, så det blev:
30 lm, med ett ganska tunt bomullsgarn och virknål 2 mm
andra varvet 2 fm i alla maskor, (= 60)
tredje varvet * 5 lm, 1 sm i samma maska, 1 sm i nästa * uppepa *-*
Sen rullade jag ihop den, och sydde ihop den rakt igenom. Provat lite olika garner,
det var ju roligt... nu ska det väl bli några klöverblad också.
Hoppas du får ihop till din egen blomsterkrans till midsommaren...

Jag dekorerade en burk istället

onsdag 20 maj 2020

Mumin på burk...


I år föll polletten på plats med  mitt bakande. Det som först skulle vara mannens projekt, att baka ett bröd, blev en helvändning för mej, då jag läste olika recept, och kom över långjästa bröd. Tänkte att det är ju lätt som en plätt...Mitt stora problem har alltid varit mina kalla händer, och oviljan att knåda. Stora bakmaskiner ryms inte i mitt kök heller. Jäsningen blev sällan nån höjdare, och fast det blev bättre med ett inköp av en termometer, så överlät jag mitt bakande till proffsen. Men som sagt, det har ändrat, och nu är jag på gång. Plus en massa folk som bakar nu, då de har tid, och bröd vill ju man sällan vara utan. Det doftar gott och hemtrevligt i stugan, och en smörgås sitter sällan fel. Det har blivit en massa olika degar med olika vätskor och mjöl. Mitt senaste bröd idag är med havtornskross och lite spansk körvel, då bären är så sura. Körveln har precis kommit till sin ljusgröna omogna snälla vårfärg, och den är ung och vacker. Och jag är helförtjust i Manitobamjölet som äntligen kommit till Finland. Trots det, fick jag handla det från Tuuri, så det var ganska långt efter det, men det var ju bättre än att vara utan, och till Haparanda kunde man ju inte resa. Så kan jag konstatera att torrjäst är helt okej att använda. Det fungerar perfekt.

nyaste sockorna, med mönster från Allas
 Så blev det ju en massa stickande och virkande också. Bland annat herr och fru Mumin...
Muminmamman och pappan...

...och en mandala...
Så har jag stickat ett antal sockor och mössor, och lagat egna tofsar.




Höskrindan...
Mannen har pysslat väldigt mycket på sistone. Han har lagat en höskrinda, och i den sätter vi det vi räfsat upp eller kvistar då vi klippt nån buske och dylikt.
Rosenkvitten, älskar den...
Så gjorde han ett litet kaffebord av stockar, jag själv stod för designen, men som kvinna, så har jag ingen kraft i mina händer som han har. Vi förstår varandra bra, och det blev riktigt fint när det blev färdigt, och då tog jag hand om ytbehandligen. Så kanske det ska finnas nån blomma där i framtiden också, och pryda stockbordet...
Han tog också det sista ur en traktorkvarn, och fick till en spis att grilla korv i ute. Allt möjligt ligger för hans kreativa ådra just nu. Igår kväll fick jag en ny tunna att plantera i. Och det blir troligen min nya kvitten som ska planteras i den. Den fick sova i en gjutjärnsgryta, nergrävd i jorden i drivbänken i vinter. Grävde upp den för nån vecka sen. Den har fått lite blad nu. Älskar den doften av äpplen...



Just nu är det mest roligt att kunna få vara ute de varmaste dagarna, och pyssla lite med växterna.

 Jo, det kan tveklöst sägas att det hänt massor  den senaste tiden.  Och i sommar ska jag sova utomhus i en säng som har tak av jutetyg, och ett jättestort gardin, som skyddar för myggen. Fantastiska drömmar. Och jag måste fantisera, annars dör jag, för det har jag drömt om. Nu väntar vi på den underbara sommaren...